Snälla håll tummarna nu!

Har ringt till djursjukhuset och måste åka in akut... Den lille älskade Gibson mår INTE bra alls, han kan knappt stå på benen...

Har pratat med den bitande hundens ägare och hon var nog mer bestört än vad jag är! Hon kramade om mig och hoppades verkligen att det ska gå bra. Hon undrade oxå om jag behövde hjälp med att åka dit och så men min pappa ska följa med mig. Hon gav mig oxå hennes nummer och ville att jag ringde när jag fick reda på hur det gick. Ingen hundägare som försöker släta över det hela alltså!

Jag är så tacksam att det gick bra att prata med dom... Ingen tycker ju att sådana här situationer är roliga direkt... Nu är jag mycket lugnare, tack och lov!

Gibson ligger som en trasa på golvet. Han har säkerligen ont och har svårt att röra sig. De sa på djursjukhuset att en hörntand är ju rätt lång och det blir oftast mer skada under huden än man tror...

Så håll tummarna nu för att det ska gå bra, både resan och själva besöket... Jag har nämligen lite hjärtklappning och behöver erat stöd!

Det var nog lite värre än vad jag först trodde...

Även detta inlägg handlar om Gibson... Såret ser bra ut men... Troligtvis har den andre hundens hörntand gjort ett hål som troligtvis är rätt så djupt... Gibson var inte sig själv idag... Hade kräkts och var lite loj... Fan, fan, fan tänkte jag... Orkar inte med sådant här...

Ringde till djursjukhuset som rekomenderade mig att komma in då sådana sår kan göra att det bildas fickor under huden... Jaha... Trevligt värre...

Så nu sitter jag här och väntar på att mina städande änglar ska komma och göra sitt så jag kan gå till den bitande hundens ägare och prata lite... Hon får ju naturligtvis stå för detta! Jag kommer inte att betala ett endaste nickel!!!

Glömde ju nästan...

Jag skulle ju berätta om den otroligt bra dansuppvisning som gick av stapeln i Nässjö på Pigalle i teatersalongen. Jag satt längst bak men såg hur bra som helst! Tog ett foto på själva vinjetten:

Tänkte filma när Emmy dansade och satt beredd med kameran i högsta hugg. Dock hade jag inte ställt in den på filmning och det var kolsvart så det blev pannkaka av alltihopa till en början... Kort som dessa är ju bra eller hur:

Sedan fick jag väl till ett kort till som var någorlunda vettigt...

Här är iallafall allihopa som uppträdde i slutet, kameran behagade att sköta sig här! Dansuppvisningen var både rolig och otroligt skickligt gjord! En del var enormt duktiga på att dansa, andra var lite halv-bra men huvudsaken är att man har roligt!

Emmy står längst fram och har en röd sjal på sig.

Sedan åkte vi hem och gissa vem som var glad över att barnet äntligen var hemma? Gibson så klart. Han låg och gosade med henne i soffan länge.

Gibson ja... Många kommentarer har jag fått. Tack så mycket för att ni bryr er, det värmer! Såret har torkat nu, hällde på jodopax och sprejade sedan på "plåster" som skydd. Jag ska ändock hålla koll... Jag kommer i fortsättningen att välja att inte möta henne. Jag ska hålla koll om hon är i närheten och är hon det så kan jag stanna inne tills hon har gått in. Måste vara otroligt tråkigt att ha en hund som man inte kan lita på... (Jag hade en terrier som jag inte kunde lita på och den fick flytta till de eviga ängarna faktiskt...)...

En morgon fylld av kaos!

Allt är frid och fröjd tills jag ska gå ut med hunden... Här utanför finns det en loftgång, jag bor alltså så jag har en egen ingång med en lång balkong längs med hela huset. Här ute står jag alltså och låser dörren när jag ser den nyinflyttade grannen som bor i andra änden av huset. Hon har två stora hundar, en långhårig svart schäfertik (snygg som fan) plus en STOR mastiffhanne som är kastrerad. De har varit ute en sväng och ska nu gå in.

"Jag stannar här så du kan gå in!" skriker jag ner till henne. Jag står alltså utanför min dörr. Dörren till trapphuset är i mitten av huset så jag tänkte att det inte var någon fara...

Hon kommer upp med hundarna och shäfern drar till mot Gibson och hon tappar kopplet. Samtidigt som hon försöker få fatt på henne så (detta går med blixtens hastighet!) rusar mastiffen fram och får tag med sin käft om hans vänster sida (Vid magen ungefär)!

Gibson skriker i högan sky medans hon försöker få sin hund att öppna käften! Mitt hjärta hoppade över flera slag tror jag... Till slut släpper han efter att ha fått rejält med stryk på nosen (Vad skulle hon ha gjort annars?)!

Gibson ställer sig bakom mig, hans skyddande ängel (som inte lyckades att skydda honom idag, tyvärr...). En rejäl tufs med päls är borta och hela området är fullt med dregel från mastiffen. Försöker kolla om han är skadad men ser inget mer än att huden är rosa.

Mastiffens matte skäms ju så in i helvete... Tycker synd om henne faktiskt för det är fan inte lätt att hålla en hund med vantar som är lite glatta på insidan. Sedan är ju denna loftgång väldigt dum när sådant här händer för de har ingenstans att ta vägen. Hon sa att om jag ser minsta lilla så skulle jag bara säga till!

Väl hemma igen så märker jag att det blöder lite. Han har troligtvis inte fått ett bra tag utan dragit i pälsen så hår plus hud har lossnat. Såret är absolut inget man åker till veterinären för! Jag har baddat med jodopax och det läker säkert!

Jag kan säga att jag blev väldigt chockad.... Efteråt märkte jag att mitt mekaniska "jag" stängdes av och jag blev tårögd när jag tänkte på vad som kunde hänt... Så ska man väl inte tänka egentligen men man gör så, inget man kan styra över...

Nu har mitt lugn kommit tillbaka. Jag har lärt mig att jag hellre går in nästa gång! Tack gode gud för att det gick bra...

Det gör ont...

Om ni minns det förra inlägget så var det två mycket söta flickor där på en bild. Flickorna var mycket fina i håret oxå, så fint våfflat med tång av lilla snälla mig!

Nu har jag dock fått världens värk av att jag var så snäll... Fy fasen... Har legat på soffan i ett par timmar och försökt bli människa... Tror att jag håller ihop så jag kan titta på dansen iallafall. Tack gode värld för att min pappa kör oss för annars hade det gått åt helvete! Sen måste jag ge ett stort tack till mina tabletter... Vad hade jag gjort utan er???

Förbannad!

Ja idag är inte humöret på topp och det beror på flera saker:

• Någon jävla självmordsbombare hade tänkt spränga både sig själv OCH säkerligen massor med glada människor i julhandeln. Nu gick det BRA (enligt mig) för han blev bara sprängd själv... Hur kan man komma på en sådan sak? Sverige som är ett sådant bra land där de har fått komma, de har fått tak över huvudet och pengar från staten och sedan visar de sin tacksamhet genom att göra så här... DESSA MÄNNISKOR ÄR SJUKA I HUVUDET!
• En kvinna har blivit mördad i Nässjö (närmsta stad). Tack och lov så är gärningsmannen tagen men hur kul är detta då mitt i juletider? JÄVLA PUCKO!
• Jag är förbannad på de som plogar (igen...). Nu har jag tänkt bjuda in dessa till en informationsdag där de minsann ska få pressa ner sina rumpor i min rullstol och sedan ska de få börja med att ta sig upp för den lilla backen utanför. Det går säkert skitbra, hehe...

Så nu har jag fått avreagera mig lite... Dagens "att-göra" är att åka till Nässjö och titta på min underbara flicka som ska ha dansuppvisning!

Eftersom de skulle ha krusat hår så fick jag stå och krusa dessa två flickor igår! Bägge två har tjockt hår så det tog tid kan jag säga...  

En dag att vila upp sig på...

Det är vad jag ska göra idag, VILA! Visst låter det underbart? Soffan väntar på mig och på tv:n ska det visst vara sport hela långa dagen. Kanske tar jag en annan kanal, beror ju på vad för sport det är!

Missade hela nobel-tjosan igår... Tänkte en knäpp tanke... Tänk om någon börjar bli lite full och frågar kungen om vad han tycker om Camilla???  Ja man vet ju inte vad som händer egentligen!

Jag tror inte att jag skulle vilja sitta så där och äta med en kamera på mig hela tiden... Och tänk om de får magknip? Eller måste släppa en fis? Hemska tanke... Eller sätter i halsen så någon får göra heimlichmanöver!!! När de trycker till så kanske det som sitter fast åker ut med världens fart och hamnar i Silvias klyfta mellan brösten... Ja det KAN faktiskt hända eller hur?

Nä tacka vet jag att kunna gå i pyjamas hela dagen och äta rester... Det är livet det!