Det händer lite...

Ni minns säkert att jag har skrivit om alla gånger som det har blivit översvämning bakom huset. Nu ser det ut som kortet ovan på baksidan, nu ska det nämligen grävas så allt vatten hamnar någon annanstans (säkert någon annan som får sin källare översvämmad bara för det...).  Kan säga att det låter rätt mycket om dessa maskiner, ibland tror man nästan att de gräver inne i vardagsrummet...

Min vän Anna-Britt kom med denna svampen idag:

Tala om lyx att folk kommer hit med kantareller när man inte kan gå och plocka själv! Fortfarande finns de gula kantarellerna men det har regnat så extremt mycket här den senaste tiden så den börjar bli en aningens "sumpig"...

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag har haft ont i huvudet om det räknas som något man gör... Jag får ta extremt mycket medicin just nu, jag bara hoppas att jag snart får reda på vad det är för skit i nacken plus så önskar jag att det kom en trollkarl som kan ta bort värken...

Nu blir det mys i soffan...

Ännu en ny (trist) morgon...

Just nu känns det som om dagarna bara rullar på utan att jag hinner bromsa ner farten lite och känna hur dagarna känns... Allt går i ett liksom. Det kanske känns så för att jag blir helt slut om jag gör något. Då måste jag ju vila och flera timmar går åt utan att jag gör ett skit...

Ibland blir man bara så himla trött på allt... Innan var jag iallafall ute en sväng och gick varje dag, nu behöver jag ju inte gå ut och jag gör det inte heller. Idag ska jag försöka gå till affären, jag måste "träna" lite. Jag drar ihop ryggen med en korsett och tar på mig stödkragen och sedan går jag... Utan korsett så sjunker hela ryggraden ihop, har ingen styrsel alls kvar... Efter den senaste smällen (diskbråck eller vad det nu är) så tappade jag det lilla jag hade så det är bra om jag rör lite på mig varje dag så jag inte tappar precis allt.

Så här lealös är jag i min kropp för tillfället, Buddha beskriver precis hur jag känner mig :-)

Jag har visst blivit gammal...

Hade det faktiskt på känn men nu fick jag det skrivet i pannan oxå... Testade synen idag eftersom jag behövde nya glasögon och naturligtvis har jag börjat få "pensionärs-seénde"... Å andra sidan är jag ju pensionär, hihi! Iallafall så hade synen blivit sämre och speciellt mitt brytningsfel... Jag har märkt detta, man ser nämligen väldigt dubbelt med mitt brytningsfel...

Innan vi testade synen så var jag och röntgade nacken. Det gick bra och jag hoppas att de ser något. Alla gånger de har röntgat mig har de sagt att "du är sne och vind men du ska säkert vara sådan". Är det konstigt om man har värk då eller? Jag hoppas verkligen att de ska se ett stort jäkla fel denna gången. Inte för att det är så kul men just för att få bekräftelse på varför jag har sådan värk just nu.

Nu ska jag slappa lite, att åka runt och kolla kroppen gör min hjärna trött och sliten. Måste vila lite med andra ord!

Fröken Fin!

Flickebarnet skulle äntligen bli klippt idag... Tror det var ett halvår sedan... Så blir det när pengarna ska gå till så mycket, vissa saker prioriteras bort helt enkelt. Nu var det iallafall dax och faktiskt så blev hon snygg som attan, en liten "Victoria Beckham" kanske? Fast blond...

Två lila slingor (som tvättas bort vid nästa hårtvätt) blev pricken över I:et. Barnet blev så nöjd och modern tycker likaså... Vad tycker ni?

Städdag...

Idag ska det städas... Som alltid så förbereder jag lite innan hemtjänsten kommer. Det ska tas fram dammsugare och dammtrasor bland annat. Visst kan de göra det själva men lite delaktig kan man ju vara tycker jag!

Idag upptäckte jag att jag måste städa bort vissa saker. Gibsons matskålar... Hans godis-burk...Det känns så konstigt att ta bort sådana saker faktiskt... Hans bia-bädd får faktiskt vara kvar, den använder katterna. Gibsons mat står kvar i mat-tunnan. Säkert 15 kilo, det slänger man bara inte sådär rätt uppåner tycker jag så en som jobbar i hemtjänsten (vars tik var så kär i Gibson) ska köpa det för en billig peng... Då äts det ju upp och kommer till nytta...

Fjorton år städar man inte bort på en gång... Hade jag inte haft katthår som döljer alla Gibsons hår så lovar jag att jag säkert skulle hitta hårstrå efter ett år eller så. Jag märker iallafall att det numera är mindre hår i min lägenhet. Rätt skönt faktiskt...

Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att han är borta. Missförstå mig inte nu, jag sörjer honom, det gör jag absolut men jag inser att det var så rätt att han skulle sluta sina dagar... Jag inser att han var så jäkla gammal och att han levt på lånad tid i minst ett år iallafall. Sista året fick han ju inte vara "hund" på det sättet som han skulle, en hund ska få springa lös i skogen och ha det roligt, det sista var han för gammal för att springa...

Jag minns min käre Gibson med glädje....

Ny ska jag se bättre!

Jag har inte bytt glasögon på säkert 4 år... Om jag ser bra? Nja... Nu är det ju så att jag är bland annat närsynt. Dock så händer det med åldern att detta blir bättre eftersom man börjar se dåligt åt andra hållet. Alltså håller jag på att bli gammal! Illa, riktigt illa...

En välkänd glasögonkedja hade nu ett så jäkla lågt pris för ett par kompletta glasögon så jag kände mig tvingad att beställa tid. Var inne i affären idag och hittade direklt ett par glasögon som passade som handen i handsken (eller glasögon på näsan?). På onsdag ska synen kollas och samma dag ska jag röntga min halskotpelare. Lika bra att slå flera flugor i en smäll eller hur!

Annars är allt som vanligt. Jag börjar vänja mig på något sätt vid mitt nya liv, mitt liv utan att behöva gå ut, mitt trista liv... Jag hoppas att vädret kunde bli en aningens bättre så jag kunde göra mig själv glad genom att ta en tur i skogen. Jag behöver känna doften av mossa...

Dax för nästa katt...

Idag går Buddha och jamar och ser ut att inte vara tillfreds med livet... Även om han inte var så himla tjenis med Gibson så känner han nog att det fattas något.

Igår låg Emmy och jag och pratade om Gibson. Tror det är viktigt, speciellt för henne som inte var med när han dog, att prata om honom så man kan bearbeta sorgen. Hon tycker, som jag, att det är så fruktansvärt tomt i våran lägenhet. Sen sa hon en annan sak: "Jag känner mig inte riktigt trygg nu när Gibson är borta...". Själv känner jag precis samma sak... Våran personliga väktare är ju numera borta, vem ska skydda oss nu då? Kanske Buddha??

Känns ändå så skönt att vi båda kan prata om Gibson, vi tillåter oss både att vara ledsna och glada när vi minns alla saker som hänt genom åren. För Emmy är det nog extra konstigt, hon har ju haft Gibson i hela sitt liv... Jag minns när vi kom hem med Emmy ifrån BB. Vi satte ner Emmy i bilstolen och Gibson gick fram, nosade lite på henne och tittade på oss precis som om han visste att det var hon som hade funnits i min mage...

Många fina minnen, tack och lov att man har dessa som man kan plocka fram och prata om när saknaden blir stor... Tack för att ni delar med er av era sorgliga minnen, alla ni som läser och alla som kommenterar är värda en stor kram!