Tiden går för fort...

...speciellt när man är ensam i lägenheten. Barnet åkte till sin far idag. Jag har tittat på tv och stickat, innan dess var jag hos Anna-Britt och kliade taxen Egon på kroppen (han fick en helkroppsmassage nästan...) och snackade en sväng.

Jag har ofta den senaste tiden tänkt på detta med att skaffa en partner, en man alltså! För det första så kanske man inte skaffar en så där smidigt... För det andra så har jag funderat på en annan sak: Jag kanske inte ska ha en partner?

Så här är det: Jag har börjat rannsaka mig själv från alla håll och kanter. Jag BEHÖVER ju inte någon man egentligen. Nä, jag har ju hund och hemtjänst istället!

Sen är jag nog världens tråkigaste person... Vem skulle vilja dela sitt liv med en "slowmotion-kvinna"? Tänk er själva, när mannen vill äta kärleksmiddag så vill jag sova, när mannen råkar krama för hårt får jag huvudvärk och mår illa...

Jag har nog varit själv för länge helt enkelt! Går det lära en gammal Renée att bli en normal människa? Svar: nej... Jag är ju normalt onormal! Jag trivs rätt bra med det liv jag har fast ibland kommer det vågor av känslomässig katastrof och sköljer över mig. Jag söker inte något extremt åt något håll, vad jag vill ha är trygghet... Trygghet och respekt!

Vad anser ni ett förhållande behöver för att hålla år efter år?

(Gibson och jag har hållit ihop i 13 år och där har vi verkligen ett bra förhållande, han lyder mig vad jag än säger...)

Måndag...

Jag vet att många av er där ute avskyr måndagar av olika anledningar... Själv är jag en aning kluven angående detta. Jag har ju inget jobb att gå till! Innan jag blev sjuk hade jag ett jobb då jag jobbade helger och då är man ledig mitt i veckan. Jobbade natt och då är man så förvirrad och snurrig av att sova på dagarna så man knappt vet vilken dag det är!

Idag är det första dagen på dotterns skollov. Alltså ingen "gå-upp-tidigt-dag"... Barnet ska dock till sin far idag och för första gången ska hon vara borta i 2 veckor. Det kommer att bli hårt... Dock kommer jag att kidnappa henne någon dag för jag skulle gärna vilja hälsa på lille kissen!

Längtar lite efter denna lille gose-tuss! Hur kommer han att bli? En gose-katt? Hoppas det iallafall... Sen undrar jag en sak, om man har ett sådant där katt-träd, håller de sig i detta träd eller sitter de gärna i fönsterna? Man kanske ska möblera om i fönstret så kissen inte river ner alla mina orkideér (då kan jag allt bli lite sur...)...

Vilken trevlig gäst jag är...

Min bakfylla har suttit i hela dagen. Man kan knappast vara en trevlig gäst när man mår pest... Idag skulle vi äta middag hos mor och far och samtidigt skulle syrran komma från Jönköping...

Efter middagen fick jag lägga mig och jag somnade stenhårt...

Vaknade efter en LÅÅÅÅNG stund, då hade alla fikat och systra mi hade åkt hem...

Så är det att ha en sjukdom som gör att man inte är på topp jämt... Bara att acceptera att någon vidare bra gäst är man inte... Dock är jag väldans bra på att värma upp din soffa!!!

Bakfull?

Känner mig sådan iallafall... Vad gjorde jag igår? Utanför på parkeringen står det en kvaddad bil, kan jag ha gjort detta? Dessutom har ett träd blivit uppdragen med rötterna.... Måste varit jag med tanke på bakfyllans storlek...

Måtte jag ha haft roligt...

Bakfyllet blev värre av det otroligt otäcka uppvaknadet jag fick: en hund som gnällde på ena sidan plus ett barn som försökte få liv i mig på andra sidan! Minns att jag sov med öppen mun som en riktig fyllerist... Måste ha druckit kopiösa mängder igår alltså....

Det blir nog en lugn dag idag...

Hår...

Funderar lite bara... Jag har haft hund i över 13 år. Hunden tappar ju rätt mycket hår, både långa och korta. Nu undrar jag hur många hårstrån som har kommit in i min kropp utan att jag vet det?

Idag fick jag ont i vänster stortå, så där så det sticks så man håller på att få ett bryt! Kunde inte gå ordentligt utan fick hålla upp stortån från golvet! Genast får jag för mig att det är ett hundhår som fastnat... Det har hänt förr och det gör vansinnigt ont! Nu hittade jag inget hårstrå men man vet ju inte om det finns något inuti...

Har hört om frisörer som har fått operera bort hårstrån som kapslat in sig i kroppen, hu så hemkst. Men med tanke på att man har hår överallt, i maten, i sängen, säkerligen även i öronen, så skulle jag inte bli förvånad om jag helt plötsligt fick konstiga symtom... Eller det är kanske därför håren på benen blivit fler?

(Det kan ju aldrig bero på åldern iallafall...)

Lat mamma = pizza...

Ja, faktiskt var det så att jag lovade barnet igår att hon skulle få pizza idag! Dock kände jag att det var väldigt skönt att få strunta i middagen och låta barnen gå till pizzerian. Emmy leker med en kompis så de skulle dela på en pizza. Dock så har de delat på en halv pizza så nu är det en halv kvar för mig att äta! Tur att de inte är några storätare...

Jag kan oxå berätta för er att min älskade dator har hoppat igång igen! Gissa vem som blev glad... Med tanke på att jag bara skulle få 2000 kr för en dator som kostade 8000 från början så är jag sååå nöjd. Jag tackar er för kommentarerna jag fick av er att ni hade datorer som hade repat sig. Jag tog och fönade den med fönen och lät den vara i några dagar. Sen så bad jag en lång bön innan jag tryckte på knappen och den gick igång! Slutet gott, allting gott!

Lyckan vart kortvarig...

Telefonen ringde 20:40...

"Mamma, kan du hämta mig?"

"Redan?"

"Ja, det var den tråkigaste festen jag har varit med om!"

Säg den lycka som varar för evigt... Fast mig gör det egentligen inget för jag tycker att det är bra att hon har en egen vilja. Hon går hem om hon vill det. även om alla andra stannar kvar. En tjej med skinn på näsan som inte bryr sig om vad andra tycker!