Så nära, så nära...

Idag kom systra mi på besök. Dock så vart jag snopen att hon faktiskt kom fram, hon bor nämligen i Jönköping och vädret var allt annat än bra... Mer snö hade kommit under natten och det blåste som attan... Dock så fungerade både buss och tåg denna gång!

Syrran var ju tvungen att kolla in våran nya familjemedlem! Tror kärleken var ömsesidig...

När vi satt i köket och drack kaffe la sig Gibson på golvet brevid oss. Syrran hade busat med Buddha så han blev alldeles slut och till slut la han sig BREVID Gibson...

Hans tass kom nära, så nära...

Här ligger de alltså, nära, nära och vilar... Jag tror att de kommer bli bästa vänner... Eller vad tror ni?

Det börjar tidigt...

Buddha kollar på Nickelodeon...

Dagens Buddha!

Hej mamma! Är du här?

Jag ligger här och kollar lite...

Fotöljen är så bekväm, så där lagom mjuk och skön... Jag känner nästan att jag blir lite pömsig...

Om jag tar tag i mammas finger kanske jag kan hålla mig vaken!

Nä, det funkade inte... Snark...

Här får ni en bild på dagens sår-status:

Visst har det blivit fint! Jag är så tacksam över att det håller på att läka nu, det har tagit tid men äntligen kan man se att det håller på att dra ihop sig. Det vätskar sig lite så jag får massera flera gånger om dagen under såret så att sårvätskan kommer ut.

Med tanke på hur såret har sett ut så är detta en baggis!

Ser ni att håret håller på att växa ut? Dock trodde veterinären att själva bettet kommer att förbli hårlöst men vem bryr sig om det? Inte jag iallafall. Med tanke på att det fanns en risk att han inte hade klarat sig alls (se nedan) så struntar jag i om han blir lite hårlös!

(Gibson är gammal, 13,5 är en hög ålder för en så stor hund. Detta var en risk... Sedan har Gibson ett blåsljud på hjärtat, en klaff i förmaket fungerar inte som det ska. På grund av detta fanns det en risk att han skulle dö vid sövningen. Sedan hade han en väldans tur, varbölden var så nära att brista, hade den gjort det och varet hade kommit ut i blodet så hade han fått blodförgiftning. Gibson hade tur...och jag tackar de högre makterna för det)

Krökta armar...

Sådana här armar kan man ha om man lider av EDS...

Buddha har varit på dagis!

Idag skulle min mor och jag åka till staden. Jag hade en tid för Gibson hos veterinären och skulle jag kunna handla oxå så var mamma tvungen att följa med. Eftersom jag är en så otroligt larvig "mamma" till mina djur så fick Buddha vara hos Anette den stunden som det tog oss att göra våra "måsten". Anette är den som kommer att få vara "barnvakt" åt Buddha om jag åker bort och vi har sagt att det är lika bra att vänja honom vid att vara där redan nu. Anette älskar ju katter, nu fick hon ju gosa lite!

Så jag for ner en våning med toa-låda, mat och diverse leksaker och till sist tog jag med mig kissen ner. Han hade ett par underbara timmar hos Anette, han har utforskat hennes lägenhet fem gånger, han har kissat in sig (i lådan dock) , han har ätit bregott och han har fått så mycket gos i Anettes famn...

Gibson då? Jo, han fick en till dos med antibiotika hos veterinären. De tyckte att det var lika bra det så det läker ordentligt. Bakterien som fanns i såret var en tarmbakterie, mycket ovanligt att just den hamnar i ett sår. Troligtvis har den andre hunden slickat sig i ändan eller ätit bajs (hua!) och på så sätt har bakterien kommit in i såret...

Nu ska Gibson äta antibiotika i en vecka till och sedan ska vi visa upp såret nästa vecka igen. Efter det besöket så hoppas jag att det hela är över... Det ska bli så himla skönt när ALLT är uppklarat... Då ska jag fira med ett glas vin!

Nu ska jag dock fira med några bitar choklad! Jag har varit utan i flera dagar så abstinensen är stor...

På tal om hår...

Eller hur ska jag säga? Kanske att jag idag faktiskt har kunnat vara bara JAG utan att ha dessa jävla människor surrandes i mitt huvud! Så skönt, det hjälpte verkligen att ha pratat med Agria om saken. Trodde faktiskt inte att de hjälpte till med sådana saker...

Idag har det bara varit lugnt läge... Lite mer snö håller på att trilla sakta utanför just nu... Tvättmaskinen har fått sig en omgång men den största omgången fick tumlaren... En granne och jag har tagit våra kloka hjärnor och slagit ihop dom till ett "städa-tumlaren-NU-tillstånd". Roligt när man kan hjälpas åt! Fattar ni vad SKIT det fastnar i den? Här i huset finns 11 lägenheter varav fyra av oss har husdjur. Det är alltså fyra hundar och fyra katter... Det blir hår som heter duga...

På tal om hår... De nya (hundbett-personerna) fattar inte hur man gör när man bor i lägenhet... Vad tycker ni, städar man inte bort alla hundhår man lämnar efter sig? Två gånger har jag nu fått städa efter dom. Förra gången vad bägge maskinerna fulla med hår (själv är jag så "redig" så jag kör dom tomma innan jag lämnar över till nästa) och idag så var hela torkrummet fullt... Nästa gång jag ser dom så ska inte jag hålla käften, det kan jag lova! Att man glömmer EN gång kan jag förlåta men när det alltid dräller med hår överallt, det går nog ingen med på i huset... De verkar inte ta ansvar för något i deras liv...

Nu kom de in i min hjärna igen... Nu går jag å lägger mig, bums!

Nederbörd...

Tala om att man blir en smula chockad när man tittar ut på morgonen och det har snöat en decimeter under natten! Sådana mängder betyder att jag inte kan ta el-rullen utan måste gå med hunden. Det blev ingen lång runda kan jag säga... Inte för att jag kan gå långt i vanliga fall... Idag gick det sakta oxå... Att vada i snö kan nog vara jobbigt för en frisk människa, själv fick jag stanna flera gånger och andas, benen vill liksom inte gå när det tar emot...

Igår satt jag och knåpade ihop ett brev till Agria där hela händelseförloppet fanns med. Dock kunde jag inte ge dom hennes personnummer för hon vill inte ge mig några som helst uppgifter om sig själv. Som tur är kan man ju luska lite själv om man vet lite, lite grann... Så jag fick fram hennes förra adress, nu vet jag alltså vad hon heter i efternamn, adressen hon har nu vet jag ju så jag förstår inte varför hon inte vill ge mig resten? Korkad människa...

Jag kan berätta att denna människa har ett sto med föl, två stora hundar och en ragdoll... Vad gör hon om någon av hennes egna djur blir sjuka? Eller får de gå med ett brutet ben tills hon får lön? Jag kommer inte att bli tjenis med henne sedan som ni kanske förstår. Jag har sagt till henne att om jag ser henne med hundarna så kommer jag att gå åt ett annat håll. Dock går hon inte i samhället längre... Kanske rädd för att hunden ska bita någon annan?

Ja, ja... Idag mår jag iallafall bättre... Alla jag pratar med säger att dessa människor är totalt korkade så jag känner att jag mår mycket bättre för varenda människa jag pratar med... Det känns så skönt...