Så här såg den lilla grusvägen ut idag. Klet, klet och åter klet... Men det skiter vi i för ska man ut och gå så ska man! Gibson blir som ung på nytt när man går på vägar som man inte gått på på ett tag. Denna vägen har varit alldeles för kletig och full med både is och snö men nu äntligen går det att åka rulle där. Jag var oxå på jakt efter att se några vårtecken. En och annan blåsippa hade varit kul att hitta men det enda jag hittade var detta:
Skog med översvämning i... Kankse inte det mest idealiska läget för att hitta en blåsippa. Men jag kan lova er att när detta vatten försvinner så kommer det att ploppa upp sippor av alla de slag! Iallafall båa och vita...
Barnet kommer hem idag. Skönt ska det bli, då blir det som vanligt igen. Att vara helt ensam är inte så kul, jo, kanske en dag eller två men sen blir det långsamt på något sätt. Jag har ju i och för sig hunden men honom går ju inte att prata med, man får ju inga vettiga svar ur honom ;-)
Påsklov har ju barnen denna veckan. Då blir det inget stress på morgonen för att skicka barnet till skolan! Skönt... Emmy och jag kan mysa och kolla på tv på kvällen utan att tänka på att man ska upp tidigt dagen därpå. Oftast har vi våra mest trevliga konversationer i sängen när vi tittar på tv. Jag tror att barn slappnar av när dom ska sova och det blir lättare på något sätt att prata. Iallafall är det så för mitt barn. Vi pratar mycket om vad som har hänt på dagen eller om det vi ser på tv. En tio-åring har massor av funderingar om precis allt och jag älskar att få ta del av hennes tankar.
Eftersom jag har en dubbelsäng och tv framför sängen så har det blivit att Emmy sover brevid mig. En del kanske tycker att barn ska sova i sin egen säng men jag fattar inte vitsen med det. När jag var liten så sov jag hos min mamma rätt så länge. Om hon tvingade mig att sova i min egen säng så var jag ju så ledsen och nervös så jag låg och grät och mådde dåligt. Att få vara trygg när man ska sova är väl det ultimata hos ALLA! En del kanske inte har plats för sina barn i sängen, det kan ju bli alldeles för mycket om man har en tre-sju stycken;-) men eftersom jag har plats så tycker jag att det är helt okej. Vill hon sova där så får hon. Det lär komma en tid då hon skyr mamma som pesten så jag tar vara på detta medans det är så här.
Alla barn är ju olika oxå. En del barn är trygga i sig själva medans en del är otrygga och behöver lite stöd i livet. Man kan inte dra alla över en kam. Att fostra barn är så jäkla svårt. Jag tror iallafall att trygghet är det viktigaste för ett barn. Är man trygg så vågar man vara sig själv. Man vågar säga vad man tycker och tänker.
Svammel, svammel... Nu ska jag duscha!
