Smörsopp och taggsvamp!

Idag åkte vi ut i skogen igen, Anna-Britt och jag. Kan säga att jag var först på vippen att stanna hemma för jag mådde väl inte firekt bra men sen såg jag skogen framför mig och tänkte att hösten är snart slut så jag vilar väl i vinter, hihi!

Anna-Britt körde och vid ett tillfälle skulle hon vända och jag vet inte hur många gånger bilen dog för att Ann-Britt gasade för dåligt. Jösses vad vi skrattade!

Här är iallafall dagens skörd:

Vi har gått på vägar och skuttat (haltat) in i skogen om vi har sett nåt. Jag hittade en svamp som jag aldrig har sett innan: Smörsopp. Denna svamp anses läcker enligt svampböckerna. Bilden nedan föreställer en smörsopp. De växer liksom i mitten på en väg i gräset. Översta höljet på hatten måste man dra av, helst redan i skogen. Tyvärr är den rätt ofta angripen av mask...

Denna svamp nedan är ju en svamp som man knappast kan förväxla med någon annan, blek taggsvamp. Köttet är kompakt och under finns mjuka taggar som man kan skrapa bort innan man förväller den.

Det har varit en underbar dag men den sista halvtimmen hade jag jäkligt ont i min fot så då ville jag bara hem. Väl hemma var det bara att börja laga mat för efter en stund så kom "den hungriga" hem från skolan.

Innan maten var klar passade hon på att ge Gibson en bamsekram!

Oj oj oj...

Nu ska jag gnälla en smula. Jag har ont i huvudet och resten av kroppen är som överkörd av något stort och hårt. Naturligtvis är det alla våra trevliga svamppromenader i skogen som är boven i dramat... Jag Det är ju liksom bara att ta smällen och vara glad över att det inte blev värre! Sen har jag ju njutit mer än någonsin i skogen!

Dock ska jag nog trotsa smärtan och ta mig ut i bland mossa och svampar idag oxå... Tur att man har tabletter som hjälper...

Hon skulle ju bara kolla...

Anna-Britt är en rolig prick... Idag skulle hon "bara" kolla lite på ett ställe i skogen om vi kunde gå där sen (om JAG kunde gå där är nog mer nära sanningen tror jag, hihi). Själv följde jag inte med idag eftersom min kropp protesterade en aning... Tror ni hon nöjde sig med att "bara" titta i skogen? Ack nej...

En hel kasse med svamp kom hon hem med och då hade hon bara tagit dom vid vägkanten!Eftersom hon är en väldigt snäll människa så ger hon all svamp till mig för hon tycker att hon har så mycket. Kan tala om att jag kommer nog att fylla min frys utan någon hjälp från någon annan men visst blir man nästan rörd.

Ja det blev en full gryta igen... Imorgon bär det av mot skogen igen så det lär väl bli en gryta då oxå...

Om svamp (ja varför inte liksom!)

Tigris frågade mig varför man förväller svamp. Ja det kan man verkligen undra! jag har försökt ta reda på detta och ska man frysa in svamp så bör man förvälla dom innan nämligen. Fryser man in dom som dom är tappar dom både smak och konsistens.

När man förväller svamp använder man bara en vanlig kastrull. Man tar den rensade svampen och lägger i den utan att använda matfett eller något annat. Sedan låter man helt enkelt svampen stå på ganska svag värme och puttra i 10-15 minuter tills vattnet är borta. Har man stora mängder svamp tar det ju längre tid. Efter att svampen har svalnat så fryser man in den för att senare plockas fram då svamptiden är förbi för länge sedan!

En svamp som är förvälld håller i gott och väl ett år om nu inte något fett är tillsatt. Då håller den bara i några månader.

Vill ni veta mer om svamp (visst vill ni det) så kan ni klicka HÄR så kommer ni till svampguiden. En mycket bra sida! Här finns även en massa recept på vanliga och ovanliga svampsorter.

Från skogen till tallriken

Plocka svamp är ju inget annat än ren njutning! Rensa och förvälla den är en helt annan sak... Skittråkigt med andra ord... Men har man plockat så har man. Här ser ni fårticka som förvälls i en gryta. Kolla in den gula färg som den får, riktigt snygg!

Här puttrar sotvaxskivlingarna för fullt.

Här har jag blandat sopporna, kantareller och citrongul slemskivling som väntar på att hamna i grytan. Svamp luktar ju när man förväller den så här. Både fårticka och sotvaxskivling doftade underbart medans de blandade svamparna luktade... SVAMP!

Sotvaxskivlingarna blev till en pastasås. Jag är mycket dålig på att göra en massa rätter, oftast steker jag svampen i smör, salta och peppra och sedan slår jag på grädde. Detta får puttra en stund så det blir lite tjockt.

Kan säga att detta var otroligt gott!

Måste säga att jag är så tacksam över alla roliga kommentarer jag har fått angående svamp (och annat oxå naturligtvis!). Det är så himla roligt att läsa allt ni skriver. Jag sa till Anna-Britt idag att hon förgyllde mitt liv genom att jag får följa med henne i svampskogen och ni ALLA förgyller oxå mitt liv! Att öppna upp bloggen och se alla kommentarerna gör mig jätteglad!

TACK

Dagens svamp-skörd!

Skogen visade sin allra bästa sida idag med solsken och mjuk mossa att gå på, ljuvliga dofter och massor av svamp naturligtvis!

Först visade Anna-Britt mig en skäggriska, något jag aldrig har sett förut. Denna äts nog inte så mycket här men hon trodde att det var en finsk svamp, alltså att finnarna äter den, vad vet jag?

Sen så plockade vi denna svampen som är en sotvaxskivling och den finns det gott om i skogen kan jag säga! Den är en trestjärnig matsvamp (som Karl-Johan och kantarellen) så ut och leta!

Vi for ju tillbaka till det stället där vi hade hittat fårticka. Anna-Britt tog ju en sist och kollade hemma om det var en fårticka och det var det (den blir gul vid förvällning).

Detta är en citrongul slemskivling. Den har ett lager med slem på hatten som man drar av ute i skogen. Den ska helst blandas med andra svampar.

Älskade kantarell... Behöver ingen närmre beskrivning!

Här har vi soppor! Karl-Johan (stensopp), tegelsopp och sandsopp. Alla soppor är ätliga men det finns de som inte är goda alls! Man ska akta sig för om de är rosa på undersidan har jag lärt mig!

Så här såg det ut på mitt köksbord när jag kom hem... Sen hade ju Anna-Britt plockat en hel del oxå. Det finns väldigt gott om svamp men man måste ha svamp-ögonen på annars hittar man dom kanske inte...

Nu håller jag på med fövällning, fasen vad duktig jag är! Jag fixade en tur i skogen idag oxå, fast mina ben minns förra gången och är lite gelé-aktiga! Det har iallafall varit så jäkla kul! Jag har kunnat gå sakta och stannat när jag har velat. Jobbigt är det men det är det värt!

Whisky och saffranskaka!

Igår var det "hadderajjan" hemma hos mig! Eller Inte... Jag hade bjudit in Anna-Britt på ett glas whisky och lite snacks. Vi satt och snackade både länge och väl! Tänk att det skilljer 30 år på henne och mig... Helt knasigt egentligen att två själar egentligen så olika, från olika uppväxtkulturer, kan mötas och komma på att "vi kan ju ha jäkligt kul!".

Det började förra året i början på vintern när en kvinna med en liten tax kommer fram till mig och frågar var jag har köpt mina kängor för dom såg så bra och sköna ut... Sen bara blev det så att vi möttes rätt så ofta när vi var ute med hundarna och sen bjöd jag in henne till våra sticke-kvällar.

Det roligaste var att när vi började prata så har man nästan samma intressen. Hundar till exempel, och så svampen då... Sen tycker jag ju att människor som struntar i hur dom ser ut är underbara! Dock så har Anna-Britt ett intresse som jag verkligen INTE har: mat och bakning...

Som tack för att hon fick komma till mig hade hon bakat den mest ljuvliga kaka jag vet: Saffranskaka... Receptet ska visst finnas i "7 sorters kakor" om någon undrar. Jag fick en hel sockerkaksform som jag har frusit in. Dock lämnade jag en bit som jag tog kaffet till nu på morgonen, den är underbart god!

Nu ska vi snart ut i skogen och se om fårtickorna som vi hittade sist står kvar. Dock hade Anna-Britt "råkat" hitta en massa sådana imorse när hon gick på promenad... Skogen är full av diverse läckerheter eller hur?