Vad loppis gör med kroppen...

Hujedamej vad det sliter på kroppen att sitta på loppis... Huvudet värker (Ljudvolymen var en aning hög), Kinderna värker (pratat för mycket+försökt le åt alla kunder), jag är hes (oxå pratat för mycket), nacken är helt åt helvete (vridit den i fel vinklar för att glo på folk), ryggen är kass (loppis-rygg?) och till sist så värker röven (suttit på den naturligtvis) och knäna (?) och fötterna som fasen...

Det är helt okej att må åt helvete dagen efter, jag var ju liksom beredd på det... Dock finns det ett problem... Anette och jag ska ju åka och handla garn idag! Morgondagen kommer att bli lugn... MYCKET lung...

Loppis för hela slanten!

Mitt huvud är idag så fullt av loppis så jag ser loppisfynd när jag blundar... Jag är så jäkla trött så jag kunde nog somna här sittandes framför datorn... Dagen började tidigt, nämligen vid klockan 07. Jag är ju ingen med glatt morgonhumör precis... Pappa fick för sig att vi skulle skynda på lite för annars skulle vi bli försenade, bla, bla, bla... Vi hann med god marginal!


När vi väl hade plockat upp våran "skit" så kommer det en kärring och tror att jag har tagit hennes bord för hon hade blivit lovad just det bordet som jag hade. Jag förklarade att jag hade fått det bordet för att jag är handikappad. Då påstod hon att jag säkert hade bytt våra namn så att jag hade tagit hennes bord! Då gick pappa emellan och sa att vi hade minsann inget med borden att göra, ville hon klaga så fick hon göra det till ledningen!

Kärringen backade genast och blev tyst... Sen tänkte jag inte mer på det, vi satt och snackade lite... Plötsligt känner jag en hand på min rygg. "Förlåt för jag betedde mig så illa innan..." Det var inte dåligt eller hur?!


Här ser ni mig och min mamma in action! Vi sålde bra och blev av med mycket gejer. Det blev ju inte så mycket pengar då mycket kostade 5 kr styck men 550 kr ungefär blev det. Och vet ni vad? JAG KÖPTE INGENTING SJÄLV!


Vi har redan skrivit upp oss till nästa loppis som är den 29 augusti. Samma bord som idag (annars jäklar!)...

Väntar...

Ja, vad mer kan man göra... Denna dagen har gått åt till att fixa ihop det sista till loppiset, mer har jag inte "tyat" med! Men nu har pappsen hjälpt mig att bära ner allt så bilen är full med grejer. Imorgon är det bara att köra iväg! Jag väntar och längtar som bara den! Inte bara för att jag ska sälja utan för att jag vill se om JAG hittar något fynd.Jag brukar ha näsa för loppis helt enkelt. Fast jag kan ju försöka bli av med min egen skit först innan jag köper på mig nytt kanske?

Om jag nu säljer något (vilket jag verkligen hoppas) så hade jag tänkt att ha dom pengarna till...gissa?....jo, GARN! På fredag ska Anette och jag åka färdtjänst till Lerdalaboden i Jönköping och handla upp halva affären (då jäklar får jag sälja på loppiset...)! Vi fick nämligen reda på att garnstudio hade rea på sina garner och då var vi ju tvungna att ta en tur! Jag ska ha med mig min ledsagare oxå så någon kan hjälpa oss att bära. En resa med två av mina bästa vänner: Anette och Marie, , det kommer att bli en toppen-dag!

Kom och köp!!! (imorgon alltså)

Ja, min hund är ju inte till salu men denna synen mötte mina ögon igår kväll/natt när jag låg och försökte sova...


Jag tycker fotot är så härligt! Kolla skinnet som har blivit ett veck längs hela ryggen...

Denna dagen går åt till att greja med allt som ska sälja på loppiset imorgon. Nu hittade jag en hel kasse med leksaker som jag prismärkte och la till i "högen" med allt som ska säljas (helst allt ska bort!).


Detta är bara en bråkdel av allt som ska packas in i bilen... Mina föräldrar kommer ikväll och hjälper mig för själv är jag inte direkt kapabel till att bära mig själv just nu... Har hållt på och grejat med det som ska säljas så kroppen är verkligen ur balans idag. Ska försöka att ta det lugnt nu tills imorgon för annars kanske jag sitter uppe på loppiset som en trasa och det vill jag INTE! Imorgon ska jag banne mig va med hela tiden och ORKA sitta där och sälja. Jag ska ha el-rullen med mig så jag sitter lite bättre (ett måste). På med korsett och helst en stelopererad dykardräkt så jag klarar hela dagen;-)

Hur är det egentligen?

Ikväll blev det ett litet stick-café. Anledningen att jag säger litet är för att det stickades lite mindre än vanligt och pratades högt och ljudligt om en massa olika ämnen.

Ett ämne som kom upp hela tiden var om det var bättre förr? ja vi pratade om skolan, barnuppfostran och diverse andra "problem" som finns i vårat samhälle nu för tiden. Ta bara detta exemplet: Medans vi satt där i vardagsrummet och stickade så kom det en mopedist och körde över våran gräsmatta på baksidan, plus att personen kör endast på bakhjulet... Han hade dock vett till att ha på sig hjälm!

Visst jag har oxå varit ung och lite "crazy" men var har hänsynen tagit vägen? Var det så här förr oxå? Jag vet av egen erfarenhet att när jag började högstadiet (I slutet på 80-talet) så fanns det stökiga elever oxå så jag håller fast vid att problemet alltid har funnits, bara att det inte var så upplyst då plus att det finns farligare saker att ta till nu för tiden (t.ex vapen).

Är föräldrar dåliga på att ha koll på vad deras barn har för sig? Jag tror inte att det var fler föräldrar ute och kollade sina barn förr, iallafall inte på min tid (mina föräldrar var det INTE, jo en gång var mamma ute och cyklade efter mig...).

Skolan var ju hårdare förr men var det bättre? Blev det bättre människor av eleverna om dom fick sig ett rapp på händerna? Är dagens föräldrar alldeles för mesiga? Många frågor som det kanske inte finns bra svar på...

Jag tror iallafall att dagens föräldrar jobbar alldeles för mycket när barnen är små. Dom åren är så himla viktiga och åren går så himla fort. Jag tror att det är viktigt att det är föräldrarna som ska forma barnen och inte dagis eller skola. Dom ska liksom bara stötta upp det som föräldrarna har byggt upp.

Vad har DU för åsikt om detta? Var det bättre förr???

Söta små dunbollar å andra fina bilder...

Gick runt dammen idag för att se om våren hade krypit ut ur sin håla på riktigt. Man blir nämligen så lurad när man ser att solen skiner, man går ut och får en riktig chock över hur kallt det faktiskt är!

Trots kölden så har naturen börjat grönska på riktigt. Det är underbart vackert ute!


Vitsippor trängs ihop med gröna små grästuvor...


Gibson bara äter gräs... Han är överlycklig att det äntligen finns gräs att äta! Han kräks inte av det utan gräset kommer ut den naturliga vägen.


Sedan hittade jag dom söta små dunbollarna. Dom var inte riktigt med på noterna att bli fotograferade men med massor av zoom gick det till slut. Visst är dom så söta!


Utanför våran gård finns det en lind. Så här vacker är den just nu! Den gröna färgen riktigt lyser i solen! Har för mig att man använde lindblommor till nån sorts skönhetsmedel, någon som vet?

Dagen efter...

Denna bilden visar precis hur jag mår just nu... Fy fasen, min rygg är helt broken... Attan vad man får betala för att man har haft kul en dag. Ryggen värker och känns helt lös. Korsetten får dras hårt om livet idag!

Hunden är lugn idag. Dock har jag märkt sviter efter gårdagen... Pälsen har liksom ramlat av i raketfart! har borstat av honom hur mycket som helst! Tur att inte vi människor tappar håret när vi är nervösa...

Vädret är helt underbart denna dag. Solen skiner och från mitt köksfönster ser jag solen glittra i dammens vatten. Gässen har fått ungar och dom ser visst ut som små dunbollar som går efter sin mamma. Jag ska ta en tur lite senare och kolla om jag ser någon liten dunboll och till och med få den på bild! En tur bland allt det vackra kanske kan få min rygg att bli bättre, vem vet?