Snälla tomten...

Kan du fixa antingen så att Gibson äter imorgon eller att du ger mig ett tips på något han gillar? Har provat kattmat, hundmat, leverpastej, kakor, leversnittar, ris, köttbullar och makaroner... Kanske har jag glömt nåt för jag tycker att jag har prövat allt...

Dock så tror jag att han känner att han är så himmelens trött så han inte orkar... Han har bara sovit i stort sett och sömn ska ju vara den bästa medicinen eller hur! Efter förra sövningen tog det ju ett tag innan han blev "sig själv" igen och än tycker jag inte att han är riktigt där. Glömmer ju bort ibland att han är så himla gammal! Räknar man om till människoår så är han ju snart 90 och då får man väl lov att vara lite halv-dålig efter en operation? Jag intalar mig det iallafall för åker in till djursjukhuset igen gör jag helst inte om det inte är jäkligt allvarligt!

Tror att Gibson mådde så dåligt där inne oxå så det är egentligen bäst ju mindre han tvingas vara där... Han vill ju vara med sin mamma... Nu ska vi sova på saken och imorgon kanske Gibson har fått matlust i julklapp, vem vet?

Tänk så det kan bli...

Ja det kan man ju verkligen undra när man tänker tillbaka på veckan som har varit... En riktig skit-vecka har det varit och jag är rädd för att det inte är slut än... Gibson vill inte äta... Han spottar ut det han får in i munnen och vänder bort huvudet. Jag hoppas verkligen att detta vänder, att han börjar äta imorgon... Vad ska jag annars göra?

Pratade med djursjukhuset innan och de sa att han måste ju äta för att få kraften tillbaka. Just nu struntar väl Gibson i det, han vill inte äta och där med basta... Om han inte har börjat äta imorgon så pratade hon om att han måste åka tillbaka...
JAG ORKAR INTE MER! Snälla, snälla Gibson... Jag ber dig på mina bara knän att du ska äta imorgon... Det räcker med lite, lite bara du gör det!

Jag är helt slut... Både fysiskt och psykiskt... Imorgon är det julafton och om Gibson skulle hoppa upp på bordet och slafsa i sig halva skinkan skulle jag bli själaglad! Snälla, låt allt vara som vanligt, som om inget hade hänt... Låt Gibson vara så pass pigg så han kan öppna sin julklapp... Snälla...

(Ps. Gibson har fått en Omeprazol ifall det är magkatarr han har...)

Dagen före eller dagen efter...

Ja det beror ju på hur man tänker, det är dagen före julafton men oxå dagen efter vi hämtade Gibson... Då hade han en sådan här snygg kroppsstrumpa på sig:

Den hade liksom hamnat lite på efterkälken i natt så Gibson väckte mig så jag fick ta av den. Då var klockan ändå 8:15 så han hade sovit hela natten! Bindorna hade fungerat kanon, den ena var helt full med sårvätska...  Nu på morgonen hade dock allt hamnat lite på sniskan så dräkten fick jag tvätta...

Även idag bajsade han en stor hög och även idag ville han inte äta... Tror ni det kommer igång snart för jag är allt lite orolig... Han har blivit så smal... Sedan tror jag att han är så jäkla trött och tar alla chanser till att få sova.

Jag fick duscha av allt gegg som hade runnit och lagt sig i pälsen, blä så äckligt... Han är väldigt svullen där varansamlingen satt men det kommer nog att gå ner mer och mer för varje dag som går. Satte dit en ny binda genom att tejpa med hudvänlig tejp i hans päls. Det hade de gjort innan plus att det inte gör ont att dra bort det.

Jag hoppas att han ska bli lite bättre tills imorgon så man känner att det verkligen ÄR julafton. Dock har jag missat att göra en massa nu tack vare allt som har hänt... Hade tänkt ta med Emmy in och köpa något litet från henne till mina två syskon men det får man ju skita i...

Nu hoppas jag att det inte ska bli något strul med betalningen bara. Jag orkar fan inte med mer stök och bök! Sen kan jag säga att jag är inte så himla trevlig när jag blir arg så det är nog bäst att de betalar. Summan blev 5465 :- och då har jag egentligen minst ett återbesök kvar... De kan ju vara glada över att jag har försäkring på honom...

Till er alla säger jag så här: STRESSA INTE IDAG ÄR NI SNÄLLA! Stanna upp och ta ett djupt andetag, det blir jul ändå!

Min älskling är hemma...

Dagen har varit väldigt lång. Bara denna väntan är ju så himla jobbig... Ville bara åka så jag fick rädda honom från allt hemskt! Till slut kom iallafall pappa och vi kunde åka. Naturligtvis hamnade vi  både i en kö efter plogbilen plus att det liksom var kö överallt inne i Jönköping...

Fram kom vi iallafall och jag anmälde och betalade kalaset, sedan var det bara att vänta...

Plötsligt hör jag min älskling komma ylande bakom andra sidan dörren! Tala om att verkligen inte vilja vara kvar där, han ville bara hem helt enkelt.

Ut kommer han, iklädd en tajt "träningsdress" i grönt! Han var så söt så jag nästan dog... Denna dress får de när de har sår eller när de behöver kompresser som ska sitta kvar. Himla smidig faktiskt. Dock så såg han helt förvirrad ut och verkade inte förstå att han skulle få åka hem.

Vi var tvungna att stanna vid A6 för att ta ut medicin men Gibson var tyst i bilen... Märks att han inte mår perfekt, han skäller nämligen som en galning i vanliga fall när man stannar bilen! Sedan åkte vi de nästan 5 milen hem.

Väl hemma blev han så glad så han kissade precis utanför ingången, pinsamt men vad gör man? Vi gick in och jag tänkte att han skulle äta lite, Gibson hade andra tankar för äta ville han absolut inte. Han gick raka vägen in till sin ryamatta och la sig och somnade... Han har ju säkert varit nervös hela tiden på sjukhuset, inte konstigt om han är trött!

Läste hans journaler och då hade han inte bajsat sedan jag lämnade honom... Lite oroande men redan nu ikväll så bajsade han en hög och matte andades ut... Sedan skulle jag kolla såren. De sa att det inte rann så mycket längre men jag undrar om de skojade med mig för rann hade det gjort! Nu var ju frågan hur jag skulle lägga om det så det håller hela natten... Anette hade kompresser men när jag såg hur mycket det hade runnit så började hjärnan arbeta...

BINDOR! Finns väl inget som suger upp så bra som Always och Libresse! Trots att jag själv inte har mens så har jag ändå sådant hemma så jag tog en Always med vingar där det rann mycket och lite trosskydd (märke okänt) där det inte rann så mkt. Hoppas att det duger! Resultatet får ni reda på imorgon...

Nu sover alla utom jag... Dagen har varit lång och min kropp har inte hämtat sig alls... Har svårt att slappna av när kroppen är en spänd fiolsträng! Ju bättre Gibson blir desto bättre kommer jag att må. Tänkte tagit kort på honom oxå så ni fick se såret men jag tyade inte... Ni får se det imorgon! Kram på er alla ni snälla människor...

"Matte, jag vill hem!"

De har ringt från djursjukhuset och sagt att Gibson är piggare plus att han inte vill vara kvar där längre, han gnäller och längtar hem! Gudars så glad man kan bli...

Såret är mycket bättre, det bara kommer någon droppe ibland. Det som var svullet är numera mycket finare. Bara det att han gnäller och vill hem visar ju att han är mycket piggare!

Vi ska åka och hämta honom när pappa har slutat jobba. Klockan fem ungefär får jag träffa min partner igen... Det känns så skönt!

Jag kan meddela er att det är inte billigt när sådant här händer... Jag har räknat ut att det kommer att kosta ägaren till den bitande hunden ungefär 5000 kr... Tur att jag hade försäkring för totalsumman blev ca 16000...Det hade inte varit roligt att betala... Tror inte det blir roligt att betala fem tusen heller men så är det ju...Har man en hund som bits så får man ju betala...

Jag måste säga att detta har tagit hårt på mig både psykiskt och fysiskt... Min kropp är helt åt skogen, den krampar helt kaotiskt, går inte att få stopp på det! Psykiskt känner jag mig skakad... Kommer inte att utmana ödet alls hädanefter utan undvika de som jag inte vet hur de är... Tror inte Gibson skulle klara en sådan här pärs till (och inte vi andra heller)...

Ring inte NU!!!

Idag var det uppehåll från allt snöande. Med tanke på at det har talats om att det ska kommer mer snö till jul så får man passa på när det är snö-fritt. Anna-Britt och jag åkte till Eksjö för att handla. Vädret var så underbart idag och snön gnistrade...

Inne på Willy var det relativt lugnt, iallafall om man tänker på hur det KUNDE vara (kaos alltså)! Vi sa bägge två att vi bara skulle handla lite, lite men när vi tittade på våra vagnar så kunde man tro att vi inte hade handlat på en hel månad... Jag tror att vi bägge två tänkte på att vi absolut inte ville åka till stan på länge!

Telefonen har jag numera i högsta hugg ifall de ringer om Gibson. Precis när jag hade betalat och skulle börja packa så ringer det, NATURLIGTVIS! Fan, inte NU! Igår var det fullt med skrikande ungar runt om mig, idag var det kacklande fruntimmer (och en och annan man oxå)!

Veterinären berättade att Gibson var ju på benen men fick inte komma hem idag heller... Det som vart så svullet var idag bättre men det såsade sig så otroligt mycket från såret och hon undrade om jag kunde stänga in Gibson sedan för att begränsa att hela lägenheten blev full med var... Jag har inte direkta dörrar här så jag kan göra det och så bryr jag mig väl inte så mycket, jag har ju jobbat med att torka både det ena och det andra så vem bryr sig...

Gibson hade ätit lite dåligt, de hade fått mata honom. Jag berättade att han aldrig gillat att äta själv, han vill ha sällskap. Man kan inte ge honom mat och sedan lämna honom utan jag har alltid suttit kvar vid köksbordet. Veterinären sa att det var ju bra att veta för det var säkert därför han inte ville äta. Annars var allt som sagt relativt bra efter omständigheterna. Han hade varit ute och kissat och så, han var lugn och kunde slappna av... Tack och lov...

Jag saknar honom så...

Lite ensamt...

Det är märkligt hur ensamt det kan kännas utan hund... Igår vet jag inte hur många gånger som jag tittade runt på golvet så jag inte skulle stiga på honom... När vi hade lagt oss tyckte jag att jag hörde honom och skulle precis sträcka ner handen för att känna om han låg brevid mig när jag kom på att han ligger och sover på en annan plats...

Undrar hur han har det? Känner han sig lika ensam han oxå?

Nu kanske det iofs har varit bra att han fått vara ifred för det är ju bättre han sover bort den första, onda tiden. Jag hoppas han finner sådan ro så han gör det iallafall. Gibson är ju inte en ensam-hund, han vill ha sällskap. Han har alltid varit i samma rum som mig och aldrig ens smitit ifrån mig när vi varit ute. När han var liten vågade han inte ens gå ett steg utanför stigen om han gick lös i skogen :-)

Som äldre har han tagit sig lite mer friheter men inte mer än några meter från stigen för att kissa på ett träd och sedan tillbaka till matte! Jag var hos en som pratar med hundar en gång (Gabriella från Öland om ni har hört talas om henne) och då hade han "sagt" att min matte är min gud... Då reste sig håret på mina armar kan jag säga! Sedan får man ju tro på det eller inte men saker kom fram som hon ALDRIG kunnat veta!

Gibson är mitt första "barn", min bebis alltså... En del föder barn och har inte tid med hunden men så var det inte för mig. Jag hade med mig Emmy ut i skogen bland mossa och blåbär! Jag gick i snöstorm med barnvagn och folk tyckte jag allt var lite korkad. Här i samhället är jag "Hon med hunden" eller "Gibsons matte"...

Min hund har gett mig glädje varenda dag av hans liv. Nu hoppas jag att han ska få leva lite till så jag får ge honom den glädjen han känner enbart genom att leva...