Fint besök!

Idag har jag haft fin-fint besök av Lisa...


...och lille söte Måns...


Lisa hade med sig en överraskning till mig:


Jag tycker att det var en VÄLDIGT rolig present! Det är meningen att jag ska ha den på min el-rulle! Fatta vad häftigt! Här tycker jag att jag ser ut som en fånge på polisstationen...

Anledningen att jag ser ut som sju sorger och åtta bedrövelser är att jag inte har sovit i natt... Ibland vill det sig bara inte helt enkelt. Man ligger där och snurrar och tittar på klockan. Det "surrar" och krampar i benen och jag får ligga och "cykla" med benen hela tiden. Några timmar har jag nog sovit iallafall. Man får väl sova i graven... ;-)

Jag är äntligen betrodd!

Denna förmiddag har gått åt till att gnugga dom amerikanska knölarna. Som ni kanske vet så har dom som godkänner inresetillstånden till USA klassat mig som halvkriminell efter att jag råkade klicka i fel på en fråga om jag var fysiskt sjuk. Jag är ju det men jag är ju inte någon fara för det stora, starka landet USA!!! (Detta är så skrattretande så jag nästan skrattar på mig när jag tänker på det...)

Iallafall så har jag då försökt knåpa ihop ett mejl till detta departement (på engelska alltså) om att jag härmed intygar att jag inte är en fara för deras land och att jag faktiskt sitter i rullstol och inte skulle orka vara en skada för någon människa!

En halvtimme efter att jag skickat iväg mejlet kommer det tillbaka ett där det står att "jag har godkänt ditt inresetillstånd, ha det så trevligt på din resa!". Jösses Amalia så förvånad och glad jag blev! Nu slipper jag krångla med det något mer, tack och lov!

På tal om krångel (hela mitt liv består av sådant...) så skulle jag byta mina plåster igår. Gick ut i köket för att hämta nya och upptäcker att mitt minne skulle behöva någon slags back-up! Sist jag var på apoteket för att ta ut mediciner så var det ena plåstret restat. Det skulle jag ju ha hämtat för flera veckor sedan! Dessa plåster räcker en vecka precis på timmen, alltså var det någon som kände att det var en aning bråttom in till stan... Fick sedan sitta och sätta på nytt plåster inne på apoteket... MÅSTE börja skriva upp ALLT (eller ha en bandspelare och spela in allt direkt när jag hör det för en sekund senare så är minnet väck!)!

Stick-café med pilsk hund (?)

Förlåt denna konstiga titel på detta inlägg men det var så denna kvällen va faktiskt! Saken var den att lille Egon (tax) har fått samma inplantat insprutat som Gibson har fått. Har ska alltså bli kemiskt kastrerad. Innan detta inplantat fungerar helt så blir hunden översexuell i ett antal veckor. Vi kan säga att Egon helt enkelt var förälskad denna kväll. Gissa i vem? MIG naturligtvis...



Här ser ni honom in action. Gick inte att få ett vettigt kort på honom denna kväll.. Jag satt alltså i soffan och stickade (försökte sticka). Egon hoppade upp i mitt knä hela tiden och skulle pussa mig i ansiktet. Helt plötsligt börjar han ta tag med sina framben om min arm.. ÅH NEJ! Den pilske lille taxen försöker få in ett "juck" på MIG!!! Det var bara att ta och vända upp och ner på honom, se honom i ögonen och förklara att detta går jag INTE med på! Två gånger gjorde han så men jag vände på honom en gång till och sedan gav han väl upp helt enkelt. Han tog sin älsklingsfilt, kröp in under den och låg med huvudet i mitt knä hela kvällen!

Och vad jag stickade? Jodå jag fick hjälp av min kära mor och Anna-Britt att få till en häl och se på attan jag KUNDE! Jag gjorde en häl, HURRA! Men jag har ingen aning om jag kommer ihåg idag hur jag gjorde så jag får nog öva, öva och åter öva!

Kvällen var jätte kul (Hade Anette varit med hade det varit snäppet bättre men man kan väl inte få allt) och vid tio-tiden var vi både mätta på sticke och prat. Sen hade vi börjat gäspa alla tre och jag hade en sprängande huvudvärk.

Jag gick hem och då satt Anette i dörren. Hon undrade varför jag inte svarade på hennes sms? Tog upp telefonen och NATURLIGTVIS så hade den gått sönder! Locket till batteriet hade pajjat och batteriet hade åkt ut. Nu har jag satt ihop det med ett gummiband. Frågade syrran vad ett sådant kostar att köpa och hon trodde 500 spänn! Då får jag nog ha ett gummiband om ett tag för då sparar jag hellre ihop till en ny telefon! Ja, ja... Allting löser sig eller hur?

UTMANING!

Jag har fått en utmaning av Blomman! Bäst jag antar utmaningen och skriver så tangentbordet glöder ;-)

Första Bästis: Eleonore
Första bilen: En alldeles underbar fiat från 1976!
Första förälskelsen: Hmmm... Måste varit Andreas

Första Husdjuret: hund
Första jobbet: jobbade inom hemtjänsten, åkte runt på en gammal moped!
Första köpta skivan: Nu skäms jag... Carola...
Första piercing: Öronen
Första semester på egen hand: Cypern med ett par tjejkompisar. Om man nu inte räknar tältningarna på ön i dammen...
Första riktiga kärleken: Jonas (fick tänka läääänge där)
Senaste alkoholdrycken: Öl, sedan blev jag hur dålig i magen som helst...
Senaste bilfärd: Kör inte så mycket längre men det var väl till stan...
Senaste film: Morden i midsomer, tittade igår
Senaste ringda samtal: Anette (vem annars...)
Senaste bubbelbadet: Hmmm... Badar ju varje dag hemma... Med en och annan fis så blir det bubblor ;-)
Senaste kyss: Oj, oj, länge sedan....
Senaste gången du grät: oxå länge sedan, har svårt för att gråta..
Senaste måltiden: frukost

Åtta snabba:
Har du dejtat en av dina bästa kompisar? Nä
Blivit kär vid första ögonkastet? Ja faktiskt, ungdomskärlek...
Har du fastnat med blicken i någons urringning? Nä inte direkt, mer i någons ögon!
Har du fått ditt hjärta krossat? Många gånger...
Har du sagt att du älskar någon utan att menar det? Många gånger tyvärr
Haft ett one night stand? Japp
Har du busringt någon gång? Japp, när jag var liten och oförståndig
Sex saker du gjort idag? vaknat, ätit frukost, gått med hunden, pratat med hemtjänsten, druckit kaffe och gjort detta på datorn...
Fem favoritsaker utan rangordning: Datorn, tv:n, mitt sticke, mobilen och sängen!
Fyra personer du kan berätta allt för: Min inre person får veta allt, Anette får veta nästan allt!

Tre val:
Rött eller blått? Blått
Chips eller Choklad? Choklad tror jag...
Sommar eller vinter? SOMMAR! Fast egentligen helst vår!
Två saker att göra innan du dör? Åka till Kina och hitta mannen i mitt liv.
En sak du ångrar? Mycket! Har fem år av mitt liv som jag skulle vilja spola bort!

Nu har jag varit duktig som gjorde detta tycker jag.

Sen kanske man skulle skicka denna vidare oxå...
Syrran
Lisa
Anette

Ni behöver "arbeta" lite och gnugga era geniknölar!

Kvällens vedermödor...

Ja... Ska man titta på film eller tv? Det är den stora frågan just nu... Jag har en hel hög med olika DVD samlingar med typ "Beck", "Van Veeteren" och "Mordkommissionen". Kanske vore läge att börja titta på något denna veckan då barnet är borta!

Efter min runda innan idag så la jag mig på soffan och slocknade som en gris. Blev väckt av två stackars maj-blomme-försäljare som fick sitt livs chock över att se en nyvaken Renée med tofsen på sne (vad vitsig jag är). Såg ju ut som kriget märkte jag efter att ha kollat mig i spegeln! Stackars barn...

Sedan var jag så duktig så jag gjorde om den där jäkla ansökan om inresetillstånd till USA igen. Denna gången skrev jag inte fel, inte heller kryssade jag i någon olämplig ruta (vilket jag gjorde sist...)... Jag fick dock inte ut något tillstånd idag utan de skulle kontrollera mig (?) innan. Hur gör dom det? Ska jag bli orolig nästa gång det ringer på dörren? Det tror jag i och för sig inte, men, men... Än ropar jag inte "HEJ" kan jag säga! Kan inte ni som läser hålla era tummar åt mig? Det känns som om jag skulle behöva det!

Dagens promenad bland vitsippor!

En helt underbar bild måste jag säga... Att vara där i verkligheten är ändå mer underbart! Att få se detta med egna ögon är något jag är väldigt glad över. Just idag är jag extra glad eftersom jag har ryggskott och ändå gav mig ner på denna skumpiga väg trots detta. Men det gick!


Hur fint är det inte med vitsippor? Fast jag lät dom faktiskt vara där dom var för dom är finare där än i en vas hemma tycker jag faktiskt...



Fiskmåsarna har oxå vaknat till liv. Var är dom under vintern? Kan dom inte stanna där i så fall? Dom låter ju så mycket liksom...


Nu är jag dock helt slut, svetten rinner och jag är helt skakig av att kroppen inte har någon lust mer... Så jag lyder och ska alldeles strax krypa ner i soffan under en filt, måste bara äta lite först. Kram på er alla!!

Våga!

Vaknade av att jag könde mig ungefär som mannen på denna bild, med andra ord så hade värken i armen flyttat sig till ryggen under natten! Jag måste säga att detta är ju helt märkligt... Så att ta sig upp ur sängen var lite av ett stort projekt som jag till slut fixade med stort besvär och många pust och stön! Man kan faktiskt inte annat än skratta åt eländet faktiskt:-D Tycker faktiskt att det räcker med den "vanliga" värken som jag alltid har, jag vill inte ha mer!

Barnet har idag gått till skolan för att inte komma hit på en hel vecka. Hon ska nu vara hos sin pappa. Fast hon kommer efter skolan och hämtar lite saker som hon ska ha med sig förstås för hon kan ju inte vara utan alla sina LittlestPetShop...

Nu när Emmy inte var här så hade jag ju tänkt åka till stan och gå på loppis... Kanske inte det bästa när man har typ ryggskott... Visst, jag åker ju el-rullstol men hela stan är full av kullersten och trottoarkanter och med en väldigt öm rygg så blir det en aning jobbigt faktiskt... Hmmm... Blir nog så att jag trotsar det onda ändå för till ett loppis ska jag under veckan, BASTA! "Tesagt e tesagt å tesagt gäller!" (från Stefan och Krister).

När jag var yngre (och inte lika dålig som jag är nu) så körde jag bara på trots värk överallt. Läkarna sa att det inte var något fel på mig och då tänkte jag att det var väl fel inne i huvudet helt enkelt! Så jag körde på i hundratjugo... Numera har jag lärt mig en läxa av det och kör inte på så hårt längre. Visst, jag gör saker ibland som jag kanske inte skulle göra, kör kanske lite över min gräns men man måste få känna att man är en människa! Jag är JAG och inte en sjukdom!!! Det blir nog så väldigt lätt att man fastnar i ett mönster, ett ekorr-hjul av värk, gnäll, trötthet och egoism. Sjukdomen tar ett benhårt grepp om dig och du ger dig för du orkar inte längre... Därför är det viktigt att man lär sig att hantera sin värk så man kan leva ett relativt normalt liv. Ett liv med glädje alltså.

Hur man gör för att leva ett liv med glädje vet jag egentligen inte. Kanske blir man bara sådan? För mig var det nog så att jag gick in i väggen (den är hård som fasen kan jag meddela...) 2002 och detta gjorde att jag sökte psykologhjälp. Då hade jag redan gjort värken till min "bäste vän" men jag fick den sista pusselbiten till att bli en harmonisk människa. Trots att min kropp är fysiskt väldigt dålig så mår jag psykiskt bättre än jag någonsin har gjort!

Så om du tycker att livet är pest, tveka inte att söka hjälp för det FINNS hjälp. Bara att våga berätta för någon om ens innersta tankar kan göra underverk! Våga och du kan nå hur högt som helst...

(Ett litet ps. Man behöver inte lida av en kronisk sjukdom för att behöva prata!)