INGENTING!!

Igår ringde jag till min käre läkare för att beställa tid och möjligen kolla om de hade fått svaret på min röntgen... Jodå, det hade dom, det visade INGENTING!!! Vad i hela världen är nu detta? Varför har jag så jävla ont då? Fast jag vet att en vanlig röntgen inte behöver visa något och sist jag röntgade mig för typ 15 år sedan så var varenda kota helt vind och sne och ändå sa de att allt var okej. Jag vill nog gärna titta på dessa bilder själv, säkerligen finns det nog något som ser lite galet ut fast de anser att det ändå är okej.

Förra gången jag röntgade mig och de tyckte att allt såg bra ut så var mina kotor huller om buller. Längst upp så satt kotan helt snett (vilket gjorde att jag hade migrän-huvudvärk i flera års tid), sen var flera kotor ihoptryckta plus att hela halskotpelaren var böjd bakåt istället för framåt och ändå tyckte de att jag var OKEJ!!! Alltså hur är detta möjligt?

Detta kan ju inte bara hända mig, fler i Sverige måste ju ha varit med om att röntgen inte visar något fast man har värk så in i helsinki! På de första bilderna fick jag ju se själv hur det låg till, min naprapat jämförde min bild med en bild på hur man ska se ut och frågade om jag tyckte att jag såg normal ut? Jag tittade på bilden och svarade naturligtvis nej, det såg INTE bra ut. Hur många får se sina bilder och jämföra? Knappt inga antar jag... Men om kotorna inte sitter rätt så borde det väl få konsekvenser?

Vad anser DU om detta? Tycker Du att det ibland är lite nonchalant inom vården, att folk med värk nästan ska ignorera att de har värk för att inget är fel? Jag själv tror att lite fel kan ge större skador än vad de lärde tror...

Ps. tack allra ödmjukast för alla kommentarer angående era tonåringar, väldigt intressant läsning och framförallt känner man att man inte är ensam! Enkram till er ALLA!

Ps (igen). Nu har jag ju en underbar läkare så när jag får prata med honom så lär han hålla med mig!

Tonårsbekymmer hos en elvaåring...

Barnet mitt är verkligen så himla mycket inne i puberteten... Hennes humör åker bergochdalbana och hon far riktigt illa av detta. Som mamma är det inte direkt lätt heller, man får höra både det ena och det andra. Igår var det en "gråt-och-må-pss-så-in-i-norden-dag"... Det enda man kan göra är ju att prata, prata och åter prata... Först vill hon inte riktigt men efter lite lirkning och ett antal tårar senare så kommer sorgerna upp... Jag tror hon gråter både över tonårsbekymmer och över Gibson faktiskt...

Min egen pubertet började ungefär i samma ålder som Emmy.Själv var jag dock mycket tystare, jag höll alla bekymmer inom mig och mådde hur dåligt som helst. Som barn började jag att få ångestatacker och inte blev det bättre i tonåren. Det värsta var nog att jag hade INGEN att prata med... Allt som jag hade inom mig bara lades på hög och inte förrän jag var 30 så sprack den bubblan. Jag orkade helt enkelt inte mer...

Jag fick alltså gå till doktorn och säga som det var, jag hade ångest... Detta tyckte jag var så pinsamt, varför har jag faktiskt ingen aning om. Iallafall så fick jag hjälp med mitt psyke och kan ni tänka er, JAG BLEV FRISK! Varför vågade jag inte göra detta innan?

Därför kan jag säga att jag är lycklig över Emmys vredesutbrott även om det är jättejobbigt. Att få ur sig skiten direkt är så superbra! Fast jag har ju ett barn som berättar allt för sin mamma... Hur ser det ut hemma hos er? Ni som har barn i denna ålder, berättar de hur det är inombords eller är de tysta? Har de världens tonårsutbrott eller är de som vanligt? Berätta!

Såg ni?

Såg ni att jag har bytt min profilbild? Jag var allt lite trött på min själv i full "snöstorms-utstyrsel" så nu fick det bli en "fan-vad-jag-ser-bra-(ut)-bild". Jag kan ju byta tillbaka om vi får en djävulsk vinter...

Jag har drömt en massa läskigt i natt. Fast genast när jag vaknade mitt i natten så tänkte jag att jag skulle komma ihåg det för det hade passat att skriva en bok om. Tror ni jag minns det? Ack nej... Det var iallafall jäkligt spännande så nu gick ni miste om min debutroman... Jag kanske hade blivit den nya Camilla Läckberg juh... Snyft...

Idag ska jag försöka ta tag i mig själv... Kanske åka rulle i det fina vädret? Kanske gå ner till Anette och sticka? Allt är ju möjligt om jag nu bara inte får den stora sömn-sjukan... Den kan slå till precis vilken tid som helst och den struntar fullständigt om jag ska göra något, den är fullkomligt obarmhärtig alltså!!! Har jag gjort något på dagen som tröttar ut mig så slår den till som ett brev på posten... Inget att göra åt, det är bara att följa med sömnvågen och se glad ut...

Detta med att sova, jag är ju sjuk och har därför ett enormt sömnbehov men hur har ni "vanliga" människor det? Är ni pigga som lärkor eller onormalt trötta? Ska bli kul att se om någon svarar att de är pigga som lärkor det jag kan läsa mig till på webben är att alla är trötta... Tror vi alla behöver flytta till ett soligare land helt enkelt! Fast de kanske blir trötta på Hawaii oxå?

I can see!!!

Här har ni mig med mina nya glasögon! Jag kan säga att äntligen kan jag se! Hur skönt är inte det... Testade dom genast genom att åka till ICA Kvantum och handla. De ger mig nog en väldigt skarp syn för jäklar vad jag handlade... Inte bra...

Böcker i brevlådan!

I fredags beställde jag från CDON och redan idag så damp det ner ett paket i brevlådan. Barnet fick ett spel och jag själv beställde lite böcker. "Kråkflickan" är en bok som jag fastnade för direkt när jag såg den. Inte för att jag vet omd en är bra utan för att själva omslagen är så himla otäckt... Den tavlan av Carl Larsson hade jag nämligen i mitt rum när jag var liten och nu hade de gjort om den så den såg hemsk ut! Ändå fastnade jag för den...

Den andra, "The Secret", har jag varit och nosat på länge, den ska bli skoj att läsa! Den tredje boken tog jag bara för jag fick en bok för 19 spänn! Är den bra så är det ju toppen... Någon som har läst någon av dessa böcker? Skriv gärna och berätta vad ni tycker om dom i så fall!

Sedan vill jag visa min lilla docka... Ja, det är ju inte en riktig docka utan lilla Tussan som har hoppat i en av Emmys lådor. Hon är så himla söt denna kisse....

Hon blir bara bättre och bättre faktiskt. Hon blir mer och mer gosig och ingen blir gladare än jag!

Jag har oxå varit ute idag men ni får inte se några kort, vädret var nämligen ur-kasst och kameran var inte med... Dock så var det så skönt att vara ute och nosa lite. Jag har "rullat" den rundan som Gibson och jag brukade gå och det gick bra. Jag trodde att jag skulle bli lite gråtmild men det gick bra faktiskt. Gibson springer ju i sin skog fast den ligger ju ovanför oss... Jag tror iallafall att det är så... Jag hoppas iallafall att han finns där någonstans där jag kan träffa honom när jag själv dör en vacker dag...

Rulle-runda med färg!

Eftersom jag numera inte har någon hund att gå ut med så går jag ut med min rullstol för ut måste jag! Idag har jag fotat allt som jag kunde hitta med färg och det var faktiskt inte direkt svårt...

Gul-grönt träd.

Vem har inte smällt ett snöbär (eller smällbär som de oxå kallas) under foten någon gång? Jag har smällt massor av dom kan jag lova...

Rönnbär finns det relativt gott om... Så blir det mycket snö i vinter nu då?

Dessa underbara lönnar...

Här hittade jag något rött som jag inte vet vad det är:

Prydnadsäpplen kanske? Vad vet jag...

Växten på bilden nedan är sticksig, så mycket vet jag!

Nypon, de är vackra både som blommor och bär...

Så vackra färger...

Hösten är här!

Min lilla fotomodell!

Igår for Emmy till Eksjö med sin pappas sambo. Jag skulle hängt med oxå men huvudet ni vet... Bara att acceptera och vara glad... De skulle nämligen ta bilder hos en modellfotograf, så spännande! Inte för att jag hade velat vara med på bilderna, just nu är min hud allt annat än vacker men jag hade gärna tittat på...

Många timmar senare kom barnet hem. Det hade tagit en jäkla lång tid så jag var glad att jag inte följde med. Bilderna blev iallafall så jäkla bra fast de var himla dyra, tror de kostade 500 kr stycket... Titta och njut:

Tycker hon ser helt bedårande ut, fast hon är ju mitt barn och man tycker ju alltid att ens barn är bedårande! Jag sa till henne innan hon åkte att jag var ledsen för att jag var så tråkig som inte kunde följa med.. Då fick jag en kram och så sa hon "du är aldrig tråkig mamma!".

Tur att jag har henne...