Dagens status:

Känner mig allmänt förvirrad... Idag känns det mer än vanligt som om hjärnan har lämnat mig. Finns det något bot eller är det kört? En transplantation kanske???

När matte är borta dansar hunden...?

Här har ni honom, dagens tjuv:

Var ju på stick-café hos Anette ikväll och för första gången skulle de små liven vara ensamma hemma, en längre tid alltså. Jag gick klockan 18 och kom hem kl 21:30. Bägge djuren levde, lägenheten såg ut som när jag lämnade den och matte blev jätteglad! Sen gick jag ut med hunden och när jag kom hem så blev jag mindre glad när jag såg Buddhas matskål TOM!

Jäkla hund... (Jag hade nämligen fyllt på den precis innan jag gick...)

Buddha verkade dock inte bry sig, han var lika glad ändå! Gladast var han över kartongen till min nya vattenkokare:

Man kan till exempel använda den som en liten koja.

Sitta här och filosofera är ju inte helt fel...

Besök hos farbror doktorn!

Att träffa min läkare är alltid väldigt trevligt. Många människor avskyr sina läkarbesök av olika orsaker. Innan jag hittade min älskade doktor så var jag hos ett antal "nötter"... Inte en enda av alla jag var hos trodde på mig. Fast de såg mina röntgenplåtar på halskotpelaren som både visade en whiplash plus snea kotor så trodde den korkade läkaren att "jag skulle nog vara sådan"!

Min läkare som jag har nu, Hejco Schlesinger, är precis tvärtom... Idag pratade vi medicin. Efter lite bollande fram och tillbaka så beslutade vi att vi skulle höja plåstren från 25 mg till 30 mg och oxynormen från 5 mg till 10 mg. Jag har haft ont i huvudet nu hur länge som helst, tror jag är vinter-allergiker (jag och många fler!), så det ska bli skönt att bli lite mera människa igen.

Sedan fick jag en remiss till Team ortopedteknik för att göra en hård stödkrage. Jag tål inte att få en massa stötar nämligen. Köra bil börjar bli svårt för nacken likaså att köra el-rullen. Med en stabil nack-krage skulle det nog gå lite bättre.

Efter läkarbesöket åkte jag ner till stan, kollade rean på Lindex och tog ut medicinen. Var till och med så duktig så jag åkte upp till sjukhuset och lämnade remissen direkt. Sedan hämtade jag lillasyster vid stationen. Hon kom för att hjälpa far och mor med nåt men först ville hon snuffsa på Buddha! Nu har han både snuffsat och busat som fasen så han sover i soffan som en stock...

Själv ska jag snart ta mig en våning ner, stickcafé väntar!

Hur gör man?

Många som kommenterar skriver att de inte kan sticka men gärna skulle vilja kunna detta. Är man (som jag) pensionär så behöver man ibland göra något med händerna så man känner sig lite nyttig. Även om jag har jätteont i händerna så tar jag gärna den smällen för sticket gör mig lugn i sinnet...

Så hur gör man då? Det bästa är om man har någon släkting eller kompis som kan lära en. Vissa städer har ju stick-café och går man dit så hjälper säkerligen någon till! Jag köpte en bok som jag tycker lär ut detta på ett väldigt bra sätt. Det är både med text och bilder så man förstår det. Här är boken:

Jag har skickat efter den från Adlibris. Denna bok är bra, den tar upp det allra enklaste men oxå allt annat som man bör veta.

När man har ont i händerna så är det svårt att sticka. Dock finns det en fiffig grej som gör det hela enklare: RUNDSTICKAN! På detta sätt slipper man få ont i handleder! Jag stickar alltid med rundstickor numera. Värken i fingrarna är en smäll som man får ta om man stickar men jag själv stickar inte så länge åt gången.

Plus att denne lille vännen gör att man måste pausa ibland:

Den andre vännen jag har låter mig gärna sticka!

Före och efter!

I går tog Anna-Britt och stuvade in lille Egon i bilen för att åka till trimmerskan. Jag stuvades inte in utan satt i framsätet. Egon hade blivit långhårig och skulle nu bli en vacker prins! I Nässjö trimmar de hundar i en djuraffär till ett billigt pris, tror de tar nåt på 300 kr och det är billigt!

Tänkte ta ett "före" kort på honom men hur lätt är det när man är i en djuraffär och man bara vill lukta på allt? Sen är Egon en "skak-hund", alltså han skakar på sig rätt ofta (han har problem mend öronen så det kan vara därför). Ja det blev ju roliga kort iallafall:

Anna-Britt och jag hade nu 2 och en halv timme på oss att göra stan. Rätt så mycket tid med andra ord...

I början är man så här glad typ (innan den värsta jävel-värken har börjat alltså):

Sedan är man måttligt road om man säger så:

Ja, jag har en ful ovana, jag tar kort på mig själv när jag är ensam i en bil, kan inte rå för det! Här är Anna-Britt inne i en blomsteraffär, jag vägrar följa med för vid detta laget är mina ben och fötter inte med på noterna längre!

Nu skulle vi då hämta Egon. Kan säga att hela bilen var full av varor efter besök på Rusta och ÖB, Willys och sist blomsteraffär... Tur att Egon har sin bur för annars hade han kanske inte fått plats.

Jag skulle ju då ta ett "efter-kort" på den lille prinsen... Hur lätt är det när man är så jäkla glad så man nästan river hela affären?

Här är Egon dock en aningens lugnare. På väg hem till lugnet i det lilla samhället...

Syns ju inte på bilderna men Egon ser numera ut som en liten valp!

Vad jag gör när katten sover...

Visst är jag duktig? Jag hann göra färdigt halva när kissen sov! Det är ett tunt garn och grova stickor så det går fort som attan. Har redan börjat på framstycket och jag vägde nystanet efter att bakstycket var färdigt, vågen visade 61 gram kvar. Bakstycket väger bara 39 gram! Till en tröja går det bara åt 2 nystan.

Detta pysslade jag alltså med igår när katten sov. Igår sov han rätt så mycket nämligen, ibland gör de ju det... Jag sov en sväng jag oxå faktiskt. Jag hoppas verkligen att vårkänslorna ska komma snart så denna jäkla trötthet mattas av lite. Har era vårkänslor kommit än?

Här har ni dagens status på Gibsons sår: 

Det börjar dra ihop sig nu och jag får hålla koll så det inte kommer in en massa skit i såren. Numera ligger han ju på den sidan oxå och jag får plocka bort en massa hår ur såren varenda dag! En aning äckligt är det men nu ser man ju att det håller på att växa ihop iallafall. Dock kommer det säkert att ta ett par veckor till. Det kommer att bli skönt den dagen då det är läkt...

Pyssla med en katt är svårt!

Här försöker Emmy pärla lite men Buddha är på krigsstigen!

Emmy bara skrattar!

Sen tänkte vi ta ett fint kort med Emmy och Buddha men gissa vem som INTE ville vara med på bild? Annars blev ju kortet skitbra...

Här syns han iallafall!

Tala om att se "cool" ut...

Fast denna bilden är nog snäppet coolare.

Buddha har blivit våran bebis faktiskt!