Man blir trött av för mycket vår...

Idag var det tänkt att Anette och jag skulle åka ut en sväng igen. Så blev det inte eftersom Anette var mer död än levande och en sådan kan man ju inte ha med sig på promenad! I och för sig sitter vi både i rullstol men någon levande borde ju sitta i den och köra eller hur...

Så vi tog lite kaffe och stickning och satte oss på framsidan och solade oss! Där satt vi medans vi blev uttittade av samhällets alla invånare som skulle till affären... Å andra sidan glodde vi tillbaka på alla så det gjorde då inget direkt. Titta på folk är ju så trevligt!

När vi efter mycket diskuterande mellan himmel och jord bröt upp för att gå in så märkte vi att solen hade gjort skinnet en aning grisrosa! Iallafall mitt... Man måste ju börja någonstans och grisrosa är ju etapp ett på resan mot ett brunt skinn. Rosa är väl modernt har jag hört så det blir säkert bra...

Man blir som sagt trött av våren, jag somnade som en sten i soffan efteråt!

Imorgon ska jag in till staden och kontrollera underlivet, en sådan där trevlig grej som man så gärna vill... Eller inte... Men sist så avböjde jag vänligt men bestämt så det är nog bäst jag går dit i år. Behöver jag skrubba med såpa och svinto tror ni?

Vilken njutning!!!

Morgonen bjöd på strålande sol. Det var ju tvunget att firas! Så idag blev första dagen på detta år då jag kunde sitta ute och dricka kaffe!

Natten hade dock varit kall, ända nere på minus 10 grader! Så här blir ens fina uteblommor om man glömmer att skydda dom från kyla:

Jag hoppas de repar sig...

Djuren var oxå med mig ute i solen. Gibson låg vid mina fötter, där ligger han alltid.

Buddha var oxå med, han var nyfiken på alla fågelläten så han försökte kolla varifrån det lät.

Här är det ju glipor så man ser vad som händer utanför.

Kolla, en skata!

Sen blev han trött och satte sig under stolen.

Efter detta så gick Buddha och jag bort till andra änden av loftgången där grannen satt i solen. Hon hade sin katt ute oxå. Naturligtvis glömde jag kameran på bordet så några bilder blev det inte... Buddha var allt lite nyfiken på den äldre katt-damen. De nosade på varandra, sen fräste de samtidigt och sedan backade bägge. Sedan tittade de knappt åt varandra!

Roliga de är...

Det blir en lugn dag idag. Bäst att passa på att sitta i solen för enligt väder-gubbarna skulle det vara mulet imorgon. Om man nu kan lita på dom...

Ett litet misstag...

Det var nämligen inte avgassystemet som var på väg att falla ner i marken, det var bilens vibrationer som fick avgassystemet att skrapa mot en jäkla plåtbit! Mycket ska man höra innan öronen ramlar av alltså... Nu ska jag köra imorgon (till stan) och om ni inte har hört ifrån mig på några dagar så har bilen kört till skogs (av sig själv alltså) eller nåt! Trött jag blir på gamla bilar...

Nu har jag precis kommit hem från stick-caféet hos Anette. Anette själv gjorde konststycket att endast ha hjärna till att lägga upp maskor till en strumpa, mer blev det inte! Som vi skrattade... Fast det gör ju inget bara man har roligt. Själv håller jag på med en "grej" som jag inte ens kan förklara så ni får se den när den blir färdig. Kanske ska skriva OM den blir färdig oxå för man vet ju aldrig. Tröjan som jag skulle sticka tror jag att jag ska repa upp nämligen och sticka något annat av, den blev inte riktigt bra tycker jag... Eller så stickar jag om den när jag sitter i min ensamhet. Ska man minska eller öka här och där så kan jag inte göra det när det pratas brevid. Har man en gång gått in i väggen så funkar inte hjärnan, så är det!

Nä nu blir det raka spåret mot sängen! Fast å andra sidan så tror jag att Buddha har skitit precis så jag får nog ta hand om det... Han har en förmåga att försöka gräva till Kina efteråt, gör era katter det oxå?

Fasen...

Sist jag besökte stan så pajjade ju mitt avgasrör. Eller rättare sagt; det lossnade! Något fel på ljuddämparen är det inte för det byttes för en månad sedan, det är själva fästanordningen som är åt helsinki! De trodde att de hade fått det hela att fästa sist vi var i verkstaden...

Idag satte jag mig i bilen och vred om nyckeln...
"TJÅCK-TJÅCK-BRUM-HACK-HACK-HICK-HACK"...
Jäkla bil!

Bara att gå ur och se glad ut... Har iallafall haft en underbar dag, Buddha har varit ute och promenerat och efter det fick Gibson komma ut på en lite längre tur. Det blåser så in i norden men jag lyckades se en trädgård full med snödroppar! Lyckan är fullständig...

Nu måste jag lägga mig och vila lite. Ikväll väntar stick-café så jag måste försöka vila fram min kreativitet!

Ett helt nytt rum!

Emmys rum blev klart igår! Det tog dock hela dagen innan sista vården kom på plats, det tar längre tid än man tror faktiskt. Så här ser iallafall själva fondväggen ut, som en skog. Tapeten är från ECO-tapeter (som faktiskt hade sin fabrik här i Anneberg förr i världen.):

Här ser ni hur det ser ut, dock så är allt bara inslängt. Vi hann inte greja med allt igår plus att tapeten måste sätta sig innan man ställer allt intill väggarna.

Blev hon glad då? Här ser ni en bild på henne och hennes sinnesstämning igår:

Faktiskt så var hon super-duper-glad och dansade hela kvällen inne på sitt rum. Idag på morgonen sa hon att hon var tvungen att gå in och titta en gång till på sitt fina rum innan hon gick till skolan, så gulligt!

Själv var jag ju och hämtade en ny stödkrage, den ser ut så här:

Den jag hade innan skavde på framsidan, mot själva "strupen" så att säga. Denna sitter som en "smäck", så skön och väldigt varm (inte alltid bra men vad ska man göra åt det?). Jag är så nöjd med den...

Idag har pappsen börjat med min fondvägg i vardagsrummet, ni får se det sen. Snyggt blir det!

Tur man har djur...

Himmlen ute är blå, det är kallt som attan men solens strålar kan nog snart värma upp det lite. Jag har dock bara varit ute en mini-runda... Vaknade med an knaster-torr, öm hals plus ett huvud som var fullt av gult snor... Där ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv medans jag febrilt försöker få fram saliv och svälja bort det värsta av torrheten...

Då känner jag något lite blött och kallt mot min hand. En Gibson-nos! Samtidigt hörs Buddhas "spinning" lång väg, han har hoppat upp i sängen och bägge djuren gör allt vad dom kan för att försöka göra mig på gott humör. Gibson tar nosen under min kropp och hjälper mig upp. Buddha kanske inte är så stark men hans värme och "knorrande" gör mig genast gladare!

Efter att jag har varit ute med Gibson och bägge djuren har ätit så sitter jag med min kopp kaffe vid köksbordet. Då hörs ett ljudligt MJAU............MJAAAAAUUUUU...MJAU...MJAU.

Börjar att smyga mot "mjauet"... Rör mig sakta mot sovrummet och nu ser han mig, han plan på att locka på mig lyckades! Öronen är bakåtstrukna och han försöker se var jag är över kansten på täcket.

Plötsligt far jag fram med handen och låtsas ta honom! Buddha hoppar upp på alla fyra och springer sedan mot soffan. Likadant där men nu tycker Gibson att jag inte ska jaga hans vän så han säger "VOFF"! Då får jag väl busa med Gibson då! Efter en liten bus med honom (här får man låtsas att jag försöker ta hans tassar, han blir hel-vild av detta!)så är det utdelningsdax. Godis alltså!!! Gibson vet minsann var godiset är, tack och lov så kan han inte öppna skåpet själv!

Bägge djuren är nöjda och glada och lugna efter lite bus. Vilken tur jag har som har sådana djur som Gibson och Buddha... Emmy är hos sin pappa och det är precis som om de vet att jag behöver uppmuntran! Vad skulle jag göra utan mina djur? Skrumpna ihop inombords tror jag...

Rätt nöjd...

Idag kom det ett paket från cdon i brevlådan. Detta betydde att alla presenter till Emmys födelsedag är inhandlade, HURRA! Nätshopping är så himla bra när orken att handla "för hand" inte finns.

Sen kom det en vikarie från hemtjänsten idag, en tjej som jag aldrig hade träffat innan. När hon hade diskat och vi hade pratat lite så sa hon att hon tyckte att jag var en väldigt positiv och glad människa. Sådant värmer min själ! Jag försöker verkligen att vara positiv så det är så skönt när folk märker att jag inte gräver ner mig.

Alltså är det en rätt bra dag och jag känner mig nöjd. Barnet ska iväg med faster och bada så jag ska tillbringa dagen helt själv... Vad ska jag göra? Det blir nog soffan om jag känner mig själv rätt! Lugna gatan alltså.... 

Dagens motto: Var glad...

Eller hur... Regnet strilar så där sakta och obetydligt ner... Skitroligt!
Hunden blir blöt och smutsig.... Yes, yes, yes så skoj!
Ont i ryggen... Halleluja-moment!

Gudars så jag gnäller!!! Skärpning för helsinki! Ta en kopp kaffe, skjölj ner en oxynorm och vänta en stund så blir livet genast snäppet bättre!

Är ni på bra humör idag?

Fyndat på loppis!!!

Jösses vilken rolig eftermiddag! Emmy kom hem från skolan vid kvart över två och då åkte vi till Aneby, Emmy, jag, Anna-Britt och taxen Egon. Anledningen var att vi skulle besöka ett loppis som heter Mejeriet som drivs i regi av pingstkyrkan (tror jag det var). Ett loppis som är stort och så där underbart roligt så man får gåshud!

Här är ute på gården i något gammalt garage. Här låg grejerna lite mer huller om buller än i den finare affären. Precis som jag gillar det! Här kan man nämligen hitta precis vad som helst!

Här till exempel, en alldeles underbar stick och virk-pärm med mönster från 70-talet. Jösses så alla såg ut på den tiden! Sen var ju alla tröjor, halsdukar och diverse annat i brunt, orange och gult... Byter man ut färgerna så kan man använda det mesta i denna pärm. En guldgruva för endast 4 kr!

Här hittade Anna-Britt nästa guldklimp. Ni ser vad det är va? Det är en garnvinda som vi tror är handgjord för det ser så ut. Gissa vad den kostade? Kolla in nästa bild...

BILLIGT ELLER VADDÅ!!!

Sen hittade jag en ouppackad kläm-spotlightlampa för 30 spänn. Ville egentligen ha en i silver men man kan ju inte begära allt.

Vad köpte då Emmy? Jo hon köpte det hon alltid köper på loppis nämligen BÖCKER. Tre böcker för en tia. Hyfsat pris måste jag säga.

Dagen har varit så himla rolig och underbar. Emmy satt på hemvägen och sjöng för Egon medans Anna-Britt och jag diskuterade var det kunde växa svamp längs vägen. Idag verkligen känner jag hur lyckligt lottad jag är... Jag har en underbar dotter, underbara vänner och jag känner en glädje över att just dessa människor finns nära mig. Vilken tur jag har...

JAG ÖVERLEVDE!

Denna väntan innan man får komma in är ju värst... Man sitter där och börjar tänka... "Tänk om jag har hål..." "Tänk om jag har MASSOR med hål!" Tankarna snurrar fortare och fortare och när väl tandsköterskan ropar upp ens namn så har man fått hela käften opererad i ens tanke!

Dock så var jag orolig i onödan för jag hade inga hål, allt var så bra så! En femhundring fattigare blev jag men det kan jag betala i ren glädje över att allt var bra och att jag nu inte behöver gå dit på ett år!

Vilken lycka!

Barnet kom hem från skolan och var precis som vanligt! Allt jobbigt släppte när hon kom till skolan, lite nervositet hade hon fortfarande kvar sa hon men inte alls som innan.

Fy fan vad jag är glad!!!