Jag sköter mig...

Vi vaknade vid rätt tid, inte dåligt! Barnet var så nervös igår för att vi inte skulle göra detta men upp kom vi och till skolan kom barnet oxå. Nya kläder och ny ryggsäck hade hon, nöjd och glad alltså!

Själv mår jag väl sisådär idag. Ont i ryggen har jag och det strålar både ner i benet och lite ut i armarna. Så idag har jag redan beställt en tid till min käre doktor, han är ju rätt upptagen så det fanns ingen tid förräns 5 september men det gör inget. Jag har ju mediciner om jag skulle få ett akut ryggbryt igen!

Sen har jag beställt en klipptid oxå. På torsdag ska håret bli kort, jag tror jag får be henne snagga mig för jag börjar undra om mitt hår lider av superduperväxväxväx... Kan inte fatta hur det växer alltså...

Så idag har jag alltså skött mig och klockan är bara tio... Så skönt...

En riktigt jävlig dag...

Ibland så har man sådana dagar som man absolut inte räknar till de bästa i livet. En sådan hade jag idag....

Dagen började med att jag inte hittade min bank-dosa till datorn. Gick ner på alla fyra på golvet och när jag reste mig så kände jag mig lite, lite konstig. Inget att bry sig om alltså. Några minuter senare satte Emmy och jag mig i pappas bil för att ha en trevlig dag i Jönköping!

Efter några hundra meter i bilen kände jag mig lite konstig (mer än vanligt alltså)...  Började svettas, må illa och framför allt så började allt snurra runt! Messade syrran att hon skulle ta med en flaska vatten till bilen så jag kunde ta en tablett till (hade tagit en extra oxynorm på morgonen). Började få sådan jäkla värk oxå, det började mellan skulderbladen, strålade upp i huvudet, in i armhålan, ut i handen, kramp i hela ryggen och helt svag i benen.... Har man ont mellan skulderbladen får man även svårt att andas vilket inte gör saken bättre...

Till slut kunde jag inte röra huvudet en enda millimeter utan att nästan spy och varenda liten sten på vägen gjorde så in i nordens ont. Väl hos syrran tog jag en tablett till. Efter att vi hämtade henne skulle vi gå på A6 och shoppa. Jag var då så dålig så jag fick lägga mig i baksätet... Vi som skulle ha en rolig dag...

Efter en stund kände jag att det lättade något men bara en fis i rymden så jag tog en oxynorm (10 mg) till. Efter en stund började jag äntligen kunna andas normalt igen... Så skönt... Efter en stund kunde jag sätta mig i rullstolen och vi åkte direkt till apoteket för att köpe en stödkrage (hade glömt min hemma) för det gick fortfarande inte att röra huvudet.

Kunde hänga med Emmy och köpa en ny skolväska, sedan köpte vi Mc Donalds-mat och åkte hem till systra mi. Någon lång-shopping fanns inte på kartan idag, lite synd men vad ska man göra? Tur att jag får ta så många tabletter jag vill när jag får ont, så det går över alltså. Nu hoppas jag bara att det var något tillfälligt men jag vet inte riktigt... Vi får väl se helt enkelt...

Nä nu jäklar...

Blir man förvånad när man går ut och konstaterar att man hade behövt vinterjacka för att man fryser så man skakar? Hur kan hösten bara hoppa på en som en bacill, helt plötsligt går det från kortbyxor till vinterjacka utan att man hinner blinka... Jag blir iallafall alltid lika chockad över att allt går så himla fort...

Jag tror att det beror mycket på att man sitter i rullstol oxå, man rör inte på sig på samma sätt. Kylan känns tio gånger mer kall, jag lovar! sen känns det lite purket just nu eftersom sommaren har varit så dålig... Inte för att jag bryr mig men Emmy säger att det är den värsta sommaren någonsin... Jag försöker påminna henne om en sommar för några år sedan som var ännu värre men den har hon glömt...

Idag ska jag hålla mig inne...

Jag hinner inte!

Så känns det just nu... Kan man inte få stanna tiden lite ibland så man kunde göra klart saker? Det kommer liksom alltid något annat ivägen...

Idag tog vi en skogspromenad i ös-regn... Emmy, Gibson och jag... Fast i skogen regnar det inte lika mycket men blöt blir man ju iallafall. Jag skulle ta kort men jag skyller på regnet att det inte blev en endaste liten bild... Trevligt hade vi iallafall!

Vad vi verkligen märkte där ute i skogen var att det ÄR verkligen höst nu. Sommaren har försvunnit och den kommer inte att fastna i mitt minne som den bästa hittills, nä, snarare den näst sämsta tror jag... Skolan börjar på måndag och detta sommarlovet har gått i rekordfart... Är inte sommarloven mycket kortare nu för tiden?

Äntligen, på många sätt...

Äntligen fungerar Blogger! I morse gick det inte, det var helt låst i ett läge så det var bara att skita i inlägg.

Ett till "äntligen" är att idag kom äntligen Buddhas sele!

Köpte ju en blå för att det skulle matcha Buddhas ögon...

Här står han på Anettes fönsterbräda, ute för första gången men nya selen alltså.

Coola grabben... Tycker nästan han ser lite ilsk ut, kan dock meddela att det är det absolut sista han är.

Han har inte varit ute på ett tag nu så idag satte han sig under sin buske och där satt han utan att vilja gå en meter till! Varför röra på sig om man inte behöver? Jag ska faktiskt ta med honom till skogen snart och se hur han beter sig. Kanske kunde jag använda honom i svamp-jakten?

Idag är det inte min dag...

Huvudvärk hela långa dagen... Som om inte detta räckte så gjorde jag så jag fick extraarbete i morse, släpphänt som jag är så tappade jag en hel mugg med yougurt på Tussan när hon satt och åt. Katten for iväg som ett skott, hon undrade naturligtvis vad det var som hände!!! Sedan konstaterade jag att katten blev alldeles kletig så det blev bad av liten kisse... Kan säga att hon var rätt snäll mot vad jag trodde, fast fick hon välja så hade hon nog hellre varit skitig...

Jag VÄGRAR lyssna på mig själv...

Iallafall ibland... Jag bara kunde inte hålla mig inne utan tog en tur idag igen till skogen. Denna gången tog jag det lite lugnare, man behöver ju inte "träna" som en galning varenda dag! Det blev ungefär 2 liter till av det gula guldet, lyckan är fullständig...

Tänk så galen man kan bli av kantareller, ser man en så måste man nästan springa och ta den fast man är ensam i hela skogen! Jag har dock en hund som inte förstår hur mycket jag älskar dessa gula saker, han kan helt enkelt bara lägga sig mitt i alltihopa och klia ryggen... Gissa hur glad man blir då?

Imorgon måste jag nog ta det lugnt, får nog be någon binda fast mig någonstans så jag inte "springer" till skogs! Kroppen behöver vila ett par dagar nu... Jag får nog försöka hitta på något annat så jag inte tänker på svampar...