Idag ska jag på kalas... Egentligen skulle jag bara vilja krypa ner i soffan och titta på deckare hela dagen... Det var en dum dag att ha kalas på... Just idag när mina höfter har tagit semester! Utan höften så är det lite problematiskt att gå på kalas liksom... Men, men, det finns tabletter...
Jag fick en fråga från en kvinna (tror jag att det var) som undrade vad man skulle göra när man inte blev trodd av sin läkare. Hon hade blivit remitterad till en annan som hade ställt diagnos EDS men hennes vanlige doktor ville inte lyssna på det örat! Vad är det för doktorer i detta jävla Sverige???
Mitt svar är till dig: Byt doktor!!! På något sätt borde du kunna göra det! Man ska inte behöva ha sådana där korkade läkare som bara tänker på prestige hela tiden. Säg att du inte är nöjd med honom eller vad som helst, han kan ju inte nonchalera andra doktorers utredningar hela tiden.
Tyvärr så är det så inom svensk sjukvård att man måste våga göra sin röst hörd... För mig tog det 17 år från mitt första läkarbesök och tills den dagen då jag ÄNTLIGEN kom till Hejco. Detta tack vare att jag helt enkelt VÄGRADE gå till den läkaren jag egentligen skulle ha! Jag hade haft den läkaren innan och han menade på att det inte var något fel på mig!
VÅGA SÄGA NEJ!
lördag 6 november 2010
fredag 5 november 2010
Jag tyar inte mer...
Min kropp säger att jag ska dra något gammalt över mig. Eftersom jag inte har någon karl och Gibson har sådan vidrig andedräkt så tar jag en filt och lägger mig i soffan...
torsdag 4 november 2010
Katter, katter och åter katter...
Fast allra först blir det ett kort på en hund. Här är Snobben, Pilans Flat coated retriver som står såhär när man åker bil! Man kan ju missa något om man lägger sig ner eller hur? Vi åkte ju till min lille kisse Buddha (eller Snickers som han heter i papperna...) och Monica som föder upp ragdoll och Maine Coon.
Här är Baddhas mamma Miss Li. Henne såg vi typ bara när vi kom in (hon ville väl kolla in vilka vi var), sedan var hon väck! Tjusig är hon iallafall och Buddha lär bli lik sin mamma...
Här har vi lille Buddha i egen hög person. Han var dock en aning skraj när vi kom och väckte honom (fy oss!) så han fräste lite åt oss. han glömde nog bort sin rädsla fort för sen gosade vi och pussade och klappade hela tiden!
Jag kan säga att jag smälte som smör i solsken... Så varma, så gosiga och så otroligt lugna! Buddha var väldigt försiktig än så länge och tyckte nog att världen utanför hagen var väldans farlig... Bättre krypa in i den lilla bolådan och krama syskonen!
Man blir glad av att kunna hjälpa...
Igår var jag ju i den "stora" staden för att träffa Pia som behövde hjälp med sin EDS. Igår var då ÄNTLIGEN dagen då hon skulle få komma till en läkare som är intresserad av just EDS och som tycker att det är ens rättighet att få smärtlindring!
Pia kom till stationen där jag väntade. Vi satte oss på stationens fik och pratade i ungefär en timme tror jag det var. Önskade att det hade funnits mer tid... Jag har nog aldrig varken hört eller pratat med någon som har EDS som är lik just mig och mina symtom. Pia och jag är nästan som kopior av varandra... Är inte det märkligt?
Det kändes sorgligt när hon skulle åka men i dessa tider finns ju så bra teknik så alla dessa mil blir till noll när man umgås via nätet. Efteråt fick jag ett sms från Pia att hon hade fått den hjälpen hon behövde plus att hon äntligen fick komma till någon som begrep vad hon pratade om. Underbart, så underbart...
Att kunna göra någon glad är ju bland det bästa som finns! Att kunna hjälpa någon med det lilla man kan är alldeles underbart! Nu hoppas jag att Pia kommer att må så mycket bättre och att detta ska hjälpa henne i hennes vardag så hon kan få vara den mamma och fru hon faktiskt är. Livet ska inte ta slut bara för att man får en kronisk smärtsam sjukdom. Det är var människas rättighet att få den smärtlindring man behöver. Om det sedan inte går att smärtlindra (som min nervsmärta...) då är det en annan sak men när man kan smärtlindra som läkare och säger att man gör det inte bara för att man har en policy... Tänker man så då är man ingen bra läkare.
En bra läkare ska ha som policy att HJÄLPA människor!
Vissa läkare vill man faktiskt kasta i sjön, jag har flera namn på min lista...
Pia kom till stationen där jag väntade. Vi satte oss på stationens fik och pratade i ungefär en timme tror jag det var. Önskade att det hade funnits mer tid... Jag har nog aldrig varken hört eller pratat med någon som har EDS som är lik just mig och mina symtom. Pia och jag är nästan som kopior av varandra... Är inte det märkligt?
Det kändes sorgligt när hon skulle åka men i dessa tider finns ju så bra teknik så alla dessa mil blir till noll när man umgås via nätet. Efteråt fick jag ett sms från Pia att hon hade fått den hjälpen hon behövde plus att hon äntligen fick komma till någon som begrep vad hon pratade om. Underbart, så underbart...
Att kunna göra någon glad är ju bland det bästa som finns! Att kunna hjälpa någon med det lilla man kan är alldeles underbart! Nu hoppas jag att Pia kommer att må så mycket bättre och att detta ska hjälpa henne i hennes vardag så hon kan få vara den mamma och fru hon faktiskt är. Livet ska inte ta slut bara för att man får en kronisk smärtsam sjukdom. Det är var människas rättighet att få den smärtlindring man behöver. Om det sedan inte går att smärtlindra (som min nervsmärta...) då är det en annan sak men när man kan smärtlindra som läkare och säger att man gör det inte bara för att man har en policy... Tänker man så då är man ingen bra läkare.
En bra läkare ska ha som policy att HJÄLPA människor!
Vissa läkare vill man faktiskt kasta i sjön, jag har flera namn på min lista...
onsdag 3 november 2010
Den vilda jakten på strumpstickan...
Dagen har verkligen varit lång känns det som... För en som lever sitt liv mest i soffan så kan stadsbesök plus stick-café bli en sak för mycket... Det var värt det iallafall!
Först måste jag förklara överskriften! Detta hände: Vi sitter alla och stickar och pratar som vanligt. Anna-Britt ska plocka upp maskor, hon stickar på ett par sockar och behöver därför flytta sin fotölj så hon sitter mera nära en golvlampa.
Då upptäcker hon följande: EN STRUMPSTICKA ÄR BORTA! Vi (läs de andra för själv satt jag lugnt kvar i soffan och såg på) började att leta. Först letade vi på alla möjliga ställen... Sedan letades det på alla omöjliga ställen! Efter detta tog alla paus och gned geniknölarna för att få fram var stickan kunde vara. Sedan letades det igen. Till slut sa vi att det måste ju helt enkelt vara ett spöke som flyttat på det! Anna-Britt fick låna en sticka av Anette och vi fortsatte sticka och prata.
Plötsligt säger Anna-Britt lite tyst: "Jag hade nog bara fyra stickor med mig..." Mycket riktigt... Den femte stickan som vi inte hittade hade hon aldrig tagit med sig och anledningen att hon hade kunnat sticka innan utan att fatta att den var borta var för att hon höll på med hälen! Tänk vad man kan vända upp och ner både på en lägenhet och ens huvud bara för att man letar efter en liten strumpsticka...
Nu är jag så jäkla trött så jag somnar snart med datorn i knäet! Imorgon är en annan dag, då skriver jag om mitt stadsbesök, nu är det sängen...
Först måste jag förklara överskriften! Detta hände: Vi sitter alla och stickar och pratar som vanligt. Anna-Britt ska plocka upp maskor, hon stickar på ett par sockar och behöver därför flytta sin fotölj så hon sitter mera nära en golvlampa.
Då upptäcker hon följande: EN STRUMPSTICKA ÄR BORTA! Vi (läs de andra för själv satt jag lugnt kvar i soffan och såg på) började att leta. Först letade vi på alla möjliga ställen... Sedan letades det på alla omöjliga ställen! Efter detta tog alla paus och gned geniknölarna för att få fram var stickan kunde vara. Sedan letades det igen. Till slut sa vi att det måste ju helt enkelt vara ett spöke som flyttat på det! Anna-Britt fick låna en sticka av Anette och vi fortsatte sticka och prata.
Plötsligt säger Anna-Britt lite tyst: "Jag hade nog bara fyra stickor med mig..." Mycket riktigt... Den femte stickan som vi inte hittade hade hon aldrig tagit med sig och anledningen att hon hade kunnat sticka innan utan att fatta att den var borta var för att hon höll på med hälen! Tänk vad man kan vända upp och ner både på en lägenhet och ens huvud bara för att man letar efter en liten strumpsticka...
Nu är jag så jäkla trött så jag somnar snart med datorn i knäet! Imorgon är en annan dag, då skriver jag om mitt stadsbesök, nu är det sängen...
Idag hinner vi inte med några karlar!
Idag händer det grejer! Först ska jag åka till Nässjö och träffa en tjej som heter Pia. Hon har oxå EDS men där hon bor (uppåt Umeå) så är alla läkare helt puckade så hon har inte fått någon hjälp för sin värk. Istället har de velat ta bort medicinen för henne!
Pia har tre barn, man och en hund. Hur menar de att hennes liv ska se ut när hon ligger och gråter för hon har sådan värk? Är det inte bättre att ta lite medicin, även om det råkar vara morfinpreparat, och få vara den mamma och fru hon kan vara? Jag har ju en underbar läkare och jag frågade honom om han möjligtvis kunde hjälpa Pia och se det kunde han!!!
Så idag ska Pia gå till min doktor och ÄNTLIGEN få hjälp med sina smärtor! Tänk att behöva åka genom halva Sverige för att hitta en läkare som är intresserad av EDS och som tycker att det är bättre att man får smärtstillande än att lida! Min doktor anser att man absolut ska ha smärtlindring så man kan leva sitt liv.
"Du ska bara göra ROLIGA grejer Renée!" sägar han!
Så idag får karlarna vänta för jag har annat för mig!
Pia har tre barn, man och en hund. Hur menar de att hennes liv ska se ut när hon ligger och gråter för hon har sådan värk? Är det inte bättre att ta lite medicin, även om det råkar vara morfinpreparat, och få vara den mamma och fru hon kan vara? Jag har ju en underbar läkare och jag frågade honom om han möjligtvis kunde hjälpa Pia och se det kunde han!!!
Så idag ska Pia gå till min doktor och ÄNTLIGEN få hjälp med sina smärtor! Tänk att behöva åka genom halva Sverige för att hitta en läkare som är intresserad av EDS och som tycker att det är bättre att man får smärtstillande än att lida! Min doktor anser att man absolut ska ha smärtlindring så man kan leva sitt liv.
"Du ska bara göra ROLIGA grejer Renée!" sägar han!
Så idag får karlarna vänta för jag har annat för mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)