Vadå nyår?

Jag har liksom aldrig egentligen fattat detta med nyår och varför man ska göra en massa "saker"... Det finns flera anledningar varför jag inte gillar nyår men den allra största anledningen är:

NYÅRSRAKETERNA!!!

Jag var på en fest en gång för länge sedan (när jag var ung, smalare och hade långt lockigt hår) och fick för mig att jag skulle gå hem tio i tolv... Jag var rädd innan för raketer men efter den hemfärden vart jag helt paniskt rädd!

Numera klarar jag av det utan att få fullkomlig panik. När man har både barn och djur får man ju hålla masken liksom... Varken hunden eller barnet är rädd för raketer men tänk om kissen är det...

Förr om åren, när jag var frisk och arbetade, så arbetade jag mer än gärna just den dagen så jag slapp allt vad nyår hette. Numera gör jag minsta möjliga den dagen...

Finns det fler därute som avskyr denna dag?

Första natten!

Lille Buddha var allt lite rädd för sitt nya hem igår... Och vem hade inte varit det? Däremot tog han oss till sitt hjärta direkt och så fort han ser Emmy eller mig så börjar lilla sötnosen att spinna som en liten traktor!

                                             
Han har sovit emellan oss i min säng och om han har vaknat så har han bara gnidit sig lite emot oss och börjat spinna och till slut somnat om. Inga problem alltså!

På morgonen tog Emmy honom och ställde honom brevid lådan och direkt gick han och kissade! Inte dåligt!

Gibson då? Ja, han tar saken med ro:

Han förstår att han ska vara försiktig så han har inte varit på honom alls. Buddha var lite morsk imorse och vågade gå förbi honom! Han gick dock på tvären och vågade inte ta ögonen ifrån honom. Jag tror faktiskt att han snart förstår att Gibson inte vill honom något illa.

Nu gör Buddha det som små kissungar gör mest: sover alltså! Naturligtvis brevid Emmy i soffan...

Nu vill jag tillägna några rader åt Buddhas uppfödare! Hon skriver att hon måste vara en värdelös uppfödare som blir så ledsen varenda gång hennes kattungar lämnar henne. Om detta vill jag bara säga att det är just det som gör dig till en exemplarisk uppfödare! Att älska varenda kattunge som sin egen gör att dessa små liv blir trygga individer. Du ska vara stolt över att du har gjort allt för att de ska känna sig trygga och älskade. Det märks på Buddha att han har en grundtrygghet, han är hur cool som helst! Fortsätt så här, "dina" älsklingar blir toppen-katter på grund av att du har gett dom en bra start!

Nu ska jag ta en dusch! (Bara så ni vet ;-))

Blir man förvånad?

När man lever mitt liv så får man vara med om det mesta. Jag är nämligen en kvinna med världens otur när det gäller ALLT! Idag åkte vi alltså och hämtade kissemiss...

Här ser ni en mycket glad lill-matte!

Vi var mitt i skogen när det mycket oväntade händer (eller väntade med tanke på hur mitt liv är...)... Min kära mor kör bilen och helt plötsligt är vi i diket! MEN VA FAN! 

FDet kanske inte ser så farligt ut men bilen satt fast stenhårt, gick varken att backa eller köra fram, bilen bara slirade...

Fanns bara ett alternativ: RINGA PAPPA!

Pappa kom efter en kvart eller nåt och han hade grus med sig.

Dock gick det inte med grus så pappa körde fram sin jobbarbil för att bogsera upp min bil...

Det gick! Tala om att man blev glad, inte vill man sitta fast mitt i "ödemarken"!

Väl hemma såg Buddha Gibson och började låta som en STOR motor, en arg motor alltså... Inte bra...

Han har dock lugnat ner sig nu och ligger i Emmys knä och sover.

Det löser sig nog... Gibson har inte gått fram till Buddha en enda gång. Han vet att han inte får... Vill att kissen ska veta att Gibson inte är farlig. Det gör han nog vad det lider...

Nu är det NÄRA!

Ny dag, nya utmaningar! Jag har försökt kasta skiten bakom mig för annars får jag nog ett hjärnsläpp eller nåt... Dock är jag tacksam för att jag är relativt stark, mitt liv har liksom gjort mig sådan!

Personerna hade som ursäkt att de hade helt enkelt inga pengar... Jag frågade hur de hade gjort om de hade varit i samma situation som jag, alltså att stå på ett djursjukhus med en räkning där man MÅSTE betala! De hade inget bra svar på det hela... Iallafall så ska jag få mina pengar, det var inget de bestred alls, det var bara det att just NU fanns inte hela summan. Jag får ju iallafall pengarna, annars blir Renée JÄVLIGT arg! (Jag var rätt arg redan igår, sa precis det jag skrev på bloggen plus lite till...)

Nu tar vi nya tag, jag ska ju för fasen snart hämta en liten ull-tott! Lite nervösa är vi både Emmy och jag men jag tror det ska gå bra. Vi har förberett oss så gott det går!

KRAM till er alla där ute!!!

Jag blir så trött...

Här säger jag till dessa människor att komma hit klockan fyra och ha HELA summan med sig... Tror ni jag fick hela summan? Nä...

Jag kan säga att jag har minsann sagt precis vad jag tycker om situationen.

• Dålig stil SOM FAN att inte komma hit och titta på bettet.
• Dålig stil SOM FAN att inte ha hela summan med sig.
• Att jag tror att de är sådana där dåliga människor som inte bryr sig ett jävla skit...
• Jag har frågat dom hur DOM hade gjort om de hade varit i samma situation? Hade de skitit i att betala när de skulle lösa ut sin hund? Man kan liksom inte få faktura på djursjukhus... 

Jag har öst ur mig min besvikelse över att bli totalt överkörd... Känns skönt att få spy ut gallan på de personer det berör! Nu ska jag försöka bli människa igen och ta nya tag inför morgondagen då vi ska hämta Buddha! Skönt att det händer EN rolig sak mitt i allt jävla svarta...

Tack snälla Linn!

Jag fick ett paket idag, i paketet låg denna helt underbara katt-leksak till Buddha!

Det är Linn med bloggen GARNGRYNET som har stickat denna underbara lilla kanin.. Lille Buddha kommer säkert att bli överförtjust, tack snälla Linn! Hoppas du kommer fortsätta göra kattleksaker till försäljning, det är säkert många som skulle köpa tror jag.

Hund med panikångest!

Ibland känner man att nu är det nog liksom, att det räcker med skit helt enkelt! Så kände jag i natt...

Gibson måste ha en tratt på sig när han sover. På dagarna har jag ju full koll på honom så jag ser om han slickar på såren men på natten sover jag ju... Denna tratt är dessvärre ett STORT problem, inte för mig men för Gibson... Han avskyr den som pesten. När han går med den på så slår han i en massa saker som väggar, skåp, sängen, mitt huvud, ja allt du kan tänka dig... Detta gör att för varje gång han slår i något så får han mer panik, han vill bara bli av med fanskapet så han går till mig, slår tratten i huvudet på mig alltså och gnäller som om elden är lös...

I natt höll jag faktiskt på att lämna in, att åka till psyk och be dom söva mig och väcka mig om en vecka eller nåt... Kände att detta orkar jag snart inte med...

Så jag tog denna jäkla tratt och kastade den åt fanders! Satte på honom den enormt sexiga kroppsstrumpan han fick på sjukhuset och tänkte att det får fasen vara bra!

Det gick bra som tur var... Gibson lugnade sig när han slapp tratten och somnade direkt. Jag somnade oxå men allt detta har gjort att jag känner mig som om jag inte har sovit på hundra år... Min sjukdom gör att jag måste ta det lugnt, den behöver massor av vila för att kunna återhämta sig. Har jag vilat mycket det sista? Svar nej...

Jag hoppas verkligen att vi ALLA i denna lägenhet får sova natten som kommer, jag behöver det iallafall, det är en sak som är säker...