Jag har ju varit borta i hegen!

Det kanske vi skulle berätta lite om eller? I fredags bar det iväg med tåg till storstaden Göteborg. Vi skulle helt enkelt ha en mys-helg tillsammans, jag, Emmy och faster Pia. Efter en rätt lång tågresa var vi framme vid stationen i Göteborg. För att ha det så smidigt som möjligt hade Pia fixat plats på hotellet som ligger över själva stationen, hur smidigt som helst!

Så här glad blir man av att få gå på toa efter en lång tågresa!

Stationen ligger inte långt från Nordstan och alla roliga butiker som finns där. Emmy ville helst gå in i denna butiken:

Äta måste man ju göra mellan affärsbesöken och vad är inte smidigare än Mc Donalds?

På fredagen fick vi höra att just denna dag var det premiär för jul på Liseberg. Vi tog en taxi och skulle gå in (jag i ruillstol alltså) när vi blev stoppade av en tjej. Liseberg bjöd alla brukare och ledsagare på grtatis inträde! Att jag inte är brukare och Pia inte ledsagare sket vi i, vi tog tacksamt emot Lisebergs snällhet! ALltså var det bara Emmy som fick betala inträda...

Lampor finnes överallt och det är så vackert...

Snö fanns oxå men den var faktiskt konstgjord!

Inne i de små butikerna såldes julgodis och diverse saker. Emmy längtade så mycket efter Buddha så hon köpte en låtsas-Buddha!

Nästa dag var det dax att åka spårvagn till naturhistoriska muséet. Jag kan säga att Göteborgs gator inte är speciellt handikappanpassade, jag höll på att flyga ur rullen när framhjulen hamnade i ett hål mitt i vägen!

Här är Emmy och jag i väntan på spårvagnen, visst är vi glada!

Jag kan meddela alla som behöver skjuta en rullstol upp till naturhistoriska muséet att det är banne mig ingen baggis direkt... Det är brant uppför och Pia hade att göra när hon rullade mig uppför.

Väl inne fanns det massor att titta på, valar, späckhuggare och en massa annat!

Här är jag längst ner brevid käkbenet från en blåval.

Emmy fick ont i ryggen av att vandra runt och titta på allt så vi kollade inte runt precis hela stället. Utanför var det oxå rätt fint:

På lördagskvällen åt vi den godaste middagen jag någonsin har ätit, mörad ryggbiff med potatispuré och rödvinssås... Mums...

Söndagsförmiddagen gick åt till att shoppa lite småsaker innan tåget gick hemmåt klockan 15:00. Väl på tåget tappade Emmy en tand så blodvite uppstod:

Jag shoppade lite oxå, mest smågrejer som detta, ett julthé från Indiska och ett pepparkaksthé från en thé och kaffehandel. Bägge två är jätegoda kan jag meddela!

Stationsbyggnaden bjöd oxå på en hel drös med affärer, bland annat en med en massa tidningar. Där hittade jag dessa sticktidningar som jag aldrig tidigare sett. Skulle jag köpt alla så hade jag blivit ruinerad för det fanns säkert ett 20-tal men det blev dessa två:

Pappa kom och hämtade oss i Nässjö och körde hem oss. Jag kan säga att jag har haft en av de bästa helgerna i hela mitt liv och jag tackar Pia för att detta fick mig att glömma min operation på måndagen.

Nu är man tillbaka i vardagen och jag håller på att tvätta idag. Jag är allt lite trött men mår relativt hyffsat annars. Blöder gör det fortfarande men det har jag ju tabletter emot så det hoppas jag ska lugna sig.

Mitt underbara resesällskap!

Många ville faktiskt fölaj med mig till Bahamas, det var väl roligt! Skulle ni alla följa med så tror jag att INGEN skulle ha tråkigt iallafall. Vi skulle få boka ett helt hotell själva och sedan skulle vi ligga fär ute i solen, de som inte gillar sol kunde slappa under ett parasoll. Drinkarna skulle svalka oss om vi blev överhettade, ölen skulle flöda och maten skulle komma bara man knäppte med fingrarna...

Drömma måste man ju! Skoj att jag drömmer om drinkar och öl, det ena kan jag inte dricka för min medicin och tar jag en öl så hamnar jag på dass med världens rally-bajs! Så i det verkliga livet så skippar jag ölen... Fast det är ju så jäkla gott...

Dagen stora händelse var att handläggaren som jobbar mer åt LSS (ledsagning t.ex) var här och pratade lite. Väldigt trevligt måste jag säga. Jag fick reda på saker som jag inte hade en aning om! Nu ska jag försöka att ansöka om mer hemtjänst, behöver hjälp med att "kunna leva som jag gjorde förut", visst låter det bra?

Jag kan aldrig få mitt "gamla" liv tillbaka om jag så hade hundra hemtjänstare här plus massor med pengar på banken... Men att underlätta en vardag som just nu känns VÄLDIGT svår vore guld värt! Ja ja... Vi är inte där än men jag hoppas att det ska gå bra. Först ska jag ringa den andre handläggaren och lägga fram mitt förslag så får vi se sen.

Nu ska jag snart lägga min och drömma om våran resa till Bahamas... Kanske är karlarna väldigt snygga där?

Jat-laggad???

Somnade på soffan vid fem tiden och skulle bara sova en liten sväng hade jag tänkt... Vaknade halv tio på kvällen.... Hoppsan! Antar att det blir en ljuvlig natt...

Hemma...

Jag har inte fattat det än men nu sitter jag iallafall här med hunden bakom min stol och bloggar. För ett dygn sen ungefär var jag på andra sidan jordklotet... Dessa veckor har rusat iväg och det känns ibland som om jag har drömt alltihop...

Att komma hem innebär dock ingen lugn och ro direkt... Väskorna är fulla med både ditt och datt som ska tas om hand. Tvätt i massor! Sovenirer i massor! Krämer, kablar, schampo, pass och alla jäkla papper som finns i min handväska. Hallen ser ut som ett sjöslag! Soffan är full med kassar och på golvet står tvätten som ska in i garderoben... Jag tror jag tar semester ikväll och tar nya tag imorgon...

USA - Söndag, shopping

På dagens "att-göra-lista" fanns det inte så himla mycket mer än att packa våra väskor och shoppa en sväng. Shoppa är ju inte lite kul, här är det skitkul måste jag säga. Allt är så mycket mer här än hemma.

Vi åkte till denna affären:


Detta är en super-duper-affär! Allt finns och då menar jag verkligen ALLT! Vi gick här och kollade på alla möjliga och omöjliga grejer och vi hittade minsann både det ena och det andra!


Vi köpte nya tuggummi till Emmy, hon har förbrukat rätt många här kan jag säga. Hon råkade testa Jucyfruit och sen var hon fast... Sen kan hon ju inte nöja sig med ett ellet två, nä hon måste ha typ 10 i käften!


Nu är det mitt i natten i Sverige men här är klockan sex och vi ska äta middag. Efter middagen ska vi väl packa en sväng till och sen försöka lägga oss tidigt. Imorgon går flyget hem till Sverige så nästa gång jag bloggar blir när jag är hemma igen. Ha det så bra nu alla mina bloggvänner och håll tummarna för att resan hem går bra!

USA - Frankfurt till Philadelphia

Nu äntligen har vi rett ut alla internet problem... Gissa om dom har tjocka väggar i dessa hus? Så tjocka så det inte gick att ta emot signalen från deras router när jag satt i "vårat" rum så gick inte signalen fram ända dit eftersom vi bor som i en egen flygel på huset. Så efter ett tags letande så hittade vi en plats där jag kunde sitta och blogga, vid bardisken!

Nu kommer då fortsättningen på äventyret:
Äntligen var vi då på planet till Philadelphia. Fast jag antar att allt strul vi fixade vid biljettluckan gjorde att planet blev en aning försenat... Nu flög vi med ett väldigt stort plan, tolv säten på en rad. Först fick Emmy och jag inte sitta brevid varandra men en stackars kines ville nog inte höra hennes gråt så han bytta plats med Emmy, himla snällt!


En himla skillnad att lyfta och landa med ett sådant stort plan måste jag säga, man liksom känner det inte! Flygvärdinnorna på planet var en syn för sig måste jag säga! My god! De var gamla som gatan! En tanta var så gammal så vi trodde nästan att vi skulle behöva ringa ambulans! Hon var ju typ 75 år och skulle vara med oss hela vägen över atlanten, man blir ju inte lite orolig... Tyvärr så var ALLA flygvärdinnor lika gamla så det var bara att vänja sig.


Framför oss hade vi tv-apparater som Emmy kunde titta på film på, hon såg Tom & Jerry, dock med engelskt tal men det gjorde inget. Jag var rätt trött så jag somnade kanske en liten stund, Emmy somnade nog oxå en liten stund, det var verkligen behövligt!

Efter många långa (nästan nio) timmar landade vi på Philadelphia airport! Lyckan var fullständig, iallafall ett litet tag...

Fortsättning följer...

USA - Frankfurt

Nu har vi då kommit fram till Frankfurt i Tyskland. Jag kan säga att i Tyskland är de inte det minsta handikappvänliga överhuvudtaget... Inga rullstolar fanns det att hitta någonstans, jag fick gå hela tiden! Min rullstol var ju i bagaget som skulle till Sarasota så det var ju bara att härda ut. Vi satte oss på en bänk, jag hade min dyna från rullstolen att sitta på. Mitt emot hade vi en affär med lite tidningar och så vidare så vi köpte vatten och lite godis.

Nu började jag må riktigt dåligt, illamåendet kom och skölde över mig som en våg! Magen började protestera och det var bara att gå på toa och se glad ut. Jag tog en tablett och la mig lite på bänken. Då fick jag för mig att jag skulle sätta på min avstängda telefon. Skrev in pin-koden och den sa att det var fel, skrev in den igen men fortfarande fel... Skrev den en tredje gång och då låser ju hela telefonen...! Lovely!!! Vad fan ska jag göra nu? Jag ringde med pappas telefon till syrran som fick sitta vid datorn i Sverige och försöka klura ut hur vi skulle gå tillväga. Lyckligtvis så hittade hon min puk-kod på telias sida men då ville min telefon inte ta emot denna jäkla kod heller!!! Nu var jag nära ett nervöst sammanbrott!!! Gjorde det en sista gång och vips så fungerade det! Mycket märkligt måste jag säga...

Hur som helst hade detta telefon-tjafs gjort min mage helt i uppror så jag satte mig på toa och var förbannad! Helt plötsligt kommer mamma in och säger att vi är vid fel gate! Torka sig fort som fasen och hoppa ut från toa och iväg som en jäkla iller! Fram till passkontroll och de tyckte det var konstigt med våran biljett, vi tänkte inte så mkt på det utan gick vidare mot gaten.

Väl där säger en kvinna helt sonika att vi inte får gå på planet för att vi för det första är försenade och för det andra så har vi inga boardinpass. Emmy börjar storgråta, vi försöker be till kvinnan att hon ska släppa fram oss men icke...

Fyra förbannade själar går ut till själva ankomsthallen för att hitta US airlines och fixa till detta för till USA ska vi helt enkelt!!! Vi hittar US airlines och förklarar att vi har missat planet och vi måste till Sarasota idag. Efter mycket om och men så fixar hon till så att vi (om vi har en jäkla tur, beroende på om fyra personer har avbokat sina biljetter) kanske kommer med planet till Philadelphia så vi därifrån kan åka till Charlotte och fortfarande hinna med samma plan som var tänkt från början. HIPP HIPP HURRA! Jag hade kunnat kyssa dom allihopa!

Men nu var det bråttom, fick gå så fort jag kunde och jag tackar för att jag hade medicin med mig annars hade jag nog varit inlagd efter all stress! Vi följde efter en tjej som guidade oss fram genom flygplatsen så vi kom rätt. När vi väl kommer fram går vi igenom säkerhetskontroll nr 2, sedan ser vi att det är kö till planet. Kanske var det vårat strul som gjorde planet försenat, vad vet jag ,men vi fick iallafall stå där och vänta tills våra namn skulle ropas upp. Tänk om vi inte kom med???

I kön fick jag byta mina plåster! Jösses så det kan bli... Jag hade ju tänkt göra det på en toalett eller så men det fanns ingen tid till det så mitt i kön fick jag byta dom!

Plötsligt ropar en kvinna upp "JOHANSSON"!!! Gissa om vi var glada, vi hoppade in i planet hur kvickt som helst så de inte skulle ångra sig! Det tog ändå en stund innan planet till slut lyfte men när det gjorde det så kände vi att nu fixade det ju sig iallafall. Om vi bara visste...

Fortsättning följer...

USA - Från Anneberg till frankfurt

Hello! Nu är jag äntligen tillbaka hos Janet och Dasle och jag har fått igång min egna dator så jag kan skriva lite om våran resa. Jag kommer att skriva den ifrån början för annars blir man ju så förvirrad! Så häng med på min resa:

Vi åkte från Anneberg klockan halv fyra på natten. Jag hade faktiskt sovit, helt otroligt! Emmy var rätt så uppspelt och vaken:


Resan till Göteborg gick så jäkla snabbt, helt plötsligt bara fanns det en skylt med Landvetter på. Ni kan se här att det var fullt med väskor i bilen... Pappa hade gjort sitt bästa för att pressa ihop allt! Rullstolen tog ju lite plats oxå. Men vad gör lite trängsel när man vet att man ska flyga till ett varmt land? Ingenting!


Väl framme så var det lite strul med biljetterna, de hade ett nytt sätt att checka in, man fick först checka in på ett ställe och sen ställa sig i nästa kö för att lämna väskorna... Vi som inte är så himla vana vid att flyga blev en aning förvirrad.Sen var det till att gå igenom säkerhetskontrollen för första gången och sedan packade de alla väskor på mig som satt i rullstolen. Jag ser ut som en riktig pack-åsna!


Jag lämnade min rullstol vid säkerhetskontrollen (tror jag det var), de sa att det var bättre att jag höll koll på min dyna själv för de trodde den skulle komma bort annars. Så jag tog dynan själv. Detta skriver jag för att det händer saker framöver nämligen...

På planet gick vi, pirriga i magen naturligtvis! Äntligen skulle vi lämna Sverige och påbörja våran resa...


Resan till Frankfurt gick bra, inga luftgropar eller några andra missöden hände.
Fortsättning följer i nästa inlägg!

Tack för alla kommentarer! Det värmer verkligen!!!

USA forsta inlagget pa amerikanska tangenter!

Jag ar i USA! Kan knappt tro det och ni lar inte tro min historia heller som jag senare ska beratta for er. Kan saga att hela resan var helt upponer!!! Men just nu hinner jag inte riktigt for vi ska till ett annat stalle i tva dagar.

Jag har inte kunnat skriva innan for det forsta de gjorde har nar vi kom fram var att grava upp internet och telefonkabeln sa allt har varit nere sen vi kom. Nu ar klockan 10 pa morgonen har och Emmy badar i poolen!

Som sagt sa ska jag ta min dator och skriva pa nar vi kommer tillbaka pa lordag eller sondag och da ska ni fa lasa om en otrolig historia som denna resan blev till. Jag kommer att fa ta det i omgangar tror jag!

Tack for alla snalla och goa kommentarer! Ni ar underbara!

Nu maste jag packa en smula, vi ska till Janets foraldrar och halsa pa.

See you soon!

Sista inlägget innan avresan!

Nervositeten blev alldeles för stor där ett tag... Så stor att jag sprang på toa och la av en elefantbomb i holken! Jösses vad ångest kan sätta igång alla organ! Men, men man får se det positiva i att bajja innan man åker, man kanske slipper gå på flyget!

Nu ska barnet och jag lägga oss i sängen och iallafall försöka sova. Det blir inte lätt men jag är så trött... Det har varit en väldigt jobbig dag men just nu är jag lugn. Jag har pratat med Pilan och Gibson mår bra, han hade till och med lagt sig och sovit så då är han lugnare. Jag litar på dessa underbara människor, tack för att ni finns och att ni är så snälla!!!

Nu vill jag tacka ALLA för goa kommentarer och tröstande ord både när jag har resfeber plus oro för hunden. Jag hoppas ni vill hänga med på bloggen och se hur jag har det over there!!! God natt på er alla! Nästa gång är jag inte i Sverige...

Res-pyssel och våndan att lämna bort sin "bebis"!

Jag ska ju alltså resa inatt... Resan börjar kl 03:30 då vi åker härifrån Anneberg i bil mot Landvetter. Bilen ska packas ikväll och pappa ska organisera så alla väskor plus min rullstol (som går att fälla ihop) ska gå att pressa in i bilen. Ingen har ju lust att börja med det krånglet klockan halv fyra på natten! Nä då ska allt vara färdigt och klart och vi ska bara sätta oss i bilen och åka.

På resan kommer jag att ha med mig lite res-pyssel. Jag har redan börjat på en sjal som ska bli till mig själv hade jag tänkt. Mönstret blir lite "hitte-på", jag började med 5 maskor och ökar 1 maska i början och slutet plus en maska framför och bakom mittmaskan (räta varv alltså) Detta gör att det blir ett hålmönster (jag ökar genom att gå in mellan två maskor och göra en maska där.). Jag stickar den i garnet frost som är ett ullgarn (75%). Så här ser den ut:


Snart ska jag göra det jag fasar mest för... Jag ska åka och lämna min "bebis" i Flisby... Gibson ska vara hos en av mina bästa vänner och jag vet att han får det hur bra som helst, som om han var på ett hotell! Men känslan inne i mitt bröst är inte skön direkt... Han är ju mitt "barn" och nu ska jag vara utan honom i två veckor... Jag mår klart sämre än vad han gör! Han kommer att få det fin-fint!

Packa pappas kappsäck...

Ja ni fattar väl vad jag pysslar med idag va? Jag la i passen och biljetterna i handbagaget och tänkte "När man packar ner passet och biljetten så är det nära!!!"! Då fick jag ÄNNU mer resfeber!

Jag har ändå försökt att ta det lugnt, jag har stressat lite väl mycket nu det sista så jag känner mig inte helt okej... Andas...Andas...

Resfeber?

Faktiskt så tror jag att denna feber har börjat infinna sig i min kropp. Det liksom börjar bulta lite extra i hjärte-trakten om jag tänker på det som komma skall... Det är ju inte så många dagar kvar nu, om bara ett litet tag så står man där och väntar på att man får gå ombord på planet...

Klockan 07:45 ska jag alltså åka från Landvetter tisdag morgon. Resan börjar ju en aning tidigare då vi bor runt 20 mil därifrån... Pappa har minsann räknat ut allt, själv är jag så disträ så jag hade säkert kommit för sent!

Klockan 09:25 landar vi i Frankfurt för att byta plan. 11:40 går vi på planet som ska ta oss över Atlanten och till Charlotte i USA. Tyvärr så får vi stanna i Charlotte ett par timmar innan nästa plan flyger (lokal tid) kl 20:00 för att landa i Sarasota i Florida kl 21:47.

Vi kommer att flyga exakt samma väg tillbaka fast då kommer vi att flyga på natten.

Jag hoppas att det inte kommer att bli några förseningar (jag håller tummar och tår)! Finns det något värre än att vänta? Jag har varit med om att vänta när vi skulle till Cypern (i min ungdom). Då var planet som kom från Cypern trasigt så vi satt och väntade på att de skulle laga det! Ingen drömsituation direkt...

Jag ska ha med mig min dator och kommer att blogga så gott det går. Jag bara hoppas att de vi ska till har trådlöst bredband men jag kan inte tänka mig annat! Två dagar ska vi dock vara hos Janets mamma och jag vet att hon inte har bredband...

Nä nu ska jag försöka andas djupt och tänka på tegelstenar eller nåt, man blir inte så uppstressad av det...

Snabb-packning!!!

Barnet kom hem igår. Innan jag hann säga "tjo-flöjt i lingonskogen" hade hon packat ner allt som jag hade lagt på hennes säng... Jag hade liksom bara lagt fram kläder som EVENTUELLT skulle packas, Emmy tog hela högen och pressade ner det i väskan...


Den röda väskan däremot är min och när detta kort togs så är det inte full med nåt annat än sådant som inte ska vara i den! Med andra ord så har jag lite att göra...

Sista köpet...

Jag var inne i Eksjö igår. Meningen var att hitta det allra sista som jag slkulle handla innan resan. Jag skulle se om de hade karbinväskor i väskaffären. Jag hade tänkt att ha sådana på hjul, en liten, liten miniatyr resväska alltså men ack, ack, sådana fanns inte...

Vad jag fick köpa var två sådana här:


Dyra var dom men de är vadderade på jag kan ha datorn i, plus att barnet kan ha sin portabla dvd-spelare...


Förutom dator ska jag ha kamera och min medicin, mer får nog inte plats!


Sen är denna väska bra för man kan sätta fast den på den andra resväskans handtag. Jag gör helst allt för att slippa bära...

NEJ, NEJ, NEEEEEEJ!!!

Idag kom min kära mor hit för att vi skulle fixa inresetillstånd till USA. Sagt och gjort, vi började mig mitt och jag fyllde i alla uppgifter som man skulle. Sedan stod skulle man klicka i om man var fysiskt sjuk. Jag ÄR ju fysiskt sjuk, alltså klickade jag i det utan att kolla först vad detta innebar.

När alla uppgifter var klara klickar jag på "ansök" och vad tror ni händer? Naturligtvis så får jag ett NEJ! Jag går tillbaka och kollar vad detta verkligen betydde och gissa vad? Jo, i och med detta så har jag klickat i att jag har en fysisk sjukdom som gör att jag är en fara för landet!!!!

Renée blir en aning nervös och gör om sin ansökan. Gissa vad? Jo jag får ett nej igen... FÖRBANNADE SKIT! Jag fick klicka hit och dit för att kunna skriva ett mejl till dom om att jag råkade göra fel, JAG ÄR INGEN FARA, JAG LOVAR!!!

Nu får jag vänta på ett svar helt enkelt... Annars får jag ansöka om ett visum eller ta mig in i landet illegalt ;-)

Min resa

Jag ska alltså åka till U.S.A den 20 juli. Anledningen att vi ska åka är att vi har släktingar som vi ska besöka. Vi som ska åka är jag, Emmy, mamma och pappa.

Vi kommar att flyga från Göteborg till Frankfurt. Där får vi byta plan och åka över till Charlotte,U.S.A. Där får vi stanna några timmar för att sedan ta nästa flyg som går till Sarasota där våra släktingar bor. Det kommer säkert att bli en låååång resa men man får inte tänka på det utan bara tänka på hur trevligt det blir när vi kommer fram.


Denna bild har våra släktingar mejlat till oss. Det är deras pool och deras talande kakadua! När man ser denna bild så förstår man att det kommer att bli rätt bra att bo där eller hur! Men Dale (mannen i familjen) sa till oss att i Florida har ALLA pool så det är inget konstigt med det.

Vi ska vara borta i två veckor och under tiden ska min älskade hund troligtvis vara i Flisby på "semester". Min kompis Pilan har fixat och trixat så hon och en kompis till henne tar hand om Gibson. Tänk vilken tur att man har så jäkla snälla vänner. Du är bäst Pilan! Det blir säkert bra alltihopa. Nu återstår bara att fixa nytt pass till Emmy och inresetillstånd så är det klart! Visum behöver man inte längre men jag är osäker på om man måste ta sprutor innan? Någon som vet?

Nu jäklar i havet!!!

Gissa vad detta är:


Detta är BILJETTER TILL U.S.A!!!

Nu jäklar i havet finns det inte någon återvändo för det är redan beställt! Vi ska åka den 20 juli. Det är många månader kvar men jag är fasen redan nervös! jag har ju aldrig varit på någon så lång resa innan, nu blir ju detta en utmaning utan dess like. För det första så är jag ju sjuk och för det andra så är mitt barn sjukt... Hmmm... Hur bra tror ni detta blir då??? Jo, optimist som jag är så tror jag att förutom lite knorrande från Emmy så kommer det att gå JÄTTEBRA!!!

Emmy fick en portabel DVD i födelsedagspresent. Perfekt att använda på denna resa! En mp3 är ju aldrig fel heller, vi kommer att packa en speciell väska med res-förströelse. Böcker, tidningar plus en hög med Littlest PetShop fyller vi den med och jag tror att Emmy klarar sig bra med det.

Själv ska jag ha min ihopfällbara transportrullstol med mig. Utan en rulle så blir jag ju rätt stillasittandes, med rulle kan jag ju följa med på diverse utflykter. Disney-world t.ex. Som om jag skulle orka gå DÄR!

Nu har jag några dagar framför mig med att greja med pass, försäkringar och fixa visum. Tur jag är pensionär... ;-)

Huvudbry i massor...

Saken är den att vi ska åka på semester i sommar i två veckor... Låter väl som en dröm eller hur? Men... VAR SKA MIN HUND VA???? Jag har ångest gånger hundra och bara jag ser på Gibson börjar min mage kännas olustig... Jag tänker och funderar, funderar och tänker och hur jag än vänder på min små hjärnceller så blir inte problemet mindre...

Saken är den att mina grannar brukar ta hand om min hund när jag är borta. Nu ska dom bort exakt samma veckor... Typiskt men med min otroliga otur så är jag väl inte förvånad egentligen. Nu har jag börjat spana efter alternativa lösningar. Hundpensionat? Någon som läser som har någon erfarenhet av dessa? Själv har jag det inte...

Gibson är verkligen en speciell hund. Detta säger väl alla om sina husdjur men Gibson är iallafall märklig! Han får panikångest om han får gå på typ parkettgolv eller trappor, han vill gärna vara med överallt (blivit bättre sedan kastreringen men innan följde han med in på toan...) och han är numera döv så det går inte att ropa på honom... Han har hjärtfel och äter medicin mot artros i sina tassar. Vem som helst kan inte ta på hans öron, då skriker han i högan sky! Jag däremot kan pilla både på och i dom!

Ja, dessa djur... Jag tror det kommer att lösa sig men sen är ju Gibson så pass gammal oxå så han kan dö när vi är borta... Detta har jag i och för sig tagit med i beräkning,kan ju hända att han inte lever då vi åker ens... Jobbigt men ack så sant...

Gibson själv är tack och lov ovetandes om denna dramatik...