Vem är den skyldige?

Vad i H-E är nu detta? Någon har brutit av en stängel på en av mina orkidéer!!!

Här är beviset, denna stump låg nedanför på golvet, grrr...

Vem är då den skyldige?

Förlåt, det var jag...

Prata är balsam för själen...

Det blev rätt mycket prat igår... Kompisen som var här hade ett problem och pratbehovet var därför enormt! Själv har jag svårt att liksom slappna av efter en sådan prat-dag, jag måste helt enkelt tänka igenom vad som har sagts och om jag kunde hitta en lösning där inne i min skalle...

Det blev ju inte bara prat denna dag, Emmy och jag har haft mysigt med katterna oxå. Tussan har blivit mera "hemma" i både sig själv och i vårat hem, hon har lärt sig att varken vi eller de som hälsar på är farliga. Jag känner sådan enorm lycka för detta, Tussan får vara katt och en glad sådan oxå! Eftersom hon fyllde 2 år i juli så har hon fortfarande barnasinnet kvar och busar mer än gärna med Buddha.

Trodde nog inte att katter skulle vara en sådan bra terapi-metod, man blir ju både glad och lugn av dom! Det är visserligen en enorm skillnad på att ha katt och att ha hund men jag känner att jag faktiskt är nöjd med dom små liven jag har... Det enda som är mycket jobbigare med katter är att deras päls är så annorlunda mot vad en hunds är. Gibsons hår la sig på golvet, katternas är mycket lättare och flyger omkring. Varför hamnar det ALLTID i näsan?

Nu ska jag försöka besöka er alla, igår hann jag ingenting så idag får jag väl ta igen det... Ha det gött där ute!

Jävla huvud...

Mamma och jag brukar prata om en bytarbank... Tänk om man kunde få ett nytt huvud när man har en massa huvudvärk eller kanske lite mer realistiskt; man fick nya leder när ens egna värker som fasen. Det vore väl VÄLDIGT bra? Tyvärr så får man ju leva med krämpor både här och där... Idag är det huvudet som spökar rejält. Mår så där illa oxå... Jag ska träffa en kompis idag så det får banne mig släppa innan dess!

Igår träffade jag oxå en kompis, en gammal jobbarkompis (fast gammal är hon ju inte direkt). Vi var ute en långrunda med hennes hund och solen sken så fint... Dock kan jag säga att jag hade både mössa och vantar plus en filt över benen men jag frös ändå! Vintern är på väg fast man vill inte riktigt kännas vid detta... Inte än... Jag vill ha höst lite till!

Idag kommer en annan kompis på besök, nu jäklar är det rusch på den fronten kan jag säga! En annan sak som det är rusch på är klockan... Vad tiden går fort!!! Jag kan ärligt säga att jag hinner inte med någonting! Dagarna rullar på i en hastighet som jag inte riktigt hinner med, varför känns det så? Känner ni likadant?

En riktigt rolig kväll!

Igår var det sticke-afton och jäklar vad vi hade roligt! Detta med att sticka kan nästan ibland komma lite i andra hand för vi har alltid massor att ventilera. Vi pratar faktiskt om precis ALLT, politik, världsproblem (dom löser vi!), lite skvaller och lite om det som hände förr...

Jag har ju varit fruktansvärt dålig på att visa mina alster, sorry... Nu ska ni iallafall få se att jag har kommit en bit på Emmys kofta! Bakstycket färdigt, ena framstycket färdigt och nästan andra oxå. Sen är det "bara" ärmarna kvar! Och så ska man ju sy ihop den oxå...

Buddha tycker att det är relativt bra kvalitet på sticket men bäst är nog trådarna som hänger och dinglar så frestande, det gäller att passa sina alster så det inte blir en hög med trassel!

Jag har inte bara stickat på Emmys kofta, åh nej, jag har varit tvungen att ha annat sticke oxå av den enkla anledningen att jag gärna vill sticka framför tv:n, då måste det bara vara räta maskor. Ni vet sådana hära "snurr-halsdukar", detta är en sådan i Järbos Stella:

Här är en till:

och ännu en:

Det har blivit lite tv-tittande som ni kanske förstår... Men nu är Stella-garnet slut så jag får väl hitta på något annat som är enkelt. Garn har jag ju!

Och om ni undrar vad jag ska göra med alla halsdukar så kan jag meddela er att de ska säljas, förhoppningsvis alltså...

Barnet kom hem...

Var på utvecklingssamtal idag. Tycker sådana där samtal är lite "läbbiga", ens barn ska alltså bli bedömt och ska passa in i en viss mall... Mitt barn har lite problem med koncentrationen... Inte för att hon blir stökig eller så utan hon blir stressad när det är för mycket liv och rörelse omkring henne. Iallafall så var väl allt rätt så bra enligt hennes lärare. Ja, ja... Man får pusta ut och vara glad...

Emmy frågade sen om hon fick komma hem. Jag hade det liksom på känn efterom hon har messat om detta innan. För min del så gör det inget om hon kommer hem tidigare, bara det går bra med fadern. Jag kan tänka mig att det inte är så kul när ens barn inte vill vara kvar hos en... Iallafall så är hon just nu hemma och gör sin matte-läxa. Ikväll ska vi träffas och sticka, det ska bli kul!

Nu har jag varit lite behövd!

Jag har nämligen hjälpt min kära vän Anette med lite data-bekymmer. Jag är väl inte direkt någon datanörd men ibland får jag faktiskt rycka ut som en räddande data-ängel, känns bra att få hjälpa till!

Annars har det varit en sådan där trist dag igen. Jag har kommit på lite mer varför jag känner så här. Jag levde ju ihop med Gibson i så många år och vi var så himla tajta, det var liksom han & jag hela tiden... Sedan han har försvunnit från mitt liv har jag tappat halva mig, jag vet inte vem jag är längre. Min identitet är liksom borta och jag måste helt sonika lära mig leva igen som bara "Jag Renée" och inte "Renée, Gibsons matte". Det är så jäkla svårt...

Om sanningen ska fram så trodde jag faktiskt att Gibsons död skulle få mig att bryta ihop, alltså bli ko-ko på RIKTIGT! Inte räknade jag med att jag skulle känna som jag gör nu... Jag är faktiskt förvånad men samtidigt glad för att jag inte är inlagd typ. Märkligt vad saker kan göra med en egentligen...

Veckan som kommer nu blir iallafall full med roliga saker. Jag ska träffa flera kompisar och jag ska ha det riktigt skoj. Jag vet att jag kommer att hitta mig själv någon gång men att det säkert kan ta lite tid. Nu ska jag ta en liten dusch och sen smörja in mig med några kilo smörja... Eller orkar jag detta? Hmm... Klockan är ju mer än vad jag trodde... Ja, vi får väl se om jag somnar ren eller skitig!

God natt på er alla mina vänner där ute!

Om en katt och lyckan att ni finns...

Jag börjar med att tacka er för era kommentarer. Jag läser allt ni skriver och suger i mig som en svamp av era råd och tips men oxå när ni skriver om era bekymmer och livsöde. Att veta att man inte är själv är det bästa som finns, även om jag är själv här hemma så har jag en hel värld av vänner här ute på nätet! Ibland måste man dock skriva ett inlägg för att man ska få den insikten...

Nu till katten... Katten heter Tissen och är min brors. Idag kom han till min mor och far för en veckas "semester". Brorsan ska åka till Kreta och behövde katt-vakt. Tissen är allt en VÄLDIGT speciell katt, när han föddes fick han säkert syrebrist för han har en del svårigheter i livet. Balansen är kaputt, hans framben fungerar inte riktigt som de ska, det ser ut som han går lite på styltor. Han ser dåligt oxå så avståndsbedömning är inte det bästa... Han kan alltså inte hoppa som en vanlig katt utan både hoppar och landar med bakbenen, som en kängru!

Okej att han är kass på att hoppa, inte ger han upp för det! Han har lärt sig klättra istället!

Mamma och pappa ville inte att han gick in i "finrummet" utan satte för där. Tissens hörsel är väldigt bra och han stod i evigheter och lyssnade på klockan som hänger på väggen där inne. Pappa gick till slut och stängde av den.

Brorsan hade bytt foder (från en royal canin till en annan royal canin) men detta gick inte så bra... Tissen fick utslag bakom ena örat, det är därför han har en halv tratt på sig. Han skulle klia sig blodig annars!

Eftersom vi är lite löjliga med våra djur åkte vi hem till mig och hämtade mitt lilla katt-träd så Tissen skulle kunna kloa på nåt.

Han skuttade fram direkt, nosade på den ordentligt och sedan kröp han in.

Visst ser han ut att trivas den lille Tissen!