Shopping tar på krafterna!

Faktiskt så känns det som om jag har sprungit maraton eller så... En lur i soffan måste man ju alltid ha efter en sådan dag, utan denna lur så skulle jag inte överleva alltid!

Sedan jag kom hem från min shopping-tur så har iallafall Buddha bestämt sig för att ha uppsikt över matte så hon inte försvinner, han är liksom "på" mig typ hela tiden och spinner i högan sky! Lille vännen, att vara så "mammig"...

Jag ska berätta en sak för er. Jag var lika mammig som Buddha när jag var liten... Om min mamma bara skulle gå och handla så skrek jag. En gång i veckan gick hon på engelska-kurs, då skrek jag... Jag sov brevid min mamma hur länge som helst och skulle hålla henne antingen i handen eller i hennes örsnibb! Jag hade tur ändå som hade en mamma som inte jobbade under hela min uppväxt. Jag kan ju säga att jag vet hur han har det min lille Buddha...

Dagen då Buddha blev hes...

Idag har min käre fader och jag varit i stor-staden för att titta på tapeter till mitt vardagsrum. Ska göra en fondvägg på bara två meter där jag har två fett-fläckar plus ett skavmärke.

Först gick vi till "affären-där-tapeterna-var-dyra-så-in-i-vassen". Fanns massor med snygga tapeter men ack så dyra... Jag hade ingen direkt lust att slänga ut över tusen spänn på två meter när det inte är min lägenhet! Så vi for till "den-något-billigare-affären-där-man-även-kan-köpa-schampo-typ" och där hittade jag rullar för endast 169 kr rullen. Blev ju betydligt billigare! Tänker visa er detta senare...

Sedan tog jag och utnyttjade mina pengar som jag fick i födelsedagspresent och köpte detta:

Nä, detta menar jag ju:

Sladdar,sladdar... My god... Det ska bli två sådana här av allt iallafall:

En djuraffär hoppade jag in i oxå. Både Gibson och Buddha fick lite godsaker. Gibson fick en tjurstrupe, urk... Gibson tyckte nog att det var mumma, han slukade hela härligheten på 5 minuter...

Buddha kollar om han möjligen kan äta nåt men....nä, det var inget för honom...

Nu ska vi då ta historien och hesa katten. Det var en gång en kisse som heter Buddha. Han blev lämnad en våning ner hos sin dagmatte för hans "mamma" skulle åka till staden.

När "mamman" är i staden så får hon ett sms från dagmatten där det står att "Buddha har skrikit ända sedan du åkte!". Genast tog "mamma" och ringde dit. Då slutade Buddha att skrika, hörde han "mamma" tros?

När "mamma" kom hem så möttes hon av en hes Buddha som började purra direkt när "mamma" lyfte upp honom. Buddha hade alltså mjauat i en timme ungefär så det var inte så konstigt att han var hes!

Nu är både "mamma" och Buddha trötta. Gibson blev nog lite trött av att äta upp en hel tjurhals så vi ska alla tre ta en riktig lat eftermiddag.

KRAM!

Buddha fixar städning...

Ja, han kanske inte fixade så jag slapp städa direkt... Annars hade ju det varit fantastiskt eller hur!

Nä, så här var det: Jag satt vid köksbordet och pratade med Anette i telefon. Buddha var i fönstret och försökte hoppa upp och peta på en sak. Detta ville inte då matte utan försökte säga "NEJ" på skarpen... Detta fungerade inte så bra så nästa gång han gjorde detta sog jag näven i bordet "BONK"!
Buddha blev så rädd och hoppade rätt upp och ut från fönstret. I den vevan fick han med sig en av mina orkideér...

Inget gick sönder faktiskt trots att orkiden var planterad i glaskruka. Dock så blev hela bordet, en stol plus hela golvet fullt av "bös" och bark... Bara att ta fram snabeldraken alltså... Så nu vet ni vad jag har gjort ikväll!

(Buddha tänker nog att det är rätt åt mig för att jag skrämde honom så in i norden...)

Vad i hela friden!!!

Man kan ju titta på vilka trafikkällor som finns på bloggen. En av mina var denna:
"Indragen vapenlicens"
WHAT??? Ärligt talat fattar jag ingenting...

Prat om mat...

Morgonen är avklarad och nu är det middagstid... Hmm... Att vara ensam och laga mat är så trist så jag hellre skulle göra riktig skit-göra istället! Varför är det så trist då, jag ÄLSKAR ju mat? Måste ha något med min hjärna att göra, den gillar inte att hitta på nya, intressanta recept utan kan bara hålla sig till det vanliga, trista, ill-tråkiga som jag alltid lagar...

Jag vet att det finns olika recept-sajter och matprogram. Det ena värre än det andra faktiskt... Inget inspirerar mig dock. INGET! Min hjärna kan inte mata in allt det goda, den stänger av och så blir det som vanligt... Vad ska jag göra? Har ni något knep på hur man blir mer mat-glad? Jag kan säga att vann jag pengar, mycket pengar, så hade jag antingen beställt hämtmat varenda dag eller hyra en kock... Gärna en snygg manlig kock alltså...

Djur har inte dessa problem. De äter sitt torrfoder varendaste dag och är lika glada för det... Jag kanske skulle äta spagetti och köttfärssås varje dag jag oxå? Eller börja käka hundmat? Iallafall skulle jag bli glad om det blev som i futuriska filmer, de tar en kapsel med "middag" i och så blir de mätta. Ja, ja... Bara bita ihop och börja laga......nåt......kanske.........pasta? Idag igen?

En trevlig sticke-kväll med inslag av trassel...

Förra gången vi stickade så fick jag dra upp allt jag hade stickat eftersom "mönstret var så konstigt" (?). Denna gången möttes vi av en hög med grönt trassel på Anettes arbetsbord. Det var början på sjalen hon började med sist vi träffades... Där var det oxå mönstrets fel, Anette hade helt plötsligt sett att mönstret var på fler varv än vad hon hade gjort, måste ha ändrats på något sätt!!!

Nu började hon om igen på denna gröna sjal, stickade en sisådär 6-7 cm och sedan visste hon inte var hon var... Ett "Vallgatan-syndrom" alltså. Detta menas att vi alla är lite vimsiga i detta huset. Anette har endast minne till att hålla reda på vad jag ska göra och jag har bara minne till vad hon ska göra... Tänk om vi bara kunde hålla reda på oss själva!

Lite stickat blev det nog ändå fast denna gången hade jag glömt kameran hemma. Kan säga att ni missade inte så mycket iallafall! Roligt hade vi ändå, även om det kanske inte stickades hejdlöst mycket. Huvudsaken är ju faktiskt att man träffas tycker jag!

Innan jag gick ner på stick-afton så låg jag och vilade mig i soffan och innan dess så hade jag besök. Det var en "gammal" arbetskamrat, Agneta, som tittade förbi. Hon hade med sig lite choklad och vi satt och pratade en stund. Det värsta var att idag var det inte någon bra dag för min del så jag vet inte om hon tyckte jag var alldeles under isen eller vad man ska säga. Jag uppskattar verkligen att folk kommer och hälsar på men de som kommer får vara beredda på att jag kan vara lika pigg som ett sänkt vrak på havets botten (som det har börjat växa sjöborrar på...).

Nu ska jag iallafall ta hunden ut på den sista rundan för idag och sedan ska jag lägga mig och hoppas att vädret är lite mildare imorgon (SNÄLLA!!!). Kram på er ALLA!

Och så var det torsdag...

Vädret är kallt, riktigt bistert idag... Inte konstigt att kroppen protesterar mer än vanligt... Musklerna bråkar med mig och likt en trotsig tonåring skriker kroppen åt mig;
"Du är ju dum i huvudet som bor kvar i detta jäkla kalla land!"

Jag kan inte annat än hålla med... Hade jag pengar så hade jag köpt en hus där det är varmt året runt. Dit man kunde åka och värma upp sig lite ibland. Ladda batterierna och låta solens strålar uppgradera den numera alvedon-vita kroppen till lite ljus-beige... Titta ut på morgonen och mötas av ett landskap som badar i solsken... Äta god mat... Njuta...

Än så länge har jag inte vunnit något men jag hoppas varenda lördag att han den där "Harry Boy" ska fixa storvinsten. Vad skulle ni själva göra om ni vann storvinsten?