Över stock och sten!

Även om man är handikappad så kan det finnas en inre glöd som gör att man KAN göra saker som man egentligen inte kan alls. Igår gjorde jag en sådan grej... Visst att svetten rann som ett niagarafall och att jag var sketans trött men jag KUNDE!

Allt handlar om de där gula sakerna som växer ute i naturen, bara tanken så sådana kan få mig att bestiga berg. Gibson och jag tog bilen till ett ställe där jag har hittat svamp förr. Denna gången hade de dock skövlat lite bland de där småbjörkarna så framkomligheten var inte den bästa kan jag säga...

Skam den som ger sig, jag tog kryckorna i högsta hugg och skred till verket. Hittade mitt guld, det blev nog iallafall två liter tror jag! Vad gör man inte för 2 liter kantareller? Jo man kliver över pinnar, stenar, hukar sig och nästan kryper in under granar plus att man får lyfta benen för att komma över saker. Sakta gick det men det GICK!

Väl hemma fick jag hoppa in i duschen för jag och mina kläder var blöta av svett. Ett träningspass som heter duga med andra ord. Idag har både Gibson och jag träningsvärk. Det är ju jobbigt för honom oxå, han är ju en gammal pensionär för bövelen! Så idag blir det lugnt tror jag. Mina fötter har pratat med mig och de säger att jag ska ge fasen i skogen för alltid, jag tänker lyssna på dom men bara delvis, haha!

(ett litet tillägg: En frisk människa hade nog tyckt att jag överdrev med hur skogen såg ut men är man sjuk så blir minsta hinder väldigt stort, så är det!)

Blixt och dunder (mest dunder)...

Vi snackar väder igen alltså. Tänk vad detta ämne berör fastän vi inte kan göra ett skit åt det... Jag började bli lite seg, sådär man kan känna sig ibland när det är åska i luften. Gick och la mig i soffan och slumrade till en stund men vaknade av ett brak. Sen kom regnet, en skur som står precis lodrätt... Emmy är lite rädd för åskan, själv är jag måttligt road om man säger så. Gillar det inte men är inte rädd, mer att jag har respekt tror jag.

När jag var yngre (typ runt 20-21) så hade jag en Fiat 127, världens sötaste bil! Jag tror jag har skrivit det innan men blixten slog ner i denna när jag körde! Så egentligen borde jag vara rädd för åskan...

Jag kan faktiskt tycka att det är lite mys att sitta utan dator och tv och bara prata! Emmy och jag satt i soffan och hon hade benen i mitt knä, så satt vi medans åskan knallade förbi...

Efter regn kommer sol och vi beslutade oss för en tur med rulle och cykel. Såg vilda fingerborgsblommor längs vägen (kameran låg hemma) och vi stannade och plockade smultron som var tvättade av regnet. Sen råkade Emmy få ett kryp på sig och då ville hon åka hem! Hon är minsann ingen skogsmulle som sin mor, haha!

Nu försöker jag få in lite luft i lägenheten, sedan katterna flyttade in har detta blivit så svårt... Man kan inte bara öppna hur som helst, lite trist... Dock vill jag gärna ha kvar mina katter så då får man ta livet som det är!

Detta med katter, det är verkligen en hel vetenskap... Buddha gillar bara leksaker som ser ut såhär:

Dessa älskar han så mycket så han gömmer dom! Helt plötsligt är de bara borta och man får leta ihjäl sig efter dom... Varför vill han inte leka med något annat? Jag får nog ta och köpa dessa i storpack...

Min bäste vän och jag!

Jag håller det jag lovar, därför for jag med hunden i bilen till skogen idag oxå. Det är nästan synd att han blir överlycklig, varenda gång han skäller i bilen så skrapar han upp nosen mot biltaket. Snart får jag ha honom i framsätet tror jag!

När vi ändå var i skogen passade jag på att fota lite sommarblommr. Här är blåklockor, dock ville Gibsons ben gärna va med på bild...

Smultron, mumma för både magen och själen...

Här traskar den glade Gibson iväg på stigen...

Matte går lite sakta så med jämna mellanrum vänder han sig om för att kolla så jag är där. Han hörsel är inte bra alls längre så han kan inte höra mig när jag går bakom honom. Bäst att kolla alltså så matte är med!

Humleblomster:

Visst är dessa bollar av mjukhet så underbara att titta på... Fastän de är ogräs!

En av mina favoritblommor; daggkåpa. De blåa blommorna är mormors glasögon.

En annan favorit är rödklöver:

Här är jag och Gibson innan vi ska åka hem igen. En liten tur räcker för både Gibson och mig.

Efteråt åkte jag till stan för att handla. Nu har jag svullat i mig jordgubbar med grädde... Tala om mumsigt! Mina fötter protesterar dock hej vilt... Nu blir det iallafall vila med tv4fakta och kriminalfall att lösa.

Lingonröda tuvor...

Solen strålade på dessa vackra rosor i morse. Visst kan man glömma illamående och andra krämpor när man får se hur vacker naturen kan vara...

Anna-Britt och jag skulle som vanligt på morgonen ta en tur med hundarna och medans jag väntade på henne så tog jag kort på hennes grannes fågelbord.

Visst är dom för söta, sittandes på rad!

Sedan styrde vi kosan till skogen. Eftersom min hund inte kan gå jätterundor så tog vi en liten runda bara så man får smaka lite på skogen...

Vi hittade svamp, vi plockade dock inga sådanahär utan Karl-Johansvamp och granblodriska.

En död kopparorm hittade vi oxå men den fick ligga kvar...

Kolla in detta, ett helt fält av lingon... Det lyser rött i hela skogen! Vi kanske ska plocka lingon en annan dag för idag hade vi iksom bara bajspåsar och de gick åt till att plocka svamp i!

En alldeles underbar morgonpromenad i den underbara Svenska skogen...

En tur i skogen!

Hittade denna bilden som jag tyckte var helt underbar! Bäst att vara snäll mot naturen eller hur!?

Emmy, jag och Gibson tog cykeln (och rullen) till skogen idag. Grusvägen var visserligen lite skumpig men det gick att köra ändå. Trodde att det skulle vara kletigt men det var så lite så det inte gjorde något. Gibson sprang som en hjort och tyckte det var underbart att lukta på "nya" grästovor. Emmy cyklade först och pratade om hur vackert hon tyckte det var i skogen! Underbara unge!

Innan våran tur i skogen hade vi haft besök av två "tanter" (dom sa faktiskt så när dom presenterade sig), den ena är kurator och den andra är psykolog och bägge jobbar på barnhabiliteringen i Eksjö. Den ena skulle prata med Emmy och den andre med mig. Psykologen pratade med Emmy, vad dom pratade om vet jag inte men jag tror att det bara var lite allmänt om allting. De skrattade stundtals så de hade nog rätt så trevligt.

Jag pratade med kuratorn. Vi pratade om allt möjligt men mest om hur jag klarar av min vardag med Emmy. Sen pratade vi om vårdbidrag. Man kan alltså få en summa om man har speciella utgifter för sitt barns sjukdom, t.ex mediciner o.s.v. Jag har fått en massa papper som jag måste läsa igenom...

Vi får väl se om Emmy vill träffa denna psykolog igen, det hänger på vad hon tyckte om henne och om hon vill. Det verkade ju som om det fungerade men vi får väl ta vårat vanliga kvälls-snack så får vi se vad hon säger. Jag tror att Emmy skulle må bra av att prata med henne mer. Att vara barn och vara sjuk och till råga på ha en sjuk mamma kan nog göra att man behöver ventilera ibland!