På spaning bland grässtrån och humlor...

Idag har det varit relativt bra väder än så länge. Ingen sol men tack och lov hänger regnet kvar uppe i himlen än så länge... Jag har tagit ut mina två djur idag. Först Gibson som fick skutta bland trädrötter och mossa. Sen var det Buddhas tur...

Oftast när jag har tagit ut Buddha så har han nästan direkt velat gå in. Så var det inte idag kan jag säga! Han såg en massa djur och den stora tigern inom honom tog över!

Här är han på spaning efter en humla:

Det fanns massor att lukta på oxå, varenda grässtrå skulle kollas...

Sedan tog vi en liten tur utanför trädgården. Där står det ett träd som jag länge har funderat över, hur kan det leva? Kolla på det, hela trädet är på detta vis, från rot till topp!

Dessa blommor har börjat sticka upp överallt i syrénhäcken. jag tycker att de ser ut som krinolinkjolar!

Vi var ute rätt länge men till slut ville kissen iallafall hem. Han är så väldresserad så när man öppnar dörren så skuttar han direkt in och upp för trappan! Vad han däremot inte förstår är att han kan gå åt andra hållet... När jag ska ta ut honom får jag bära honom, han bara KAN INTE gå neråt!

Tussan frågar "Var har du varit?"...

Räkor...

Igår kväll undrade en av mina grannar om jag möjligtvis ville ha en kasse med räkor? Nu är det så att grannens son jobbar inom hotell och restaurang. Kvällen innan hade det varit räkfrossa på hans ställe men allt gick inte åt så nu var de tvungna att antingen låta grannar och bekanta smaka eller slänga allt.

Jag hade ju precis kommit hem från smörgåstårtan som delade plats i magen med en kladdkaka och glass...Tror ni jag var så sugen på räkor? Nä... Men då kom vi på att katterna kanske ville ha så jag tog en kasse och började skala...

Bägge katterna plus hunden satt nedanför skalandet och sniffade. Buddha klättrade till och med upp på stolen och stod där med frambenen på ryggstödet för att kunna se vad det var som luktade så gott. La ett par stycken på en tallrik och här ser ni resultatet:

Buddha luktar väldigt noga, kan de vara förgiftade? Inget kunde övertyga honom, han vände på klacken och struntade i godsakerna!

Tussan däremot åt som om hon inte hade fått mat på hela dagen! Jag tror hon åt upp 8 räkor till slut...

Själv tycker jag sådär om räkor... Kanske är det för att man osar döda havsdjur efter skalningen...

"Vi hade iallafall tur med prästen..."

Vädret hade vi INTE tur med... Eller egentligen kanske vi hade det eftersom det blev uppehåll PRECIS när barna både tågade in i kyrkan och när alla skulle ut. Annars har det varit skitväder hela dagen... Mörka moln som har hällt ur sig skurar lite då och då. Halv-kallt och grått... Inte någon "den-blomstertid-nu-kommer-väder" kanske...

Här är iallafall jag denna dag. jag ser ju rätt så glad eller hur?

Väl i kyrkan var det proppfullt... Så här mycket såg jag när barnen tågade in... Ryggar, ryggar och åter ryggar...

Nu till prästen. Denna präst är bland det roligaste jag någonsin har varit med om. Han hittar alltid på lite hyss och så även denna gång. Han hade på sig rollerblades och spelade badminton, hade cyklop på huvudet plus bar golfbagen på ryggen. Budskapet var att inte stressa utan ta en dag i taget.

Emmys klass  sjunger "Oh Boy" som Peps har skrivit.

Här är kyrkan...

Efter kyrkan åkte vi till faster Pia för sommarlovs-fika. Här är sommarlovs-flickan i soffan..

Pias och Claes hund Sigge:

Emmy leker med hennes pappas och Susannes hund Max.

Detta är dagens fika: SMÖRGÅSTÅRTA! Tala om go-fika!

Efter smörgåstårtan blev det kaffe, kladdkaka och glass. Gissa hur tjock man känner sig nu? Nu ska jag titta på tv lite och bara mysa...

Skolavslutning nästa...

Här sitter jag och ska strax gå in i duschen. Idag är det skolavslutning för Emmy i Norra Solberga kyrka. Gissa vad det är för väder?
REGN!!!
Ska man ha på sig regnställ och stövlar? Nä, bäst att gå in i duschen och bli blöt...

Någon som vill amputera?

Ibland vill man faktiskt bli av med en del kroppsdelar... I mitt fall så är det mina förbannade fötter som ställer till det... Eller egentligen är det min hjärna som inte fattar att mina fötter är så kassa att jag faktiskt inte KAN gå för långt, jag KAN inte bära saker och jag MÅSTE lära mig detta snart.

Igår kväll så ballade höger fot ur helt. Numera har jag högsta dos av medicinen som tar bort nervsmärtorna så vad ska man göra när det inte hjälper? Amputera? Nä, JAG MÅSTE LÄRA MIG! Använda rullstolen ALLTID när jag ska gå ut... Fast rundorna i skogen med hunden måste jag gå utan rullen. Kan inte slänga in en "flerahundrakilos"-rulle i bagaget... Suck och stön så trött jag blir på mig själv...

Idag tar vi nya tag... Eller försöker iallafall. Jag har lärt mig massor sedan jag blev sjuk men vissa saker är svåra att lära om... Kanske är det för att man vill klara sig själv så länge det går. I mitt fall är det mer bekvämt om jag gör saker själv. Slippa ringa efter hemtjänsten som ska komma och bära. Då måste jag ju vänta lite. Ingen har väl dött av att vänta lite? Suck och stön igen...

Nä nu jäklar tar vi nya tag. Försöka alltså...

Min bäste vän och jag!

Jag håller det jag lovar, därför for jag med hunden i bilen till skogen idag oxå. Det är nästan synd att han blir överlycklig, varenda gång han skäller i bilen så skrapar han upp nosen mot biltaket. Snart får jag ha honom i framsätet tror jag!

När vi ändå var i skogen passade jag på att fota lite sommarblommr. Här är blåklockor, dock ville Gibsons ben gärna va med på bild...

Smultron, mumma för både magen och själen...

Här traskar den glade Gibson iväg på stigen...

Matte går lite sakta så med jämna mellanrum vänder han sig om för att kolla så jag är där. Han hörsel är inte bra alls längre så han kan inte höra mig när jag går bakom honom. Bäst att kolla alltså så matte är med!

Humleblomster:

Visst är dessa bollar av mjukhet så underbara att titta på... Fastän de är ogräs!

En av mina favoritblommor; daggkåpa. De blåa blommorna är mormors glasögon.

En annan favorit är rödklöver:

Här är jag och Gibson innan vi ska åka hem igen. En liten tur räcker för både Gibson och mig.

Efteråt åkte jag till stan för att handla. Nu har jag svullat i mig jordgubbar med grädde... Tala om mumsigt! Mina fötter protesterar dock hej vilt... Nu blir det iallafall vila med tv4fakta och kriminalfall att lösa.

Sorgliga tankar i natten...

Det har varit en känslosam dag, både med så varma känslor så man bara kan dö och så sorgsna så man kan hoppa i graven av den anledningen oxå... Många saker börjar puttra under ytan ska ni veta. Jag tror att det är bra, vi får väl se...

På förmiddagen tog jag iallafall med mig hunden i bilen och åkte bort till fotbollsplanen. Där börjar skogen och förr så gick jag ALLTID i skogen. Gibson och jag har utforskat varenda stig, bestigit berg och haft med fika och delat på ballerinakex. Han har gått före och alltid haft koll på mig. Han har aldrig sprungit ifrån mig....

Idag, när vi gick där for känslor genom mig, både så varma och så otäcka... Han gick där, min älskade Gibson, som om han aldrig blivit gammal (nu gråter jag faktiskt!)... Han gick där med glädje i ögonen, vände sig lite då och då för att kolla om matte med två kryckor följde med och tittade på mig med sådan lycka. Jag blev så glad! Först över att jag kunde gå en sväng i skogen och sedan över att min älskade Gibson var så lycklig och verkade vara ung på nytt!

Sedan slog det mig att detta kommer jag aldrig att kunna göra efter denna sommar... Jag kommer aldrig mer att kunna gå i skogen med min allra bästa vän mer när sommaren är slut. Jag har bestämt att han ska få lämna detta livet till hösten. För hans skull... Hade jag fått välja så hade han fått leva till jag dog själv! Jag vill inte att han ska behöva lida mer än han gör nu, han har ont i sina tassar och höfterna börjar bli "gamla"...

Jag gick där och var så glad samtidigt som tåranrna brände bakom ögonlocken... Jag grät inte då men nu gör jag det... Jag har bestämt mig att denna sommaren ska Gibson få gå i skogen nästan varenda dag. Jag ska köra bilen till skogen så han kan få göra det han gillar allra mest den sista tiden han har kvar...

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag pratar med de "där uppe" varje kväll. Jag ber dom varenda kväll att Gibson ska få dö hemma... Att hans hjärta stannar mitt i drömmen då hans ben går som trumpinnar... Jag önskar detta för hans skull...

Tänk vad skönt det kan vara att gråta...