Sista inlägget innan avresan!

Nervositeten blev alldeles för stor där ett tag... Så stor att jag sprang på toa och la av en elefantbomb i holken! Jösses vad ångest kan sätta igång alla organ! Men, men man får se det positiva i att bajja innan man åker, man kanske slipper gå på flyget!

Nu ska barnet och jag lägga oss i sängen och iallafall försöka sova. Det blir inte lätt men jag är så trött... Det har varit en väldigt jobbig dag men just nu är jag lugn. Jag har pratat med Pilan och Gibson mår bra, han hade till och med lagt sig och sovit så då är han lugnare. Jag litar på dessa underbara människor, tack för att ni finns och att ni är så snälla!!!

Nu vill jag tacka ALLA för goa kommentarer och tröstande ord både när jag har resfeber plus oro för hunden. Jag hoppas ni vill hänga med på bloggen och se hur jag har det over there!!! God natt på er alla! Nästa gång är jag inte i Sverige...

Mitt hjärta blöder...

Nu har jag lämnat mitt älskade "barn" i Flisby. Han skällde som en galning när jag skulle gå så jag kan säga att det gjorde rejält ont i hjärtat på mig (och Gibson oxå kan jag tänka mig!)! Dock fick jag ett sms om att han hade lugnat sig och låg brevid Pilan ute på altanen. Tack och lov!

Sen har jag faktiskt ringt till Landvetter och frågat om man får ha sticket med sig. Svaret blev NEJ! Fatta att jag blev helt paff, vad ska jag göra på planet nu då? Fattar inte varför dom är så himla petiga med det, jag kan ju för fasen ta min laptop och daska till någon i huvudet så den kolar av, vad kan jag göra med en rundsticka? Strypa nån kanske? Nu måste jag då hitta på nåt annat...

Det får väl bli en bok då! 24 timmar utan sticket... Det blir ett hårt dygn kan jag meddela!

Res-pyssel och våndan att lämna bort sin "bebis"!

Jag ska ju alltså resa inatt... Resan börjar kl 03:30 då vi åker härifrån Anneberg i bil mot Landvetter. Bilen ska packas ikväll och pappa ska organisera så alla väskor plus min rullstol (som går att fälla ihop) ska gå att pressa in i bilen. Ingen har ju lust att börja med det krånglet klockan halv fyra på natten! Nä då ska allt vara färdigt och klart och vi ska bara sätta oss i bilen och åka.

På resan kommer jag att ha med mig lite res-pyssel. Jag har redan börjat på en sjal som ska bli till mig själv hade jag tänkt. Mönstret blir lite "hitte-på", jag började med 5 maskor och ökar 1 maska i början och slutet plus en maska framför och bakom mittmaskan (räta varv alltså) Detta gör att det blir ett hålmönster (jag ökar genom att gå in mellan två maskor och göra en maska där.). Jag stickar den i garnet frost som är ett ullgarn (75%). Så här ser den ut:


Snart ska jag göra det jag fasar mest för... Jag ska åka och lämna min "bebis" i Flisby... Gibson ska vara hos en av mina bästa vänner och jag vet att han får det hur bra som helst, som om han var på ett hotell! Men känslan inne i mitt bröst är inte skön direkt... Han är ju mitt "barn" och nu ska jag vara utan honom i två veckor... Jag mår klart sämre än vad han gör! Han kommer att få det fin-fint!

Packa pappas kappsäck...

Ja ni fattar väl vad jag pysslar med idag va? Jag la i passen och biljetterna i handbagaget och tänkte "När man packar ner passet och biljetten så är det nära!!!"! Då fick jag ÄNNU mer resfeber!

Jag har ändå försökt att ta det lugnt, jag har stressat lite väl mycket nu det sista så jag känner mig inte helt okej... Andas...Andas...

En sömnig eftermiddag...

Tog med kameran för att filma med den på mor och fars hus. Anledningen är att de i Amerika ska få se hur vi har det i mörkaste småland. Det blev två 4 minuters filmer så de blir nog nöjda!

Detta filmandet blev tydligen för mycket för mig, jag blev så himmelens trött som man bara kan bli! Satte mig i en badenbaden, satte den i ligg-läge och vips så sov jag! Hörde att mamma och pappa kommenterade att jag låg helt stilla och hade gjort så i över en timme. När jag väl öppnade mina grå-blå så kunde jag knappt röra mig!

Nu sitter jag här och njuter av att åskan som har farit fram och tillbaka hela dagen har gjort världen en aning svalare.

Fru Venus undrade i en kommentar hur jag ska göra med rullstol och så i USA. Det ska jag nu berätta! Jag ska ha med mig min transportrullstol som är ihopfällbar. Denna kan/får jag inte köra själv så nån måste ju köra mig (arbetsterapeuten tyckte att det var bäst att skona mina armar genom att jag hade en rullstol som hade för små hjul så jag helt enkelt inte KUNDE köra den själv).

Rullstolen kommer att åka med som bagage och jag antar att om jag behöver en rulle på vägen mellan gate:erna så fixar dom en. När min pappa beställde resan så skrev dom in att jag var "invalido" så det löser sig säkert.

Dock så har mina ben och rygg skött sig nu i sommar. Jag är jätteglad men nervsmärtan är inte mindre för det så jag får ta det mycket försiktigt... Trist... Men, men, that´s life!

Vågskvalp utanför huset!

Idag på morgonen bröt ett fruktansvärt åsk-oväder ut över samhället. Naturligtvis precis när man ska gå första rundan med hunden... Tur att min hund inte bryr sig om åska, han går som vanligt och luktar på blommorna som inget har hänt...

Jag tycker åska kan vara lite trevligt, fast jag vill inte vara ute i det! Så när hunden hade gjort nr 2 skyndade vi oss in för att se på eländet från insidan.

Utanför har vi en väg där det alltid blir översvämning så fort det regnar som fasen. Det är alltid lika kul att sitta och titta på bilarna som kör igenom den lilla sjön som har bildats av regnat.

Så här stilla kan det se ut:


Eller så kan man brassa på lite mer så det blir en aningens vågskvalp:


Eller så kör man så utav bara helvete så man skapar en tsunami i det lilla samhället Anneberg!

Resfeber?

Faktiskt så tror jag att denna feber har börjat infinna sig i min kropp. Det liksom börjar bulta lite extra i hjärte-trakten om jag tänker på det som komma skall... Det är ju inte så många dagar kvar nu, om bara ett litet tag så står man där och väntar på att man får gå ombord på planet...

Klockan 07:45 ska jag alltså åka från Landvetter tisdag morgon. Resan börjar ju en aning tidigare då vi bor runt 20 mil därifrån... Pappa har minsann räknat ut allt, själv är jag så disträ så jag hade säkert kommit för sent!

Klockan 09:25 landar vi i Frankfurt för att byta plan. 11:40 går vi på planet som ska ta oss över Atlanten och till Charlotte i USA. Tyvärr så får vi stanna i Charlotte ett par timmar innan nästa plan flyger (lokal tid) kl 20:00 för att landa i Sarasota i Florida kl 21:47.

Vi kommer att flyga exakt samma väg tillbaka fast då kommer vi att flyga på natten.

Jag hoppas att det inte kommer att bli några förseningar (jag håller tummar och tår)! Finns det något värre än att vänta? Jag har varit med om att vänta när vi skulle till Cypern (i min ungdom). Då var planet som kom från Cypern trasigt så vi satt och väntade på att de skulle laga det! Ingen drömsituation direkt...

Jag ska ha med mig min dator och kommer att blogga så gott det går. Jag bara hoppas att de vi ska till har trådlöst bredband men jag kan inte tänka mig annat! Två dagar ska vi dock vara hos Janets mamma och jag vet att hon inte har bredband...

Nä nu ska jag försöka andas djupt och tänka på tegelstenar eller nåt, man blir inte så uppstressad av det...