Nu är paniken så nära...

Jag har sådan värk... Jag skulle kunna hänga mig eller vad som helst för nu är det illa! Har precis höjt min medicin plus fått ketogan som extramedicin men ack, ack... Saken är den att när jag var hos Hejco sist så pratade vi om att jag måste få igång blodcirkulationen i musklerna eftersom alla nerver i musklerna är så ikläm. Sagt och gjort, jag plockade fram min Tens-apparat...

My gadd, det var inte bra alls... Mina muskler orkar inte med ens en sådan behandling. Medicinen jag har kunde fasen klubba en häst men hjälper mig gör den INTE. Iallafall inte just nu. Nu funderar jag starkt att ringa och be att de bedövar nerven trots att jag är så spruträdd... Men jag orkar inte mer just nu, värken har börjat gå mig på nerverna (ja så är det ju faktiskt!). Just nu känns allt bara så in i helvete illa...

Det är säkert bättre imorgon... eller?

Propofol!

Faktiskt så går allt så fort så jag är helt i chock över detta med operationen på måndag. Fast allra mest är jag nog chockad över denna doktor som trots att det var mindre personal tog sig tid och pratade...

Vi diskuterade detta med operationen och sövning. För ett antal år sedan hände det som så att jag vaknade upp på operationsbordet precis när de var färdiga... Detta skrev han in i journalen och sa att troligtvis kommer jag att bli sövd med propofol... PROPOFOL! Det var ju det som Michael Jackson dog av!!! Jag började skratta hejdlöst över detta... Doktorn sa att han kunde garantera att ingen lämnas ensam när man får detta medel så jag kunde vara lugn! Men roligt var det allt!

Sen berättade jag om detta med sövning och EDS, det finns en viss risk eftersom allt blir så slappt och därför måste man vara försiktig med just nacken. Har man riktig otur så kan det hända saker som kotförskjutningar (det vill jag inte ha flera) eller så kan nacken gå av (det vill jag ABSOLUT undvika!)... Doktorn skrev OBS! med stora bokstäver och bad mig att även påminna narkospersonalen innan jag skulle sövas.

Jag känner mig lugn inför det som ska hända, jag får ju sova! Fast när vi läste min journal så hade jag fått det iallafall för de skulle inte ta bort det med slynga (som var sagt från början) utan med laser. Slynga använder dom om det sitter på livmodertappen men mitt sitter liksom baktill på livmodern och då måste de använda laser.

Nu ska jag göra ingenting, huvudvärken spränger så det blir lugnt och fridfullt fram till kvällens sticke-träff.

Oj vilken brådska!

Jag har väl berättat innan om mina cellförändringar i underlivet eller? Iallafall så finns de där och bort ska dom! Det har tagit lite tid att få en tid till operation, jag vill nämligen vara sövd. Idag besökte jag en alldeles underbar läkare som skulle skriva en op-remiss. Det första jag fick göra var att berätta min historia om min sjukdom, han var väldans intresserad, kul med sådana läkare(han var tysk så det kanske är så att tyska läkare är bättre eller?)!

Iallafall så fick jag en kallelse om operation på MÅNDAG!!! Vilken fart det blev helt plötsligt nu då, jag som hade tänkt mig om ett par veckor... Ja, ja, jag får väl bita i det sura äpplet och bara tycka att det är bra när det är över. Sen ska jag ringa på fredag om vilken tid jag ska få, lite märkligt men så funkar det visst nu för tiden.

Sen måste jag säga att vissa människor är så otroligt sura och egoistiska så det inte är klokt. Jag hoppas jag ALDRIG blir sådan själv!

Ibland bara glömmer man eller nåt i den stilen...

Skrev inte i går. Ibland tappar man helt fokus på sitt liv, vissa dagar har jag bara inte lust. Egentligen har jag inte lust nu heller för skallen säger att den där "ringaren" är tillbaka och bankar innanför pannbenet... Men, men... Nu tar jag sats och skriver helt enkelt!

Gårdagen gick i lugnets tecken. Stickade och tittade på tv det mesta plus lagade en ytterst äcklig indisk färsgratäng... Slängde alltihopa faktiskt och undrade hur de hade knopat ihop det receptet? Kanske hade de blundat och slängt i saker i smeten? Gott var det iallafall inte...

Innan vi skulle lägga oss igår kom tanken på att jag kanske skulle gå med hunden först... Vad sorgset det känns när sådana saker ploppar upp. Det känns som om han finns hos oss ändå och på ett vis så gör han väl det. Livet har ju förändrats så otroligt mycket sedan Gibson dog, det är så tyst och tomt numera... Samtidigt är det ju skönt oxå för jag blir ju inte direkt piggare...

Hoppas ni där ute har det gött och får njuta av ett vackert höstväder idag, här skiner solen!

Vad det är skönt att lördags-slöa...

Jag har då inte gjort mycket idag... Har gått ett varv runt huset och dragit upp början på en sjal som helt plötsligt hade en maska för lite, grrr... Visst bli man en aningens förbannad! Vi kan fråga Anette hur arg man kan bli, hon uppfinner nya svordomar ibland när hon är förbannad (vilket är ofta!)!

Emmy har kommit hem oxå, ordningen är återställd... Hon håller på och spelar in egna filmer med mobilen. Vi har kollat på dessa och skrattat som fasen! Hon pratar nämligen engelska och det är inte alltid som språket är som det ska, det blir både svengelska och andra språk tror jag. Roligt är det iallafall!

Jag kan, jag KAN!

Jag har alltid sagt att jag inte är bra på att läsa mönster... Det är jag väl inte heller men om sanningen ska fram så har jag blivit bättre och jäklar vad glad man blir när det släpper! Igår fick jag ett sms om jag kunde sticka ett par vantar åt en tjej... Jag funderade lite och hittade ett mönster och garn och började sticka. Vips så var en vante färdig! Tjockt garn gör ju att det går fort som attan, nu ska jag bara göra en till och "pimpa" den så det syns att jag har gjort den. Sen ska ni få äran att se detta mästerverk... Eller vad det nu kan bli... Man vet ju aldrig...

Nu ska jag se om jag hittar något att mumsa på... Sov gott sen mina små vänner!

Var är den denna gången då?

Finns det fler människor än jag som alltid tror att jag lägger laddaren till mobilen på samma ställe varje gång men sällan hittar den? Fattar inte hur svårt det kan vara att lägga ALLA laddare på SAMMA ställe! Blä så trött jag blir...

Ps. Har hittat laddare till 3 andra telefonmärken (det kan ju vara bra att ha, he he...)...