onsdag 15 juni 2011

Sorgliga tankar i natten...

Det har varit en känslosam dag, både med så varma känslor så man bara kan dö och så sorgsna så man kan hoppa i graven av den anledningen oxå... Många saker börjar puttra under ytan ska ni veta. Jag tror att det är bra, vi får väl se...

På förmiddagen tog jag iallafall med mig hunden i bilen och åkte bort till fotbollsplanen. Där börjar skogen och förr så gick jag ALLTID i skogen. Gibson och jag har utforskat varenda stig, bestigit berg och haft med fika och delat på ballerinakex. Han har gått före och alltid haft koll på mig. Han har aldrig sprungit ifrån mig....

Idag, när vi gick där for känslor genom mig, både så varma och så otäcka... Han gick där, min älskade Gibson, som om han aldrig blivit gammal (nu gråter jag faktiskt!)... Han gick där med glädje i ögonen, vände sig lite då och då för att kolla om matte med två kryckor följde med och tittade på mig med sådan lycka. Jag blev så glad! Först över att jag kunde gå en sväng i skogen och sedan över att min älskade Gibson var så lycklig och verkade vara ung på nytt!

Sedan slog det mig att detta kommer jag aldrig att kunna göra efter denna sommar... Jag kommer aldrig mer att kunna gå i skogen med min allra bästa vän mer när sommaren är slut. Jag har bestämt att han ska få lämna detta livet till hösten. För hans skull... Hade jag fått välja så hade han fått leva till jag dog själv! Jag vill inte att han ska behöva lida mer än han gör nu, han har ont i sina tassar och höfterna börjar bli "gamla"...

Jag gick där och var så glad samtidigt som tåranrna brände bakom ögonlocken... Jag grät inte då men nu gör jag det... Jag har bestämt mig att denna sommaren ska Gibson få gå i skogen nästan varenda dag. Jag ska köra bilen till skogen så han kan få göra det han gillar allra mest den sista tiden han har kvar...

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag pratar med de "där uppe" varje kväll. Jag ber dom varenda kväll att Gibson ska få dö hemma... Att hans hjärta stannar mitt i drömmen då hans ben går som trumpinnar... Jag önskar detta för hans skull...

Tänk vad skönt det kan vara att gråta...

15 kommentarer:

Unknown sa...

Åå lilla vän! Jag sänder en varm stor björnkram. De du bestämmer tycker jag är modigt och kärlek. En del spara sina djur för sin egna skull, men de gör inte du! Kram i hög!

Helena sa...

Ja att få gå bort lycklig och trygg är det bästa. Vad härligt att ni fick en fin stund i skogen, både du och han, det är ett fint minne. Du är en bra hundägare som tänker på hundens bästa, hur sorgligt det än är. Att vara djurägare är sorg och glädje, men man måste våga att känna det.
Hoppas att du får en lugn, fin dag.

Cecilia sa...

Nu bränner tårarna i mina ögon också!
Detta är det hemska med att fästa sig vid katt eller hund eller andra djur, att man har dem så kort tid och att man måste ta ansvar för att de ska slippa lida när de blir gamla eller sjuka.
Hoppas ni får en härlig sommar tillsammans, med många skogspromenader och att slutet för Gibson blir som du vill i slutet att sommaren; i sömnen mitt i en härlig dröm!

Lisa lagom sa...

Förstår att du har det jobbigt, beslutet är taget och du tänker ge Gibson en fantastisk sista sommar. Det är så svårt att se en kär vän lida, samtidigt som känslorna säger en annan sak. Men jag tror att det blir en annan bearbetning av sorgen när det blir så här än att han inte hade klarat av alla turer när han blev biten.Jag bävar för den dagen när jag är tvungen att ta ett sånt här beslut. Kram på dej vännen!

Pinglan sa...

Gråt, det behöver man. Få ur sina känslor!! Han har haft ett underbart liv, det ska du inte oroa dig över! Bättre kan en hund inte få det! Men det är ju otroligt jobbigt att ta detta beslut! Han har ju funnits så länge hos oss.. Men du behöver nog inte oroa dig över att han kommer att lämna dig. Du är ju hans gud så han kommer att finnas hos dig efter han har lämnat detta liv! Kram på dig systra min!

UllaJohanna sa...

Visst är det så att dom man älskar vill man alltid ha hos sig....

Skickar massor av styrkekramar till dig!!!

ime sa...

Åh vad sorgligt att läsa, men du vet såklart vad som är bäst för Gibson. Djuren är verkligen en stor del av ens liv, det tänker jag på varje dag som mina katter förgyller mitt liv.
Kram

Fru Gårman sa...

Vad sorgligt. Men du är klok som inte tvingar Gibson kvar av egoistiska skäl. Kram!

Snäckskalsdalen. sa...

Ååååååå......jag vet precis, tror jag, hur du känner....med vår gamle Kalle (golden) var det precis samma.....och nu ibland när Tingeling (hon är ju drygt 11 år) vänder sig och tittar mig rakt in i ögonen så kniper det i hjärtetrakten.....det är förfärligt när man bestämt sig för att bestämma sig......ja, då blir det sorgliga tankar.........usch ja. Du är så snäll som låter Gibson gå där han är som lyckligast!
Kramar, stora, Agneta

Anonym sa...

Jag känner med dig det är alltid jobbigt då den tiden närmar sig.Har du kollat om det finns möjlighet för vetrinären att komma hem o ge det sista på vissa ställen går det.Tänkte på att du ville att han skall gå hemma.Du är en underbar matte som inte är egoistisk.kram

Anonym sa...

O! Stackars Dig. Jag förstår hur du känner det. Men du gör det alldeles rätta. Jag kan inte låta bli att gråta när jag läser det du skriver. Jag har haft både hundar, katter och fåglar så jag vet hur det känns.
jag skickar massor av styrkekramar till dig.
Kraaaaaaaaam
Margit(maxelonia)

Shamrock sa...

Det ÄR skönt att gråta. MEN njut av den tid du har kvar med Gibson så att du får många och fina minnen av den här sommaren

Anonym sa...

usch jag gråter när jag läser ditt inlägg, det här beslutet är så svårt att ta, men jag försöker tänka att alla dessa dagar man haft ska inte förmörkas av den sista dagen, klart du tar rätt beslut, man vet ju i hjärtat när det är dags Må gott MVH Sunna

Madeleineslife sa...

Bävar för den dagen, men den är oundviklig :(
Tänker på er.. Kramisar

Pia sa...

Å vad fint skrivet vännen.... och så sorgligt, vet hur det känns. För 6 år sedan fick min älskade briard "Alex" lämna jordelivet för att få springa på de evigt gröna ängarna..Det är det allra jobbigaste med att ha djur. Man fäster sig vid dom och känner så otroligt mycket kärlek till dom men samtidigt är det ju så att man har ett ansvar som matte eller husse att kunna inse då det är dags för djuren att få gå vidare....
Ge han den bästa sommaren så att nu får massa fina minnen. Ta mycket kort oxå, så du kan göra ett fint minnesalbum att bläddra i.

Massa kramar från mig!