Jag har inte fattat det än men nu sitter jag iallafall här med hunden bakom min stol och bloggar. För ett dygn sen ungefär var jag på andra sidan jordklotet... Dessa veckor har rusat iväg och det känns ibland som om jag har drömt alltihop...
Att komma hem innebär dock ingen lugn och ro direkt... Väskorna är fulla med både ditt och datt som ska tas om hand. Tvätt i massor! Sovenirer i massor! Krämer, kablar, schampo, pass och alla jäkla papper som finns i min handväska. Hallen ser ut som ett sjöslag! Soffan är full med kassar och på golvet står tvätten som ska in i garderoben... Jag tror jag tar semester ikväll och tar nya tag imorgon...
onsdag 4 augusti 2010
Hur mycket otur kan man egentligen ha???
Jag vet att en del av er höll tummarna för mig men ack, ack... Tyvärr hjälpte det inte ett skit! Våran otur sitter visst i som om den har bränt fast sig... Janet satt ju då i telefon hur länge som helst för att fixa våra biljetter. Vi fick ut boardinpassen för resan mellan Sarasota - Charlotte och Charlotte - Frankfurt. I Frankfurt var det stopp...
I Amerika så har vi blivit vänligt bemötta var vi än har varit. I Tyskland verkar det som om varenda människa har ätit sura citroner till frukost. Ställer man en vänlig fråga om vart man ska gå så bara pekar dom lite nonchalant åt något håll. Ni som varit på Frankfurts flygplats vet vad jag talar om. Denna flygplats är helt enkelt enorm. Att hitta en incheckning är som att hitta en nål i en höstack liksom...
Vi hittade till slut en atomat som skulle skanna våra pass för att vi skulle få ut boardingpassen. Tyvärr kunde den inte ge oss några då vi inte fanns i datorn! Då fick vi skynda till en bemannad kassa där det stod en babblande amerikanska framför som aldrig tycktes bli klar. Väl där framme så får de efter mycket om och men fram våra boardingpass. Vi börjar jubla men då säger mannen att vi ska nog inte vara allt för glada eftersom han inte får ut pappas boardingpass...
Iväg till nästa ställe för att försöka få ett boardinpass till pappa. Här är det kösystem och det är säkert 25 stycken före oss. Jag försöker säga till hon som står och vaktar så ingen går före den andra att vi kommer att missa vårat flyg men hon bara fräser till mig att ställa mig i kön. Till slut är det våran tur. Då kommer vi till en ung kvinna som är surare än någon jag någonsin mött. Hon är så snorkig så jag hade god lust att slå henne på käften!
Hon säger att det är vårat fel att det har blivit så här! Sanningen är att när vi missade det första planet i Frankfurt på ditvägen så strök Lufthansa oss från hela hemresan då de trodde att vi inte skulle åka hem. Hur kan de göra så när biljetten är betald??? Iallafall så hade vi nu redan missat detta plan som vi skulle åka med, den sura kvinnan vägrar hjälpa oss så det var bara att gå till nästa ställe...
Bakom US airlines disk står det iallafall en vänlig själ som hjälpte oss med biljetterna. Han tyckte att vi skulle flyga via Munchen men då protesterade vi högljutt. Inte orkade vi med ett byte till, vi ville bara hem utan nåt mer strul. Detta gjorde att vi fick vänta sju timmar på nästa flyg men vem bryr sig, vi åt och sov en sväng...
Sen var vi då äntligen hemma! Efter sju sorger och åtta bedrövelser så trodde vi att det inte kunde hända mer. Då skulle vi hämta vårat bagage... Ut kommer min rullstol utan vänster armstöd... Blev jag förvånad? Svar NEJ!!! Efter en anmälan av detta så åkte vi äntligen hem. Den sista vägen hem gick faktiskt smärtfritt... Inte dåligt va!?
I Amerika så har vi blivit vänligt bemötta var vi än har varit. I Tyskland verkar det som om varenda människa har ätit sura citroner till frukost. Ställer man en vänlig fråga om vart man ska gå så bara pekar dom lite nonchalant åt något håll. Ni som varit på Frankfurts flygplats vet vad jag talar om. Denna flygplats är helt enkelt enorm. Att hitta en incheckning är som att hitta en nål i en höstack liksom...
Vi hittade till slut en atomat som skulle skanna våra pass för att vi skulle få ut boardingpassen. Tyvärr kunde den inte ge oss några då vi inte fanns i datorn! Då fick vi skynda till en bemannad kassa där det stod en babblande amerikanska framför som aldrig tycktes bli klar. Väl där framme så får de efter mycket om och men fram våra boardingpass. Vi börjar jubla men då säger mannen att vi ska nog inte vara allt för glada eftersom han inte får ut pappas boardingpass...
Iväg till nästa ställe för att försöka få ett boardinpass till pappa. Här är det kösystem och det är säkert 25 stycken före oss. Jag försöker säga till hon som står och vaktar så ingen går före den andra att vi kommer att missa vårat flyg men hon bara fräser till mig att ställa mig i kön. Till slut är det våran tur. Då kommer vi till en ung kvinna som är surare än någon jag någonsin mött. Hon är så snorkig så jag hade god lust att slå henne på käften!
Hon säger att det är vårat fel att det har blivit så här! Sanningen är att när vi missade det första planet i Frankfurt på ditvägen så strök Lufthansa oss från hela hemresan då de trodde att vi inte skulle åka hem. Hur kan de göra så när biljetten är betald??? Iallafall så hade vi nu redan missat detta plan som vi skulle åka med, den sura kvinnan vägrar hjälpa oss så det var bara att gå till nästa ställe...
Bakom US airlines disk står det iallafall en vänlig själ som hjälpte oss med biljetterna. Han tyckte att vi skulle flyga via Munchen men då protesterade vi högljutt. Inte orkade vi med ett byte till, vi ville bara hem utan nåt mer strul. Detta gjorde att vi fick vänta sju timmar på nästa flyg men vem bryr sig, vi åt och sov en sväng...
Sen var vi då äntligen hemma! Efter sju sorger och åtta bedrövelser så trodde vi att det inte kunde hända mer. Då skulle vi hämta vårat bagage... Ut kommer min rullstol utan vänster armstöd... Blev jag förvånad? Svar NEJ!!! Efter en anmälan av detta så åkte vi äntligen hem. Den sista vägen hem gick faktiskt smärtfritt... Inte dåligt va!?
måndag 2 augusti 2010
Sarasota airport
Hello på er alla! Här sitter jag på Sarasota Bradenton Airport och bloggar. Igår skulle Janet hjälpa oss med våra biljetter. Man kan nämligen checka in via nätet och skriova ut boardincarden så allt är färdigt när man kommer till flygplatsen. Tror ni det gick helt smärtfritt att göra detta??? Svar är naturligtvis NEJ!
När Janet skulle skriva in oss blev det ett error och hon fick ringa till US airlines. Bara för att vi missade planet till Charlotte förra gången så hade de helt enkelt tagit bort oss från planet hem! Vilken jäkla tur att vi kollade upp detta dagen innan! Janet fick dock sitta i telefon i 2,5 timmar igår, inte klokt!
Då trodde vi att allt var ok, när vi kom till flygplatsen idag så gick det helt plötsligt inte att få in Emmy i datorn. Vad fan är det nu för problem!!! Då var hon incheckad två gånger på planet till Göteborg! Herregud säger jag bara...
Jag hoppas verkligen att vi kommer hem i ett stycke och att bagaget hamnar det de ska!Vi har varit med om så¨många gtrejer så jag blir inte direkt förvånad om det blir mer strul. Håll tummarna för mig nu är ni snälla!!!
Nu väntar en lååååång resa för oss. Jag ska försöka sova en sväng. Vi ses i Sverige nästa gång! Baj Baj!!!
När Janet skulle skriva in oss blev det ett error och hon fick ringa till US airlines. Bara för att vi missade planet till Charlotte förra gången så hade de helt enkelt tagit bort oss från planet hem! Vilken jäkla tur att vi kollade upp detta dagen innan! Janet fick dock sitta i telefon i 2,5 timmar igår, inte klokt!
Då trodde vi att allt var ok, när vi kom till flygplatsen idag så gick det helt plötsligt inte att få in Emmy i datorn. Vad fan är det nu för problem!!! Då var hon incheckad två gånger på planet till Göteborg! Herregud säger jag bara...
Jag hoppas verkligen att vi kommer hem i ett stycke och att bagaget hamnar det de ska!Vi har varit med om så¨många gtrejer så jag blir inte direkt förvånad om det blir mer strul. Håll tummarna för mig nu är ni snälla!!!
Nu väntar en lååååång resa för oss. Jag ska försöka sova en sväng. Vi ses i Sverige nästa gång! Baj Baj!!!
söndag 1 augusti 2010
USA - Söndag, shopping
På dagens "att-göra-lista" fanns det inte så himla mycket mer än att packa våra väskor och shoppa en sväng. Shoppa är ju inte lite kul, här är det skitkul måste jag säga. Allt är så mycket mer här än hemma.
Vi åkte till denna affären:
Detta är en super-duper-affär! Allt finns och då menar jag verkligen ALLT! Vi gick här och kollade på alla möjliga och omöjliga grejer och vi hittade minsann både det ena och det andra!
Vi köpte nya tuggummi till Emmy, hon har förbrukat rätt många här kan jag säga. Hon råkade testa Jucyfruit och sen var hon fast... Sen kan hon ju inte nöja sig med ett ellet två, nä hon måste ha typ 10 i käften!
Nu är det mitt i natten i Sverige men här är klockan sex och vi ska äta middag. Efter middagen ska vi väl packa en sväng till och sen försöka lägga oss tidigt. Imorgon går flyget hem till Sverige så nästa gång jag bloggar blir när jag är hemma igen. Ha det så bra nu alla mina bloggvänner och håll tummarna för att resan hem går bra!
Vi åkte till denna affären:
Detta är en super-duper-affär! Allt finns och då menar jag verkligen ALLT! Vi gick här och kollade på alla möjliga och omöjliga grejer och vi hittade minsann både det ena och det andra!
Vi köpte nya tuggummi till Emmy, hon har förbrukat rätt många här kan jag säga. Hon råkade testa Jucyfruit och sen var hon fast... Sen kan hon ju inte nöja sig med ett ellet två, nä hon måste ha typ 10 i käften!
Nu är det mitt i natten i Sverige men här är klockan sex och vi ska äta middag. Efter middagen ska vi väl packa en sväng till och sen försöka lägga oss tidigt. Imorgon går flyget hem till Sverige så nästa gång jag bloggar blir när jag är hemma igen. Ha det så bra nu alla mina bloggvänner och håll tummarna för att resan hem går bra!
USA - Lördag, solnedgången
Denna kvällen skulle bli en speciell kväll, detta var nämligen kvällen då vi skulle säga goodbye till Barbara och Carter. Vi åkte till ett ställe i Bradenton som hette "The Beach club" för att äta middag. Här ser ni restaurangen, bilden är tagen från stranden:
Efter middagen gick först Emmy och jag ner till stranden, solen höll på att gå ner så jag passade på att ta en massa bilder på Emmy. Denna bilden tycker jag är rätt häftig:
Här har vi Emmy igen . Denna bild tror jag att jag ska förstora och sätta upp på väggen hemma. När man ser denna bild så känns det inte verkligt. Precis som om den är tagen ur ens fantasi eller nåt...
Vi hade en riktigt rolig stund här nere vid stranden, vi letade efter stenar och kollade in de små, små musslorna som grävde ner sig i sanden. Vi njöt i fulla drag av att bara gå i denna varma sand som kändes som sammet och det varma vattnet som inte ens svalkade...
Sen var det ju detta med att säga goodbye till våra amerikanska underbara vänner... Det var svårt att säga adjö... Vi kommer troligtvis aldrig att träffa Barbara och Carter mer, de är så gamla och vi kan ju inte åka hit varje år... Men Carter sa att vi kommer att träffas igen NÅGONSTANS, det var guligt sagt! Naturligtvis kommer vi att hålla kontakten med mail och brev men det är ju inte detsamma som att träffas på riktigt...
Jag hoppas iallafall att de förstår att vi är så tacksamma för att vi har fått möjligheten att tillbringa tid hos dom. Barbara and Carter, WE LOVE YOU!!!
Fortsättning följer...
Efter middagen gick först Emmy och jag ner till stranden, solen höll på att gå ner så jag passade på att ta en massa bilder på Emmy. Denna bilden tycker jag är rätt häftig:
Här har vi Emmy igen . Denna bild tror jag att jag ska förstora och sätta upp på väggen hemma. När man ser denna bild så känns det inte verkligt. Precis som om den är tagen ur ens fantasi eller nåt...
Vi hade en riktigt rolig stund här nere vid stranden, vi letade efter stenar och kollade in de små, små musslorna som grävde ner sig i sanden. Vi njöt i fulla drag av att bara gå i denna varma sand som kändes som sammet och det varma vattnet som inte ens svalkade...
Sen var det ju detta med att säga goodbye till våra amerikanska underbara vänner... Det var svårt att säga adjö... Vi kommer troligtvis aldrig att träffa Barbara och Carter mer, de är så gamla och vi kan ju inte åka hit varje år... Men Carter sa att vi kommer att träffas igen NÅGONSTANS, det var guligt sagt! Naturligtvis kommer vi att hålla kontakten med mail och brev men det är ju inte detsamma som att träffas på riktigt...
Jag hoppas iallafall att de förstår att vi är så tacksamma för att vi har fått möjligheten att tillbringa tid hos dom. Barbara and Carter, WE LOVE YOU!!!
Fortsättning följer...
USA - Lördag, birdshow
Denna dagen skulle vi åka på en birdshow som ligger i Tampa, ca en timmes bilfärd från Sarasota. Janet och Dale brukar åka till sådana shower bara för att man kan köpa grejer till fåglarna mycket billigare än i den vanliga handeln. Här sålde de oxå levande fåglar, hur många olika sorter som helst. Många av dom har jag aldrig sett så det var riktigt roligt att kolla på allt.
Här t.ex är det två små arapapegoj-bebisar! Man fick klappa dom om man ville och de var hur gulliga som helst, den ena nästan somnade när jag kliade den på huvudet.
Dessa fåglar hade så himla fina färger tyckte jag:
Här har vi en stor kakadua som visar upp sina vackra fjädrar:
Här har vi precis nykläckta papegojor. Man kunde köpa dessa men man fick dock inte med sig dom hem. De måste nämligen matas varannan timme! Ägaren tar hand om dom tills de är 6 månader, då börjar de nämligen äta vanlig mat.
Här är en lite äldre arapapegoja som har börjat få sina fina fjädrar.
De sålde även burar och en massa leksaker till dessa djur. Burarna skiljer sig mycket från de vi har hemma. Här är alla burar mycket större än vad jag har sett hemma. Så stora så man kan gå in i dom!
Detta var riktigt kul att se, jag har aldrig sett så många olika fåglar på samma gång innan. Vore roligt på ett sett att ha en fågel men jag märker här med Janet och Dales fåglar att det är så himla mycket arbete, nästan mer än med en hund! Dessa stora papegojor kräver enormt mycket uppmärksamhet annars börjar de skrika som fasen. Har de trist en längre tid kan de t.o.m börja plocka av sig alla sina fjädrar...
Fortsättning följer...
Här t.ex är det två små arapapegoj-bebisar! Man fick klappa dom om man ville och de var hur gulliga som helst, den ena nästan somnade när jag kliade den på huvudet.
Dessa fåglar hade så himla fina färger tyckte jag:
Här har vi en stor kakadua som visar upp sina vackra fjädrar:
Här har vi precis nykläckta papegojor. Man kunde köpa dessa men man fick dock inte med sig dom hem. De måste nämligen matas varannan timme! Ägaren tar hand om dom tills de är 6 månader, då börjar de nämligen äta vanlig mat.
Här är en lite äldre arapapegoja som har börjat få sina fina fjädrar.
De sålde även burar och en massa leksaker till dessa djur. Burarna skiljer sig mycket från de vi har hemma. Här är alla burar mycket större än vad jag har sett hemma. Så stora så man kan gå in i dom!
Detta var riktigt kul att se, jag har aldrig sett så många olika fåglar på samma gång innan. Vore roligt på ett sett att ha en fågel men jag märker här med Janet och Dales fåglar att det är så himla mycket arbete, nästan mer än med en hund! Dessa stora papegojor kräver enormt mycket uppmärksamhet annars börjar de skrika som fasen. Har de trist en längre tid kan de t.o.m börja plocka av sig alla sina fjädrar...
Fortsättning följer...
lördag 31 juli 2010
USA - Fredag eftermiddag
På eftermiddagen skulle vi alla åka till St Armand, ett ställe där det är riktigt flotta affärer. Dock kan man knappt handla nåt, allt är så dyrt men det är riktigt roligt att kolla på allt.
Precis innan vi kom fram stannade vi för att kolla in en staty som är så himla cool. Denna staty gjordes efter ett kort som togs på ett par som kysstes. denna man hade kommit hem från kriget. Han gick av båten och hittade sin fru ståendes på kajen, de var så glada att se varandra och de kysste varandra passionerat! Sen gjordes då en staty efter det kort som togs till minne av kriget. Visst är den cool!
Sen är det vanligt att alla ska ta ett kort på varandra när man kysser sin partner. Pappa och mamma skulle då stå i samma position som statyn. Dock hade mamma ont i ryggen så hade pappa böjt henne mer bakåt så hade hon nog gått av på mitten!
Sen åkte vi då till detta St Armands. Det är som en rondell i mitten och allt är i en cirkel. Jag hittade en affär med mitt namn på:
Sen gick vi till det ställe som Dale och Janet hade tänkt från början, glass och fudge-stället! Tala om att det luktade gott när man klav in! En bagare stod och gjorde fugde när vi kom in och de hade smakprov så man fick smaka denna underbart goda choklad...
Jag köpte en bit fudge och lite annat som Emmy ville ha. Sen köpte vi glass och satte oss utanför och åt. Hur mysigt som helst.
Vi gick runt och tittade på allt en bra stund innan vi gick hem. Här är Emmy och Janet:
Vi var riktigt trötta när vi åkte hem. Det hade varit en lång dag och det märks att man inte är van vid varken detta tempo eller värmen. Emmy och jag spelade lite UNO innan vi däckade i sängen...
Fortsättning följer...
Precis innan vi kom fram stannade vi för att kolla in en staty som är så himla cool. Denna staty gjordes efter ett kort som togs på ett par som kysstes. denna man hade kommit hem från kriget. Han gick av båten och hittade sin fru ståendes på kajen, de var så glada att se varandra och de kysste varandra passionerat! Sen gjordes då en staty efter det kort som togs till minne av kriget. Visst är den cool!
Sen är det vanligt att alla ska ta ett kort på varandra när man kysser sin partner. Pappa och mamma skulle då stå i samma position som statyn. Dock hade mamma ont i ryggen så hade pappa böjt henne mer bakåt så hade hon nog gått av på mitten!
Sen åkte vi då till detta St Armands. Det är som en rondell i mitten och allt är i en cirkel. Jag hittade en affär med mitt namn på:
Sen gick vi till det ställe som Dale och Janet hade tänkt från början, glass och fudge-stället! Tala om att det luktade gott när man klav in! En bagare stod och gjorde fugde när vi kom in och de hade smakprov så man fick smaka denna underbart goda choklad...
Jag köpte en bit fudge och lite annat som Emmy ville ha. Sen köpte vi glass och satte oss utanför och åt. Hur mysigt som helst.
Vi gick runt och tittade på allt en bra stund innan vi gick hem. Här är Emmy och Janet:
Vi var riktigt trötta när vi åkte hem. Det hade varit en lång dag och det märks att man inte är van vid varken detta tempo eller värmen. Emmy och jag spelade lite UNO innan vi däckade i sängen...
Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)