...speciellt när man är ensam i lägenheten. Barnet åkte till sin far idag. Jag har tittat på tv och stickat, innan dess var jag hos Anna-Britt och kliade taxen Egon på kroppen (han fick en helkroppsmassage nästan...) och snackade en sväng.
Jag har ofta den senaste tiden tänkt på detta med att skaffa en partner, en man alltså! För det första så kanske man inte skaffar en så där smidigt... För det andra så har jag funderat på en annan sak: Jag kanske inte ska ha en partner?
Så här är det: Jag har börjat rannsaka mig själv från alla håll och kanter. Jag BEHÖVER ju inte någon man egentligen. Nä, jag har ju hund och hemtjänst istället!
Sen är jag nog världens tråkigaste person... Vem skulle vilja dela sitt liv med en "slowmotion-kvinna"? Tänk er själva, när mannen vill äta kärleksmiddag så vill jag sova, när mannen råkar krama för hårt får jag huvudvärk och mår illa...
Jag har nog varit själv för länge helt enkelt! Går det lära en gammal Renée att bli en normal människa? Svar: nej... Jag är ju normalt onormal! Jag trivs rätt bra med det liv jag har fast ibland kommer det vågor av känslomässig katastrof och sköljer över mig. Jag söker inte något extremt åt något håll, vad jag vill ha är trygghet... Trygghet och respekt!
Vad anser ni ett förhållande behöver för att hålla år efter år?
(Gibson och jag har hållit ihop i 13 år och där har vi verkligen ett bra förhållande, han lyder mig vad jag än säger...)
8 kommentarer:
Man måste ha roligt och känna sig trygg. Jag är säker på att du skulle må bra av /fixa ett förhållande :-) Du vet att jag fixar annonsen när som helst ;-) Kram
Ömsesidig acceptans tror jag...fast det blir ju mer o mer att acceptera ju äldre en människa blir. Kramiz
Att leva ihop med en annan kan vara rätt så svårt. Allra helst om man varit ensam i många år. Jag har ju varit gift i många år men det är svårt ändå att anpassa sig till varann. Vi går nu hemma båda två sedan min man gått i pension och vi nöter väldigt på varandra. Jag är ju också väldig beroende av honom på grund av mina sjukdomar. Jag har ju varit van att vara själv hela dagarna tidigare. Jag vet dem som skaffat sig en man och sedan har det visats sig att barnen farit väldigt illa. Mannen ifråga har varit väldigt elak mot just barnen. Man ska nog tänka sig för tio gånger om innan man inleder ett förhållande. Men detta är mina åsikter. Det är Du som ska bestämma över Dig själv. Nog pratat om detta. Ha en bra Dag och sköt om Dig.
Kram Kram
Margit(maxelonia)
Vänskap och tillit skulle jag vilja påstå.
Sen att man ger varann frihet och ha sina egna intressen.Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år och vi har aldrig bråkat ens, hör ju inte till vanligheten om jag ser tillbaka i tidigare förhållanden. Troligen är det för att han är världens lugnaste filbunke.
Förresten så träffades vi på nätet. Jag tror det var ödet. För när vi började chatta så kom det fram att vi bodde i samma kommun?!! Dessutom hade vi dansat med varann för 20 år sen.
/Nikap
Har du inte skrivit någon kontatannons än????? In på nätet tjejen!!!!!! Var rädd om dig! kram
Det enda som behövs är en bra person! Snäll, ödmjuk, generös, rättvis, tålmodig, kompromissvillig och allt annat som man själv vill vara! Och sen lite regler när man träffat en bra man, tex att lyssna vid olika åsikter, inte skiljas osams, pengarna i en pott,osv. Man delar allt. Det ska inte vara ett slit att leva tillsammans, det ska vara en glädje! Bråkar man redan i början blir det bara värre, en sån person är inget att satsa på.
Och så klart att du kan leva med en person, det gör du ju redan, din dotter. Så jag tror inte att man ska stirra sig blind på att man ska leva med en MAN, utan med en person. Din blivande man finns, du har inte träffat honom ännu.
Hulda
Jaa, precis som du säger, tror jag. Man skall visa varandra respekt och ha trevligt ihop och kämpa åt samma håll. Ungefär. Eller så som du har det med Gibson, kanske.
En vän är väl alltid bra, men jag undrar om tvåsamhet är helt nödvändigt.....men trivs man så trivs man.
Det är ju en viss frihet att klara sig själv också, om det är det man vill ha.....jaaa, du, baske mig att jag vet!
Kram
Jag tror att man mår bra av att leva i tvåsamhet. Att få bekräftelse, fysisk närhet, en samtalspartner o bollplank är nödvändigt för att växa som människa. Självklart kan man ha ett alldeles utmärkt liv som singel men....att garva eller gråta med sin spegelbild gör iaf inte mig lycklig. Många av mina frånskilda vänner har hittat ny partner på nätet i olika forum. Varför inte våga? Hoppa o se om du kan flyga...eller skutta lite kanske <3
Skicka en kommentar