Faktiskt så känns det som om jag har sprungit maraton eller så... En lur i soffan måste man ju alltid ha efter en sådan dag, utan denna lur så skulle jag inte överleva alltid!
Sedan jag kom hem från min shopping-tur så har iallafall Buddha bestämt sig för att ha uppsikt över matte så hon inte försvinner, han är liksom "på" mig typ hela tiden och spinner i högan sky! Lille vännen, att vara så "mammig"...
Jag ska berätta en sak för er. Jag var lika mammig som Buddha när jag var liten... Om min mamma bara skulle gå och handla så skrek jag. En gång i veckan gick hon på engelska-kurs, då skrek jag... Jag sov brevid min mamma hur länge som helst och skulle hålla henne antingen i handen eller i hennes örsnibb! Jag hade tur ändå som hade en mamma som inte jobbade under hela min uppväxt. Jag kan ju säga att jag vet hur han har det min lille Buddha...
2 kommentarer:
Men det är väl för mysigt?! Om katten mer gick för sig själv skulle man ju missa hela mysgrejen vilket nog skulle vara största anledningen för mig att skaffa katt...
Vilken tur att du kommer ihåg hur det var.:)
Skicka en kommentar