Varför?

Ikväll sänder jag mina varmaste tankar till det Norska folket... Till er som blev skadade och till er som tyvärr miste livet... Till alla anhöriga som miste en nästående i detta vansinnesdåd...

Varför?

Äntligen tillbaks...

Rulle är tillbaks, gudars så skönt. Med ny elektronik och två nya batteri gick rulle som pånyttfödd kan jag säga! Nu märkte jag vilken skillnad det var, innan var den helt seg at köra, nu gick den som en raket kändes det som!

Det är inte billigt att laga el-rullar, det märkte jag när jag läste kvittot som var med. Över 6000 kr kostade kalaset med körsträckan inräknad. Tur att man inte betalar sådana här saker själv för då hade jag fått fortsätta gå med mina onda fötter...

Blixt och dunder och ösregn!

Detta vaknade jag av i natt och om jag ska vakna av vädret så får det allt vara extremt! Jag trodde faktiskt någon spelade på dova trummor utanför men det var att det regnade så in i helsinki. Jag vaknade alltså av regnet! Sen började det åska och som ett brev på posten så började katterna springa och leka som två tokar...

Nu på morgonen blev jag alldeles rädd när jag kom på att jag inte hade dragit ur någon sladd till datorn... Måste köpa mig en sladd med strömbrytare. Tummen ur alltså som med så mycket annat... Datorn funkade som tur var för nu får det räcka med trasiga saker.

Vi hade stick-café igår Anette, mamma och jag. Inget märkvärdigt eftersom det blev lite hastigt påkommet, vi åt ballerinakex (gofika alltså!) till kaffet. Jag håller på med en ny sak igen.... Det är väl märkligt vad jag gillar UFO:n helt plötsligt! Blir så himla trött på mig själv... Men sjalen med små, små mormorsrutor tar sådan jäkla tid och den andra "runthelakroppensaken" ska jag bara göra om lite, lite. Inte dra upp hela utan ändra lite, lite...

Därför började jag på en ny sjal IGEN! Denna SKA bli färdig så jag kan visa upp den, annars får jag verkligen skämmas. Det borde nästan bli något straff när man inte blir färdig med något, kanske en sådan där stupstock de hade förr... Hade inte varit trevligt att stå i en sådan i det ösregnet som var inatt, då kanske man lärde sig!

På något sätt är det som att när man börjar med något och har gjort lite så har hjärnan redan gått vidare till nästa grej. Man går in på internet eller kollar i mönsterpärmen och så bestämmer man sig att DEN ska det bli sen... Genast blir den man håller på med skittrist... Jag lovar att jag ska skärpa mig, denna sjalen SKA bli färdig!

Håret ska bli färgat idag eftersom vi stickade igår. Mamma mådde bra igår trots det som hände, visst hon hade ont i benet men det ordnar sig nog med ett rejält blåmärke och sen är det över. Tur det, det kunde gått så illa... Kort på håret kommer alltså sen, TJINGELING PÅ ER!

Jag säger bara OMG...

Ibland undrar man hur det kommer sig att det händer saker hela tiden. Så är det iallafall i mitt liv. Idag skulle jag ta ut kissen på en liten tur ute. Anette kom ut och vi började prata medans Buddha satt och spanade i rabatten under buskarna.

Plötsligt låter det som om han börjar smaska på något och hoppar till... Sen tar han ett skutt rätt in i Anettes pelargon!!! Från Buddha hoppar en jättestor skalbagge fram, troligtvis har Buddha fått sig ett bett... Från pelargonen hoppar han åt ett annat håll och jag har fullt sjå att hinna med och försöka få tag på honom. Till slut lyckas jag och jag kan säga att kissen var rädd! Han dreglade så hela han var blöt och hjärtat slog som en trumvirvel!

Efter några minuter i mammas knä lugnade han sig och ville fortsätta sin promenad. Han gick runt huset och in vid grannens utemöbler. Jag skulle dra ut en stol för att få tag i honom men då blir han livrädd och hoppar ur selen... JÄKLA SELE!!! DEN SKA BYTAS UT OMGÅENDE!!!

Fick tag på katten (tur att han inte går någonstans) och gick in... Efter ett tag kommer mamma som har varit i stan och handlat, hon har köpt grädde till mig. Hon berättar då att när hon står på parkeringen så blir hon påkörd av en bil! Mamma står mellan sin bil och sin kundvagn och den andra bilen kör på kundvagnen som först klämmer mammas ena ben och sedan skrapar upp hennes bil...

Den andra föraren (en äldre kvinna) var naturligtvis chockad, hon hade inte sett mamma... Naturligtvis skulle hon stå för skadorna på mammas bil. Sen kommer nog mamma att få ett rejält blåmärke!

Som sagt, det händer en hel del härikring...

Min rulle är ute på vift!

Innan jag berättar om min rulle så vill jag tacka för alla kommentarer angående frisyren. Skönt att ni gillade den, hade ju varit hemskt om ni sa att det var alldeles förjäkligt fult! Jag tänkte att det skulle hålla sig relativt kort nu ett tag, min ekonomi är ju inte den bästa och att gå och klippa sig stup i kvarten orkar inte plånboken med... Jag har ett hår som växer så in i helskutta fort, en lyckodröm när man vill ha långt men en mardröm när man vill ha kort... Idag ska jag troligtvis färga det så sen får ni nya bilder på det.

Rullen ja, min käre lilla rulle... Han har inte mått så bra den sista tiden, symtomen har varit liknande hjärtflimmer för displayen har blinkat som värsta akutsignal! Är man då inte direkt hemmavid så blir man lite lätt hysteriskt. Ringde hjälpmedelscentralen i Jönköping för 3:e gången denna sommar (andra gången om detta problem) och de lovade komma hit och kolla. Igår kom de och gjorde en rejäl genomgång på rulle. Vad de kunde läsa ut så var det fel på el-reglaget och naturligtvis hade han inte just en sådan i sin bil... Så rulle fick åka med reparatören till Jönköping och där är han än!

Det är lite svårt att inte ha rullen hemma, mina fötter blir bara värre och värre... Eftersom den har varit lite knäpp så har jag inte vågat använda den och då tar mina fötter stryk. När den kommer hem igen blir det rulle för hela slanten (nästan iallafall). Det vore skönt om fötterna fick lite vila...

Idag regnar det....Igen.... Stackars er som har gått på semester nu, hoppas ni kan få lite sol innan ni måste tillbaks till arbetet!

Som en ny människa...

Dagen efter all nervositet vaknade jag naturligtvis med spränghuvudvärk. Jag spände mig väl som en fiolsträng igår kan jag tänka mig... Idag skulle jag då få min belöning för att jag hade varit duktig igår. En klippning är bra för själen, det fick bli min belöning... Här är jag före klippningen:

Nacken är ett stort problem för mig... Har sådana virvlar så håret står alltid rätt ut hur mycket gojs man än har i håret... Så det stod mellan att låta det växa ut eller kapa av hela skiten.

Jag valde att kapa hela skiten!

En rätt så kapad nacke om jag får säga det själv! Har inte färgat det än men det ska göras imorgon med hjälp av lilla mor. Gör jag det själv så lär hela nacken bli röd! Jag trivs iallafall jättebra i denna frisyr och jag gillar min frisör skarpt. Hon kommer med förslag och är inte rädd för att testa lite. En frisör som man kan diskutera fram en bra frisyr med och som klipper därefter.

Jag kommer nog att låta det bli lite mera "spret" på huvudet. Man får känna efter i några dagar hur man vill ha det. Hur som helst så känns det väldigt luftigt och skönt i nacken!

Jag överlevde...

Fast det var väl på håret... Känns det som iallafall. Fick en lugnande tablett som inte var direkt lugnande om man säger så. Nervös var jag ju ändå liksom! Min tur blev det och jag vet att den läkaren är superbra så det gjorde mig lite lugnare. Hon började med att berätta exakt vad hon skulle göra plus att hon visade på bilder.

Hon trodde att jag var nervös för att det var cancer, jag förklarade att jag just nu struntar i om jag får operera bort hela härligheten, det är just DETTA ingrepp som jag är rädd för. Doktorn klappade mig på armen och sa att hon skulle ta det lugnt och att vi alla hjälptes åt...

Väl i gynstolen så började hon peta lite där inne. Det kändes ungefär som om det gick blixtar genom hela kroppen vilket hon tyckte var märkligt! Har man nervskador så har man, så är det! Hon satte på någon sorts ättika och sedan bara tittade hon. Efter detta sa hon åt sköterskan att hämta bedövningsspray (som de brukar ha vid förlossningar typ). Detta sprayade hon in i hela härligheten och efter några minuter skulle då 6 stycken vävnadsprover tas...

Ett kände jag, ont så in i bengen gjorde det men tack och lov för bedövningssprayet, utan det hade jag gråtit, skrikit och sparkat... Sen var det äntligen över... Fick en binda och om det blöder vet jag inte, troligtvis kommer det väl lite antar jag... Sedan förklarade hon att hon hade sett förändringar på baksidan om livmodern. Är det så att det visar på provet hon tog just där så måste de ta bort det hela med laser. Då blir jag iallafall sövd, tack och lov!

Nu ska jag bara njuta över att denna pärs är över, tack alla som kommenterat, era ord har hjälpt!