En så jäkla bra dag!

Idag så har både Anette och jag fyllt våra lungor med skogsluft! Vi tog rullstolarna och åkte nästan samma väg som jag åkte igår, fast lite längre åkte vi idag. I skogen finns det små vägar som jag antar har gjorts för de som har hand om skogen. Lite knöligt är det att åka på dom stundtals men det är smällar man får ta!

Här ser ni våra fötter:

Vi tittade naturligtvis efter svamp men oxå andra vackra saker. Stenar är ju oxå vackra eller hur!

Vi blev lite paffa när vi såg detta kalhygge. Ser ni på toppen av tallen? Där är en sten ditlagd, det låg stenar på varenda liten stubbe, lite märkligt faktiskt... Vi skojade om att det kanske var någon sekt som gjorde så... Vem vet?

Vårat mål med denna utflyckt var kyrkogården. Vi skulle titta på Anettes pappas gravplats i kistlunden. Innan vi gick in på själva kyrkogården så hittade vi detta trädet:

Jag plockade och vi åt som fasen! Vad körsbär är gott...

Väl på kyrkogården så satte vi oss och fikade i minneslunden. Så vackert och fridsamt det kan vara på en kyrkogård... Se vilken utsikt vi hade, så otroligt vackert det är med stenmurar:

Utsikten från minneslunden:

Man ser kyrktornet bakom träden.

På hemvägen åkte vi på "stora" vägen. det gick fortare men samtidigt är utsikten inte lika vacker plus att bilarna susar förbi.

Detta var en alldeles underbar dag, sol, fika,kantareller, körsbär, blåbär, hallon och en himla bra vän, kan det bli bättre?

Ett litet vårtecken...

Litet och litet, jag blev så glad och förvånad att jag nästa ramlade ur rullstolen. JAG SÅG EN KROKUS!!! Intill en husvägg där solen hade värmt upp den lilla löken fanns den. Så gul och fin och alldeles underbar! Tänk att en så liten grej kan göra en så glad.

Jag satt ute medans de städade idag. Hade bägge djuren med mig, Buddha i sele så han inte skulle få för sig något. Fast han gick ingenstans, han sträckte upp benen och bad om att få sitta i mammas knä. Där ser man ju världen lite bättre! Där satt vi i solen och njöt medans de stackars städ-"tanterna" svettades med mina håriga mattor.

Visst är livet härligt ibland?

En mycket seg dag...

Kroppen vill inte idag... Jag har ju liksom väntat på det. Väntat på smällen efter resan... Någon gång MÅSTE jag ju betala för allt roligt jag har varit med om. Även om det nu värker som tandvärk i kroppen så lovar jag er alla att det var värt det!!! Nja, kanske inte den delen av resan då vi var i Tyskland direkt men resten av resan...

Jag försöker att i slowmotion göra lite nytta iallafall. Plocka undan lite av alla påsar som ligger lite här, lite där... Att man kan få plats med så himla mycket i två väskor! Ni ska veta att jag inte har dom största väskorna heller. Men jag har bestämt att till nästa resa (se jag har redan börjat planera att det blir en till resa någonstans, hihi) så ska Emmy få min resväska och jag ska köpa mig en lite större. Emmys zebraväska ska vi ha som handbagage istället, jag såg nämligen andra som hade liknande väskor till det (jag trodde att den var lite stor för det men inte då...).


Solnedgången vid en av Floridas underbara stränder... Undra vart nästa resa går???

USA - Lördag, solnedgången

Denna kvällen skulle bli en speciell kväll, detta var nämligen kvällen då vi skulle säga goodbye till Barbara och Carter. Vi åkte till ett ställe i Bradenton som hette "The Beach club" för att äta middag. Här ser ni restaurangen, bilden är tagen från stranden:


Efter middagen gick först Emmy och jag ner till stranden, solen höll på att gå ner så jag passade på att ta en massa bilder på Emmy. Denna bilden tycker jag är rätt häftig:


Här har vi Emmy igen . Denna bild tror jag att jag ska förstora och sätta upp på väggen hemma. När man ser denna bild så känns det inte verkligt. Precis som om den är tagen ur ens fantasi eller nåt...


Vi hade en riktigt rolig stund här nere vid stranden, vi letade efter stenar och kollade in de små, små musslorna som grävde ner sig i sanden. Vi njöt i fulla drag av att bara gå i denna varma sand som kändes som sammet och det varma vattnet som inte ens svalkade...


Sen var det ju detta med att säga goodbye till våra amerikanska underbara vänner... Det var svårt att säga adjö... Vi kommer troligtvis aldrig att träffa Barbara och Carter mer, de är så gamla och vi kan ju inte åka hit varje år... Men Carter sa att vi kommer att träffas igen NÅGONSTANS, det var guligt sagt! Naturligtvis kommer vi att hålla kontakten med mail och brev men det är ju inte detsamma som att träffas på riktigt...


Jag hoppas iallafall att de förstår att vi är så tacksamma för att vi har fått möjligheten att tillbringa tid hos dom. Barbara and Carter, WE LOVE YOU!!!

Fortsättning följer...

USA - Fredag förmiddag

Vi startade denna dag med att äta frukost ute. Här gör de så ofta, kanske därför de är så feta! De äter ägg och bacon, wraps, panncakes med sirap och till detta rostat bröd och kaffe. Inte direkt något hälsosamt direkt, jag äter inte sådant här hemma men här äter man det som finns, så är det bara...

Efter frukosten åkte Dale, mamma, jag och Emmy till Siesta beach. Pappa hade bränt ryggen så han ville stanna hemma och Janet var tvungen att följa med sin mamma och pappa på begravning... Vi hade med oss varsin stol och handdukar och vatten naturligtvis. Solkräm är oxå ett måste. Jag smörjde in mig med solfaktor 30, ändå brände jag mig! Jag vet inte om det är på grund av mina mediciner för annars brukar jag inte bli bränd när jag har så högt solskydd.


Denna beach är helt underbar, denna vita sand som känns som sammet under fötterna... Jag fyllde en tom vattenflaska med sand när vi gick hemmåt.

De har livräddare här oxå, de har fyra torn som de står i och spanar på folket. Tror inte att de har så¨himla mycket att göra dock för det är rätt lugnt här, inga direkta vågor eller så. Bra att det finns iallafall!


Jag satt uppe i min stol och spanade ut mot vattnet för att se var Emmy var. Tog lite tid innan jag såg henne för det var bara ett huvud som stack upp:


Sen märkte hon att jag tog kort och då var hon tvungen att posera lite:


Efter två timmar åkte vi hem och det var nog tur för både mamma och jag hade bränt oss. Emmy däremot har ett skinn som tål solen, hon blir sällan bränd.

Fortsättning följer...

USA - Onsdag

Vaknar med en huvudvärk som inte är av denna värld... My God... Vill bara dö helt enkelt för huvudet sprängs känns det som! Alla mår dåligt, om det är jet-lag eller för att vi har varit på resande fot så länge vet vi inte. Säkerligen är det bägge delarna!

Vi går ut i köket och möts av denna synen:



Det är Dale som håller i deras kakadua Max! Dock så gillar han inte främlingar så han kan inte vara lös när vi är där, då skulle han lätt kunna hoppa på oss och picka ut våra ögon!

Efter frukost så var det poolen som gällde! Vi är ju inte direkt vana vid denna värme och luftfuktighet så man svettas liter! Emmy älskar poolen... Hon kan vara i hur länge som helst. Efter att Dale och mina föräldrar åkt till Sarasota airport och hämtat de sista väskorna kunde jag oxå hoppa i plurret! Äntligen fick jag min väska...


Efter fyra kommer frun i huset hem. Janet jobbar med att reparera datorer på ett företag. Hon är chef över fem-sex anställda. Dale har varit målare men är pensionerad numera. Så när Janet kom hem var det bara att hoppa ur poolen och i bilen för att åka ner till en restaurang vid stranden.


Vi åt pizza och det var gott! Något som gjorde oss så förvånade var att när vi var färdiga så tittade servitrisen på det vi inte orkat äta upp och sa "Oh I see you need doggybags!"! Tala om att vi blev förvånade, här tar man helt enkelt hem det man lämnar, alla gör det!

Efter att vi var klara med maten så tog vi bilen ner till Siesta beach, detta är den andra bästa stranden i VÄRLDEN! Kan ni fatta detta!Denna beach är helt enkelt fantastisk, jag har aldrig sett något liknande... Sanden är helt vit och så finkornig så det är så mjukt att gå på den. Vi gick runt och bara njöt av sanden och det varma vattnet. Tog kort gjorde vi naturligtvis oxå, här är Emmy när hon strosar runt:


Vi stannade ända till solnedgången innan vi åkte hem. Har ni sett vilket fint kort:


Nästan som i en dröm... Jag kan knappt fatta det, jag är i paradiset!

Fortsättning följer...