måndag 15 augusti 2011

Över stock och sten!

Även om man är handikappad så kan det finnas en inre glöd som gör att man KAN göra saker som man egentligen inte kan alls. Igår gjorde jag en sådan grej... Visst att svetten rann som ett niagarafall och att jag var sketans trött men jag KUNDE!

Allt handlar om de där gula sakerna som växer ute i naturen, bara tanken så sådana kan få mig att bestiga berg. Gibson och jag tog bilen till ett ställe där jag har hittat svamp förr. Denna gången hade de dock skövlat lite bland de där småbjörkarna så framkomligheten var inte den bästa kan jag säga...

Skam den som ger sig, jag tog kryckorna i högsta hugg och skred till verket. Hittade mitt guld, det blev nog iallafall två liter tror jag! Vad gör man inte för 2 liter kantareller? Jo man kliver över pinnar, stenar, hukar sig och nästan kryper in under granar plus att man får lyfta benen för att komma över saker. Sakta gick det men det GICK!

Väl hemma fick jag hoppa in i duschen för jag och mina kläder var blöta av svett. Ett träningspass som heter duga med andra ord. Idag har både Gibson och jag träningsvärk. Det är ju jobbigt för honom oxå, han är ju en gammal pensionär för bövelen! Så idag blir det lugnt tror jag. Mina fötter har pratat med mig och de säger att jag ska ge fasen i skogen för alltid, jag tänker lyssna på dom men bara delvis, haha!

(ett litet tillägg: En frisk människa hade nog tyckt att jag överdrev med hur skogen såg ut men är man sjuk så blir minsta hinder väldigt stort, så är det!)

5 kommentarer:

disa sa...

Jag förstår att det var en härlig känsla att du klarade det!! Även om priset att betala blev högt. =)

Cecilia sa...

Som alltid; imponerad av din styrka! Du hade varit värd 20 liter kantareller, rensade och klara!
Kram!

Uffematten sa...

Du är imponerande!!!
Och visst är det klokt att bara lyssna delvis på sånt där ;).. Man måste ju för sjutton få leva också!!!

Kramen!!!

Anta sa...

Impad det är inte det lättaste att ta sej fram i skogen för en som är frisk i kroppen, så du ska vara mer än nöjd så synd att du får lida efteråt så ta det lugnt i nån dag nu innan du ger dej ut på nya äventyr. Kram

Pysselfarmor sa...

Men ooooooo vilken kämpaglöd du har...hurra! Imponerande och förstår att det känns härligt inombords!
Ha det bäst kära du!