lördag 24 juli 2010

USA - Frankfurt

Nu har vi då kommit fram till Frankfurt i Tyskland. Jag kan säga att i Tyskland är de inte det minsta handikappvänliga överhuvudtaget... Inga rullstolar fanns det att hitta någonstans, jag fick gå hela tiden! Min rullstol var ju i bagaget som skulle till Sarasota så det var ju bara att härda ut. Vi satte oss på en bänk, jag hade min dyna från rullstolen att sitta på. Mitt emot hade vi en affär med lite tidningar och så vidare så vi köpte vatten och lite godis.

Nu började jag må riktigt dåligt, illamåendet kom och skölde över mig som en våg! Magen började protestera och det var bara att gå på toa och se glad ut. Jag tog en tablett och la mig lite på bänken. Då fick jag för mig att jag skulle sätta på min avstängda telefon. Skrev in pin-koden och den sa att det var fel, skrev in den igen men fortfarande fel... Skrev den en tredje gång och då låser ju hela telefonen...! Lovely!!! Vad fan ska jag göra nu? Jag ringde med pappas telefon till syrran som fick sitta vid datorn i Sverige och försöka klura ut hur vi skulle gå tillväga. Lyckligtvis så hittade hon min puk-kod på telias sida men då ville min telefon inte ta emot denna jäkla kod heller!!! Nu var jag nära ett nervöst sammanbrott!!! Gjorde det en sista gång och vips så fungerade det! Mycket märkligt måste jag säga...

Hur som helst hade detta telefon-tjafs gjort min mage helt i uppror så jag satte mig på toa och var förbannad! Helt plötsligt kommer mamma in och säger att vi är vid fel gate! Torka sig fort som fasen och hoppa ut från toa och iväg som en jäkla iller! Fram till passkontroll och de tyckte det var konstigt med våran biljett, vi tänkte inte så mkt på det utan gick vidare mot gaten.

Väl där säger en kvinna helt sonika att vi inte får gå på planet för att vi för det första är försenade och för det andra så har vi inga boardinpass. Emmy börjar storgråta, vi försöker be till kvinnan att hon ska släppa fram oss men icke...

Fyra förbannade själar går ut till själva ankomsthallen för att hitta US airlines och fixa till detta för till USA ska vi helt enkelt!!! Vi hittar US airlines och förklarar att vi har missat planet och vi måste till Sarasota idag. Efter mycket om och men så fixar hon till så att vi (om vi har en jäkla tur, beroende på om fyra personer har avbokat sina biljetter) kanske kommer med planet till Philadelphia så vi därifrån kan åka till Charlotte och fortfarande hinna med samma plan som var tänkt från början. HIPP HIPP HURRA! Jag hade kunnat kyssa dom allihopa!

Men nu var det bråttom, fick gå så fort jag kunde och jag tackar för att jag hade medicin med mig annars hade jag nog varit inlagd efter all stress! Vi följde efter en tjej som guidade oss fram genom flygplatsen så vi kom rätt. När vi väl kommer fram går vi igenom säkerhetskontroll nr 2, sedan ser vi att det är kö till planet. Kanske var det vårat strul som gjorde planet försenat, vad vet jag ,men vi fick iallafall stå där och vänta tills våra namn skulle ropas upp. Tänk om vi inte kom med???

I kön fick jag byta mina plåster! Jösses så det kan bli... Jag hade ju tänkt göra det på en toalett eller så men det fanns ingen tid till det så mitt i kön fick jag byta dom!

Plötsligt ropar en kvinna upp "JOHANSSON"!!! Gissa om vi var glada, vi hoppade in i planet hur kvickt som helst så de inte skulle ångra sig! Det tog ändå en stund innan planet till slut lyfte men när det gjorde det så kände vi att nu fixade det ju sig iallafall. Om vi bara visste...

Fortsättning följer...

7 kommentarer:

Melinda sa...

Vad gött att du fick igång mobilen ändå!! Vad konstigt att ni inte hade några boardingpass till Frankfurt?! Vääldigt skumt. Hoppas du inte har varit allt för dålig nu efteråt! Kram kram

Marie-Louise sa...

Nu blev jag nyfiken på fortsättningen, det låter som en jobbig resa :(

En häxa på Vift sa...

ojoj, det började snurrigt minsann. Frankfurt är en flygplats jag gillar skarpt som flyger alldeles för ofta, men får hålla med om att det inte är särskilt handikapp-anpassat.
Skönt att ni kom med planet ialla fall.

bakom berget sa...

Men hur, ska detta sluta? Det är ju som en sommarföljetong... Väntar med spänning, på nästa avsnitt.
Kram Åsa.

Snäckskalsdalen. sa...

Så gott att höra att ni är framme.
Men det är oerhört spännande att se hur det kommer att fortsätta, jag förstår ju att det är saker, ännu fler, som kommer att hända!
Fort, skriv fort, jag är nyfiken så jag smäller av!
Agneta kramar

kajsastina sa...

Ja, det är stressigt att vara ute och flyga och resa. Jag hoppas att du fått vila ut då du kommit fram!
kramar

Blomman sa...

oj oj oj .. väntar oxå på en spännande fortsättning! hoppas att resten av er resa bli bättre! kram