Mer strul!

Kan inte fatta att det kan va sa mycket strul! Nu har min dator tappat internet, jag blir galen! Tanker fortsatta min berattelse sa fort jag fatt det fixat for jag har ju alla bilder i den datorn. Ni far ha talarmod med mig! Fortsattningen kommer forhoppningsvis snart!

Hoppas ni har det bra i Sverige! Jag kan tyvarr inte kolla in era bloggar nu nar jag ar har for det skulle ta sadan tid och jag hinner inte det. Vi maste hinna med sa mycket som mojligt nu nar vi ar har sa darfor blir det sa tyvarr! Hoppas ni inte blir arga for att jag inte kan kolla era bloggar...

Ha det bast! Jag hoppas internet-problemet ska bli lost snart (Janet jobbar med att reparera datorer sa vi kan nog fixa det!), Kram pa er alla

USA - Frankfurt

Nu har vi då kommit fram till Frankfurt i Tyskland. Jag kan säga att i Tyskland är de inte det minsta handikappvänliga överhuvudtaget... Inga rullstolar fanns det att hitta någonstans, jag fick gå hela tiden! Min rullstol var ju i bagaget som skulle till Sarasota så det var ju bara att härda ut. Vi satte oss på en bänk, jag hade min dyna från rullstolen att sitta på. Mitt emot hade vi en affär med lite tidningar och så vidare så vi köpte vatten och lite godis.

Nu började jag må riktigt dåligt, illamåendet kom och skölde över mig som en våg! Magen började protestera och det var bara att gå på toa och se glad ut. Jag tog en tablett och la mig lite på bänken. Då fick jag för mig att jag skulle sätta på min avstängda telefon. Skrev in pin-koden och den sa att det var fel, skrev in den igen men fortfarande fel... Skrev den en tredje gång och då låser ju hela telefonen...! Lovely!!! Vad fan ska jag göra nu? Jag ringde med pappas telefon till syrran som fick sitta vid datorn i Sverige och försöka klura ut hur vi skulle gå tillväga. Lyckligtvis så hittade hon min puk-kod på telias sida men då ville min telefon inte ta emot denna jäkla kod heller!!! Nu var jag nära ett nervöst sammanbrott!!! Gjorde det en sista gång och vips så fungerade det! Mycket märkligt måste jag säga...

Hur som helst hade detta telefon-tjafs gjort min mage helt i uppror så jag satte mig på toa och var förbannad! Helt plötsligt kommer mamma in och säger att vi är vid fel gate! Torka sig fort som fasen och hoppa ut från toa och iväg som en jäkla iller! Fram till passkontroll och de tyckte det var konstigt med våran biljett, vi tänkte inte så mkt på det utan gick vidare mot gaten.

Väl där säger en kvinna helt sonika att vi inte får gå på planet för att vi för det första är försenade och för det andra så har vi inga boardinpass. Emmy börjar storgråta, vi försöker be till kvinnan att hon ska släppa fram oss men icke...

Fyra förbannade själar går ut till själva ankomsthallen för att hitta US airlines och fixa till detta för till USA ska vi helt enkelt!!! Vi hittar US airlines och förklarar att vi har missat planet och vi måste till Sarasota idag. Efter mycket om och men så fixar hon till så att vi (om vi har en jäkla tur, beroende på om fyra personer har avbokat sina biljetter) kanske kommer med planet till Philadelphia så vi därifrån kan åka till Charlotte och fortfarande hinna med samma plan som var tänkt från början. HIPP HIPP HURRA! Jag hade kunnat kyssa dom allihopa!

Men nu var det bråttom, fick gå så fort jag kunde och jag tackar för att jag hade medicin med mig annars hade jag nog varit inlagd efter all stress! Vi följde efter en tjej som guidade oss fram genom flygplatsen så vi kom rätt. När vi väl kommer fram går vi igenom säkerhetskontroll nr 2, sedan ser vi att det är kö till planet. Kanske var det vårat strul som gjorde planet försenat, vad vet jag ,men vi fick iallafall stå där och vänta tills våra namn skulle ropas upp. Tänk om vi inte kom med???

I kön fick jag byta mina plåster! Jösses så det kan bli... Jag hade ju tänkt göra det på en toalett eller så men det fanns ingen tid till det så mitt i kön fick jag byta dom!

Plötsligt ropar en kvinna upp "JOHANSSON"!!! Gissa om vi var glada, vi hoppade in i planet hur kvickt som helst så de inte skulle ångra sig! Det tog ändå en stund innan planet till slut lyfte men när det gjorde det så kände vi att nu fixade det ju sig iallafall. Om vi bara visste...

Fortsättning följer...

USA - Från Anneberg till frankfurt

Hello! Nu är jag äntligen tillbaka hos Janet och Dasle och jag har fått igång min egna dator så jag kan skriva lite om våran resa. Jag kommer att skriva den ifrån början för annars blir man ju så förvirrad! Så häng med på min resa:

Vi åkte från Anneberg klockan halv fyra på natten. Jag hade faktiskt sovit, helt otroligt! Emmy var rätt så uppspelt och vaken:


Resan till Göteborg gick så jäkla snabbt, helt plötsligt bara fanns det en skylt med Landvetter på. Ni kan se här att det var fullt med väskor i bilen... Pappa hade gjort sitt bästa för att pressa ihop allt! Rullstolen tog ju lite plats oxå. Men vad gör lite trängsel när man vet att man ska flyga till ett varmt land? Ingenting!


Väl framme så var det lite strul med biljetterna, de hade ett nytt sätt att checka in, man fick först checka in på ett ställe och sen ställa sig i nästa kö för att lämna väskorna... Vi som inte är så himla vana vid att flyga blev en aning förvirrad.Sen var det till att gå igenom säkerhetskontrollen för första gången och sedan packade de alla väskor på mig som satt i rullstolen. Jag ser ut som en riktig pack-åsna!


Jag lämnade min rullstol vid säkerhetskontrollen (tror jag det var), de sa att det var bättre att jag höll koll på min dyna själv för de trodde den skulle komma bort annars. Så jag tog dynan själv. Detta skriver jag för att det händer saker framöver nämligen...

På planet gick vi, pirriga i magen naturligtvis! Äntligen skulle vi lämna Sverige och påbörja våran resa...


Resan till Frankfurt gick bra, inga luftgropar eller några andra missöden hände.
Fortsättning följer i nästa inlägg!

Tack för alla kommentarer! Det värmer verkligen!!!

USA forsta inlagget pa amerikanska tangenter!

Jag ar i USA! Kan knappt tro det och ni lar inte tro min historia heller som jag senare ska beratta for er. Kan saga att hela resan var helt upponer!!! Men just nu hinner jag inte riktigt for vi ska till ett annat stalle i tva dagar.

Jag har inte kunnat skriva innan for det forsta de gjorde har nar vi kom fram var att grava upp internet och telefonkabeln sa allt har varit nere sen vi kom. Nu ar klockan 10 pa morgonen har och Emmy badar i poolen!

Som sagt sa ska jag ta min dator och skriva pa nar vi kommer tillbaka pa lordag eller sondag och da ska ni fa lasa om en otrolig historia som denna resan blev till. Jag kommer att fa ta det i omgangar tror jag!

Tack for alla snalla och goa kommentarer! Ni ar underbara!

Nu maste jag packa en smula, vi ska till Janets foraldrar och halsa pa.

See you soon!

Sista inlägget innan avresan!

Nervositeten blev alldeles för stor där ett tag... Så stor att jag sprang på toa och la av en elefantbomb i holken! Jösses vad ångest kan sätta igång alla organ! Men, men man får se det positiva i att bajja innan man åker, man kanske slipper gå på flyget!

Nu ska barnet och jag lägga oss i sängen och iallafall försöka sova. Det blir inte lätt men jag är så trött... Det har varit en väldigt jobbig dag men just nu är jag lugn. Jag har pratat med Pilan och Gibson mår bra, han hade till och med lagt sig och sovit så då är han lugnare. Jag litar på dessa underbara människor, tack för att ni finns och att ni är så snälla!!!

Nu vill jag tacka ALLA för goa kommentarer och tröstande ord både när jag har resfeber plus oro för hunden. Jag hoppas ni vill hänga med på bloggen och se hur jag har det over there!!! God natt på er alla! Nästa gång är jag inte i Sverige...

Mitt hjärta blöder...

Nu har jag lämnat mitt älskade "barn" i Flisby. Han skällde som en galning när jag skulle gå så jag kan säga att det gjorde rejält ont i hjärtat på mig (och Gibson oxå kan jag tänka mig!)! Dock fick jag ett sms om att han hade lugnat sig och låg brevid Pilan ute på altanen. Tack och lov!

Sen har jag faktiskt ringt till Landvetter och frågat om man får ha sticket med sig. Svaret blev NEJ! Fatta att jag blev helt paff, vad ska jag göra på planet nu då? Fattar inte varför dom är så himla petiga med det, jag kan ju för fasen ta min laptop och daska till någon i huvudet så den kolar av, vad kan jag göra med en rundsticka? Strypa nån kanske? Nu måste jag då hitta på nåt annat...

Det får väl bli en bok då! 24 timmar utan sticket... Det blir ett hårt dygn kan jag meddela!

Res-pyssel och våndan att lämna bort sin "bebis"!

Jag ska ju alltså resa inatt... Resan börjar kl 03:30 då vi åker härifrån Anneberg i bil mot Landvetter. Bilen ska packas ikväll och pappa ska organisera så alla väskor plus min rullstol (som går att fälla ihop) ska gå att pressa in i bilen. Ingen har ju lust att börja med det krånglet klockan halv fyra på natten! Nä då ska allt vara färdigt och klart och vi ska bara sätta oss i bilen och åka.

På resan kommer jag att ha med mig lite res-pyssel. Jag har redan börjat på en sjal som ska bli till mig själv hade jag tänkt. Mönstret blir lite "hitte-på", jag började med 5 maskor och ökar 1 maska i början och slutet plus en maska framför och bakom mittmaskan (räta varv alltså) Detta gör att det blir ett hålmönster (jag ökar genom att gå in mellan två maskor och göra en maska där.). Jag stickar den i garnet frost som är ett ullgarn (75%). Så här ser den ut:


Snart ska jag göra det jag fasar mest för... Jag ska åka och lämna min "bebis" i Flisby... Gibson ska vara hos en av mina bästa vänner och jag vet att han får det hur bra som helst, som om han var på ett hotell! Men känslan inne i mitt bröst är inte skön direkt... Han är ju mitt "barn" och nu ska jag vara utan honom i två veckor... Jag mår klart sämre än vad han gör! Han kommer att få det fin-fint!