torsdag 4 november 2010

Man blir glad av att kunna hjälpa...

Igår var jag ju i den "stora" staden för att träffa Pia som behövde hjälp med sin EDS. Igår var då ÄNTLIGEN dagen då hon skulle få komma till en läkare som är intresserad av just EDS och som tycker att det är ens rättighet att få smärtlindring!

Pia kom till stationen där jag väntade. Vi satte oss på stationens fik och pratade i ungefär en timme tror jag det var. Önskade att det hade funnits mer tid... Jag har nog aldrig varken hört eller pratat med någon som har EDS som är lik just mig och mina symtom. Pia och jag är nästan som kopior av varandra... Är inte det märkligt?

Det kändes sorgligt när hon skulle åka men i dessa tider finns ju så bra teknik så alla dessa mil blir till noll när man umgås via nätet. Efteråt fick jag ett sms från Pia att hon hade fått den hjälpen hon behövde plus att hon äntligen fick komma till någon som begrep vad hon pratade om. Underbart, så underbart...

Att kunna göra någon glad är ju bland det bästa som finns! Att kunna hjälpa någon med det lilla man kan är alldeles underbart! Nu hoppas jag att Pia kommer att må så mycket bättre och att detta ska hjälpa henne i hennes vardag så hon kan få vara den mamma och fru hon faktiskt är. Livet ska inte ta slut bara för att man får en kronisk smärtsam sjukdom. Det är var människas rättighet att få den smärtlindring man behöver. Om det sedan inte går att smärtlindra (som min nervsmärta...) då är det en annan sak men när man kan smärtlindra som läkare och säger att man gör det inte bara för att man har en policy... Tänker man så då är man ingen bra läkare.

En bra läkare ska ha som policy att HJÄLPA människor!

Vissa läkare vill man faktiskt kasta i sjön, jag har flera namn på min lista...

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Renée!
Jag håller med Dig om att vissa läkare inte är något vidare. Jag har träffat på några stycken genom min sjukdom MS. Läkare som totalt ignorerat mig. Man blir så frustrerad att man inte vet hur man ska bära sig åt. Du är en underbar person Renée som trots Dina egna besvär ställer upp för andra.
Va söt kissemissen är. När får Ni hämta hem honom? Jag skulle vilja ha en katt eller hund jag också. Men jag är smått allergisk mot dessa undebara djur så jag får försöka klara mig utan. Träffade en hund i Helgen och efter denna träff så kändes det som om jag var full av djurpäls i hals, näsa och hela ansiktet.
Ha en skön Dag. Jag skickar många kramar till Dig
Margit(maxelonia)

Fru Venus sa...

Visst är det härligt att göra andra människor glada! Vad bra att du kunde hjälpa henne! Kram

Kicki & Jörgen sa...

Kan inte annat än hålla med. Glad för hennes skull.
Fick veta att min läkare slutat - av min handläggar - läkaren sa inget om det när jag var där sist..... har skrivit om det.

Shamrock sa...

Ni får starta ett forum för just den diagnosen. Då får du kontakt med ännu fler och ni kan hjälpa och stötta varandra. Annars finns ju www.funktionshinder.se men där är det ju så många diagnoser

Anonym sa...

Du är en snäll tjej! Hoppas att det ordnar sig nu för din kompis. Visst tycker man att man borde få hjälp så långt det bara går! Jag undrar om läkare inte borde studera mera psykologi för att ha lättare med patientbemötande. Människor med kroniska sjukdomar måste i de flesta fall gå igenom ett rent helvete innan de får hjälp verkar det som. Kissen är bedårande! När är det han flyttar till Er? Och jag är riktig avis på din stickande, jag har problem med att mobilisera mig. Nog är jag inte så duktig som dig, men när jag börjar något tar det evigheter innan det blir klart. Jag hittar alltid på något annat på vägen. Ha det så gött! Kram

Pixi sa...

Jepp Underbart att hon fick hjälp..du kan få den listan längre om du vill ,har oxå ett par exemplar på den fronten,tyvärr.stor kram =)