tisdag 19 juli 2011

Jag överlevde...

Fast det var väl på håret... Känns det som iallafall. Fick en lugnande tablett som inte var direkt lugnande om man säger så. Nervös var jag ju ändå liksom! Min tur blev det och jag vet att den läkaren är superbra så det gjorde mig lite lugnare. Hon började med att berätta exakt vad hon skulle göra plus att hon visade på bilder.

Hon trodde att jag var nervös för att det var cancer, jag förklarade att jag just nu struntar i om jag får operera bort hela härligheten, det är just DETTA ingrepp som jag är rädd för. Doktorn klappade mig på armen och sa att hon skulle ta det lugnt och att vi alla hjälptes åt...

Väl i gynstolen så började hon peta lite där inne. Det kändes ungefär som om det gick blixtar genom hela kroppen vilket hon tyckte var märkligt! Har man nervskador så har man, så är det! Hon satte på någon sorts ättika och sedan bara tittade hon. Efter detta sa hon åt sköterskan att hämta bedövningsspray (som de brukar ha vid förlossningar typ). Detta sprayade hon in i hela härligheten och efter några minuter skulle då 6 stycken vävnadsprover tas...

Ett kände jag, ont så in i bengen gjorde det men tack och lov för bedövningssprayet, utan det hade jag gråtit, skrikit och sparkat... Sen var det äntligen över... Fick en binda och om det blöder vet jag inte, troligtvis kommer det väl lite antar jag... Sedan förklarade hon att hon hade sett förändringar på baksidan om livmodern. Är det så att det visar på provet hon tog just där så måste de ta bort det hela med laser. Då blir jag iallafall sövd, tack och lov!

Nu ska jag bara njuta över att denna pärs är över, tack alla som kommenterat, era ord har hjälpt!

12 kommentarer:

Helena sa...

Grattis att det gick bra! Bra förklaringar av personalen hjälper mycket.

bakom berget sa...

Va skönt att det är gjort nu! Jag tycker att du var tapper som stod ut fast det gjorde ont. Tänk om du hade lagt iväg en långspark rätt på doktorn. Oj oj oj....Tur att du kunde behärska dig. Hi hi hi.
Lycka till hos frissan nu. Passa på att be om lite massage i hårbotten oxå. Det är ju sååå skönt.
Ha en fin kväll! Kram Åsa.

ime sa...

Vad skönt att det är över!
Kram

Pia EDSmamman sa...

Å herregud, jag ryser då jag läser det du skriver. Jag har inte haft igång datorn på länge så jag missade ju helt och hållet detta. Annars hade jag hållit handen.... från webben alltså :-) Men du överlevde ju och det är ju det viktigaste... nu väntar bara provsvaret då, hoppas det inte är ngt farligt.... Styrkekram!

Snäckskalsdalen. sa...

Skönt att det gick förhållandevis bra och att det är över för den här gången, jag förstod nu när du förklarade varför du inte gillade det här något vidare.
Nu kan du koppla av!
Agneta kram

Sunna sa...

men lilla vän vilken pärs, jag håller tummar och tår att du ska slippa mera nu

miaring sa...

Du klarade det, heja dig!! Håller tummarna att proverna visar på "bra" kram Mia

Melinda sa...

Skönt att det är över! Håller tummar och tassar på att det inte är något farligt! Pöss

Mia sa...

Skönt att det gick bra.. Var rädd om dig! Kram

Stina sa...

Hej. Vet precis vad du gå genom. Jag gjorde detta för några år sen, hade CIN3 förändringar på livmodertappen. Jag har tagit bort i två omgångar, första gången fick de inte bort allt. Jag blev också sövd under operationen.
När jag gjorde själva undersökningen ville de också knippsa en bit, men jag höll på att dö av smärta, så de lät bli.
Nu går jag på kontroller vart annat år eftersom risken finns att det kan komma på nytt.

CIN3: Cellförändringar med hög risk att utvecklas vidare. Alla kvinnor med denna förändring kallas tillbaka för behandling så att området med cellförändringar kan tas bort för att minska risken för att livmoderhalscancer ska utvecklas.

Kram

Monica sa...

Oj vad du är "tapper"!!!! Skönt att det gick bra.
Försök nu ha det bra och njut av dagen.
Var rädd om dig & kram från mig.

bokrikedom sa...

Förstår nu varför du var så rädd, det var ju inte bara det vanliga cellprovet, inte! ;)
Skönt att det är över!