söndag 4 april 2010

Blanda färger...

Jag bara älskar färg och form. Skulle jag hamna i ett rum med bara vitt så mår jag lite dåligt, det blir för kalt för min smak. Som ni kanske förstår så är mitt hem fullt av färg, speciellt mitt sovrum. Där har jag försökt mig på någon slags indisk look men med tanke på att jag inte är miljonär så har det tagit tid att få till det som jag vill. Inte är det färdigt än inte, och inte blev det bättre av att jag blev sjuk och inte orkade... Men jag gör så gott jag kan och det blir som det blir!

Även i mitt sticke syns min glädje över färger. Nu gör jag alltid toppen på sockan i en annan färg så sockan blir mera "jag" på något sätt. Här är mitt senaste alster som blev färdigt igår:



Militärstrumpa med lila topp! Ja så kan det bli! Om ni undrar varför jag bara stickar sockar så är det för att jag och Anette ska stå och sälja våra alster på hantverksmässan i oktober (hade jag tänkt) och då ska jag bara sälja sockar. Min mamma kanske oxå ska vara med på ett hörn, hon syr förkläden av gamla gardiner och lakan som hon ska sälja billigt.

Jag har dock en sak som jag verkligen avskyr som gör arbetet svårt... Jag pratar om fästandet av alla trådar... Har man för det första en tumme som är ur led och för det andra fingrar som inte lyder ett skit så är det svårt att hålla i en liten nål... Hmm... Finns det "fästningsmaskiner" ;-)

6 kommentarer:

skogsmommo sa...

Jag har visserligen inte någon tummer ut led, men jag tycker det är SKITTRÅKIGT att fästa trådar. Så jag brukar muta barnen. 5:-, ibland så kan jag vara generös och betala en hel tia per par - sockar eller vantar. Och vips så ligger den en massa färdiga alster i påsen ;-)

Renée sa...

Jag tänker på om jag skulle göra detsamma med Emmy och ser resultatet framför mig... Hmmm... Nä jag gör det nog själv ;-) Fast när hon blir lite större kanske, ett annars mycket bra förslag!

Cecilia sa...

Fästa trådar är urtrist! Och svårt! Det ska helst inte synas och så ska det inte vara gjort så att tråden kryper ut igen...
Tack för din kommentar om min rosa sjal! Jag började sticka från engelska beskrivningar i november och det är inte så hopplöst som man tänker först!
Den där Echo flower var liksom helt ouppnåelig för mig så sent som i september/oktober...och nu har jag gjort en; GO FOR IT!!! Det är bara att fråga i bloggen om det hakar upp sig, välj inte för tunt garn till första spetsen och det värsta som kan hända är att du får repa upp! Heja, heja!

Renée sa...

Ojjeojoj.... Jag undrar om man kan börja på något förskole-stadie? Då kanske jag skulle lära mig men jag och beskrivningar = katastrof...

Anette sa...

Du kan väl fråga din granne om hon kan fästa åt dej. Dom verkar ju så snälla :)

litentanta sa...

Åsså har vi en annan som nästan får magsår av att
bara tänka på stickning... :-( Tänk vad stränga
syslöjdsfröknar kunde ställa till det för en....
Jag är numer övertygad om att varken tråd, garn
eller tyg har något i mina händer att göra så jag
flyr fältet så fort nån tar fram sin alster :-(

Förstår inte riktigt hur jag hittade din blogg,
jag är ju iofs en snart friskförklarad sjukling,
41 år gammal tanta m trasig nacke o "sånt" ont o
en skvätta ganska ny, krånglande epilepsi, men
här trivs jag ganska bra måste jag säga :-)

(jag är ökänd för låååååååånga svamliga kommen-
tarer också :-O) så jag ska väl bromsa lite nu
kanske... Hmmm, är just nu i sån där panik-
hjälp-vad händer läge dock efter beskedet från
fk så jag försöker hitta ork och livslust från
andra trasiga själar. (men stickning lär inte
bli min nya grej dock hihi)

Ta hand om er och må måndagen (visst har vi det
idag?) föra med sig både sol, vårkänslor OCH
varsin dotter som ids med att ta sin astmamed.!