Kommer ni ihåg att jag berättade om en grabb från Tjetjenien som har flyttat in i vårat hus, Arthur? Jag tror iallafall att jag kan ha nämt honom men med mitt vimsiga huvud så kommer jag faktiskt inte ihåg...
Denna grabb tror sig ha som uppgift att vara min skugga... Så fort jag går ut så kommer han som en raket från ingenstans och följer varje steg jag tar. Han är så otroligt glad i hunden så hade jag inte haft honom så hade han nog inte varit lika klistrad... Visst, det gör väl inget att han följer med ibland men inte ALLTID!
Ibland vill man liksom vara för sig själv... Idag skulle jag bara ta rullen till skogen och gå med käppen några meter in för att se om där fanns någon svamp. Gissa vem som följer med? Han trodde alltså att han skulle gå med mig i skogen med ett par utslitna sandaler! Där trodde han fel! Jag var tvungen att säga till på skarpen (på engelska) att han inte kunde gå i högt, blött gräs i dom skorna, det kan ju finnas ormar i skogen!
Först ville han väl inte gå men sedan förstod han nog vad jag menade. Jag fortsatte på stigen, plockade några gula svampar (det tog nog 15-20 minuter iallafall) och gick sedan tillbaks till rullen. Gissa vem som väntar på mig där......
Jag hoppas grabben får börja skolan snart så han hittar andra intressen än att följa med en handikappad kvinna med hund när vi går ut... Han behöver ju faktiskt ha vänner i sin egen ålder (och jag behöver mitt egna space känner jag)!
9 kommentarer:
Är det en liten kille? han kanske tror att du behöver en kompis när ni går ut du o hunden.
Även om jag förstår att det kan bli för mycket
att ha en "stalker" vid sig är historien lite söt..
Ha en skön kväll
Ahah! En liten hemlig beundrare ;D
Seriöst, jag hoppas att han får börja skolan eller göra något annat än att följa dig överallt.
Jodå, visst minns jag den lille killen som älskar vovven, men han verkar tycka väldigt mycket om dig också......jag kan förstå att du får lite spader....det är så jobbigt när man inte kan prata på vanlit sätt med någon, må det vara en liten kille eller ej!
Har han sina föräldrar med, tro? Eller är han ensam i livet?
ja, det är ingen lätt balansgång. Förmodligen känner han sig väldigt vilsen i nytt land (jag vet hur det känns), så jag förstår ju att han gärna hänger sig fast vid den som verkar trygg. Å andra sidan så förstår jag ju dig också, ibland vill man helt enkelt bara få vara utan nån annan inblandad.
Tror att du helt enkelt måste få vara "elak" och säga ifrån de dagar du inte vill att han hänger efter som en liten skugga.
Den reaktionen har jag väntat på:) Hade det varit jag hade jag blivit galen för länge se´n!
Så mycket fint du stickar, jag önskar att jag kom igång med stickorna igen!
Glömde skriva det förut!
Klart han behöver vara med egna kamrater...blir ju jobbigt för dig också när du vill njuta en egen promenad. Kramiz
jaaa, nu minns jag! Träffade ju honom när vi sågs utanför ditt där borta...så du menar att han va med härvid o trodde han skulle me dig in i skogen i sandaler?;) Ingen bra idé du. Tur du sa åt honom! Förstår du vill ha ditt space!!! Kramis
Lilla vännen, det klart att man vill vara ifred ibland men så smickrande att vara utvald även om man har hunden som draghjälp.
Skicka en kommentar