Jag VÄGRAR lyssna på mig själv...

Iallafall ibland... Jag bara kunde inte hålla mig inne utan tog en tur idag igen till skogen. Denna gången tog jag det lite lugnare, man behöver ju inte "träna" som en galning varenda dag! Det blev ungefär 2 liter till av det gula guldet, lyckan är fullständig...

Tänk så galen man kan bli av kantareller, ser man en så måste man nästan springa och ta den fast man är ensam i hela skogen! Jag har dock en hund som inte förstår hur mycket jag älskar dessa gula saker, han kan helt enkelt bara lägga sig mitt i alltihopa och klia ryggen... Gissa hur glad man blir då?

Imorgon måste jag nog ta det lugnt, får nog be någon binda fast mig någonstans så jag inte "springer" till skogs! Kroppen behöver vila ett par dagar nu... Jag får nog försöka hitta på något annat så jag inte tänker på svampar...

ICA har fått hjärnsläpp!

Visst att man kan handla på ICA men nu jäklar vill ICA att man ska åka till varenda jäkla affär i hela Sverige! Har fått mejl från varenda affär som finns i detta avlånga land! Jag bara undrar vad som har flugit i denna affär idag? Jag vill inte åka till  ICA Toppen i Höllviken eller ICA Kvantum i Lerum!!! Åh vad trött man blir...

Över stock och sten!

Även om man är handikappad så kan det finnas en inre glöd som gör att man KAN göra saker som man egentligen inte kan alls. Igår gjorde jag en sådan grej... Visst att svetten rann som ett niagarafall och att jag var sketans trött men jag KUNDE!

Allt handlar om de där gula sakerna som växer ute i naturen, bara tanken så sådana kan få mig att bestiga berg. Gibson och jag tog bilen till ett ställe där jag har hittat svamp förr. Denna gången hade de dock skövlat lite bland de där småbjörkarna så framkomligheten var inte den bästa kan jag säga...

Skam den som ger sig, jag tog kryckorna i högsta hugg och skred till verket. Hittade mitt guld, det blev nog iallafall två liter tror jag! Vad gör man inte för 2 liter kantareller? Jo man kliver över pinnar, stenar, hukar sig och nästan kryper in under granar plus att man får lyfta benen för att komma över saker. Sakta gick det men det GICK!

Väl hemma fick jag hoppa in i duschen för jag och mina kläder var blöta av svett. Ett träningspass som heter duga med andra ord. Idag har både Gibson och jag träningsvärk. Det är ju jobbigt för honom oxå, han är ju en gammal pensionär för bövelen! Så idag blir det lugnt tror jag. Mina fötter har pratat med mig och de säger att jag ska ge fasen i skogen för alltid, jag tänker lyssna på dom men bara delvis, haha!

(ett litet tillägg: En frisk människa hade nog tyckt att jag överdrev med hur skogen såg ut men är man sjuk så blir minsta hinder väldigt stort, så är det!)

Inget koppel i sikte...

Sådan tur hade jag inte trots att jag gick i mina egna fotspår... Typiskt att det var det fina läderkopplet och inte ett "sketet" terylene-koppel.... Men men, någon annan som inte hade något koppel alls kanske hittade det och blev jätteglad, vad vet jag?

Svamp hittade jag inte heller... Eller jo, kanske... Har hittat svampar på en stubbe och jag tror att det är trumpetsvamp. De är väldigt lika trattkantareller iallafall. Får väl testa att äta dom, dör jag så var det fel svamp, hihi!

Igår var det underbart väder... Vi hade tänkt att vi skulle åkt ut och gått (ja, hur ska man säga när man går med fyra hjul?) en längre runda men Anette hade så ont i sina leder efter gårdagens runda då det blev så kyligt i slutet. Hon undrade om vi inte kunde ha "träff" ute i trädgården istället? Jag tog med min solstol och så drack vi kaffe och stickade ute i solen. En alldeles underbar dag med andra ord!

Idag regnar det så det blir nog ingen promenad... Känns som om man vill ta vara på varenda dag som det är fint väder, jag vill ut i skogen och leta guld ju! Dock inte i ös-regn, där går gränsen...

Nu ska jag ut och leta...

Ni kanske tror nu att det är svamp jag ska leta efter.... Tyvärr.... Jag ska leta efter Gibsons läderkoppel som finns någonstans bland mossa och grenar...

Lyckan är att svälja sin födelsedagspresent på två sekunder!

En kompis till mig kom hit och när vi skulle fika passade vi på att fira Gibson. Sockerkaka med en klick grädde plus rivna morötter på toppen, en delikatess för en blandrashund!

Först fick han se vad det var för något (la till en liten klick grädde på toppen oxå...).

Sedan fick han sätta sig och vänta på att jag gav klartecken (kameran skulle ju hamna rätt), när jag var färdig och jag sa att han fick ta den så tog han den inte, han hade inte hört mig! Då petade jag på honom och det gick bättre.

Här försöker jag då hinna med att fota ätandet av denna delikatess men ack, ack... Det var inte det lättaste!

Han tog hela sockerkakan i en svälj och det tog väl två sekunder typ... Resten tog lite längre tid, slicka rent är väldigt noga!

Oj oj vad gott!

Nästan slut... Det gick på fem röda, vilken njutning det måste ha varit eller hur?

Efteråt fick både han och jag njuta, vi tog oss en runda i skogen.

Jag fick mersmak på utevistelser så efter rundan med Gibson fick jag med mig Anette på en långtur i skogen.

Denna bilden blev så in i nordens bra tycker jag:

Hallon finns det gott om och jäklar vad vi åt på ett ställe. Där lyste det rött överallt!

Sedan hoppade jag in i skogen oxå och vad hittade jag där? Kantareller så klart! Tur att det finns så gott om dom så man inte behöver gå långt, några meter in i skogen hittades alla dessa:

Så stor och fin:

Sedan ska de rensas och i förvällas i en gryta innan man fryser dom. Kantareller innehåller inget fett och håller därför väldigt länge i frysen.

Nu ska jag snart hoppa i säng. Det är endast 11 grader varmt så elementen har gått på. Ute är det höst-kallt på kvällarna... Då är det skönt att få krypa ner i en varm säng!

Gibson 14 år!

Idag är det en mycket speciell dag, idag fyller min älskade hund hela 14 år!

Han föddes i en lada på en gård utanför Nässjö. Gibsons mamma hade gått och gömt sig precis innan och födde två av de 9 valparna i denna lada. En av dem var Gibson. Det blev 2 hanar och 7 honor och jag skulle ha en hane annars fick det va. Gibson var först tingad av ett annat par men de ångrade sig och då tog jag honom.

Gibson var endast 8 dagar gammal då jag tingade honom och då såg han ut som en svart sork! Gibsons mamma var inte så förtjust i sina valpar, när det var matdax fick de stänga in henne med valparna för annars hade de inte fått någon mat. Gibson var lite reserverad som valp, kollade gärna vad de andra gjorde men deltog inte själv. Han var försiktig i allt kan man säga.

När vi fick hem honom "grät" han första natten, sen hittade vi ett par tofflor som såg ut som hundar som han sov med och då var han tyst! Gibson var väldigt lättlärd, han gjorde som man sa direkt faktiskt! En drömhund med andra ord...

Nu är han pensionerad för länge sedan egentligen, gammal som han är... Egentligen vart han pigg ända tills för två år sedan då man började märka att åldern tog ut sin rätt. Numera går vi inte några långpromenader och man får ta bilen till skogen men än är han med på noterna om man säger så. Han är faktiskt piggare denna sommaren än förra, konstigt men sant!

Hur länge ska han leva då? Ja, det får vi nog se.... Än så länge är han skapligt pigg, hur det är om ett par veckor eller månader vet ingen... Jag har sagt att jag inte vill att han ska leva en vinter till men allt beror ju på honom. Som sagt, vi får helt enkelt se...

Idag är det iallafall en lyckans dag, jag är så glad att jag har fått ha denna kompis hos mig i alla dessa år. Grattis min underbare vän! (mer om födelsedagen kommer sen!)