Jag har visst blivit gammal...

Hade det faktiskt på känn men nu fick jag det skrivet i pannan oxå... Testade synen idag eftersom jag behövde nya glasögon och naturligtvis har jag börjat få "pensionärs-seénde"... Å andra sidan är jag ju pensionär, hihi! Iallafall så hade synen blivit sämre och speciellt mitt brytningsfel... Jag har märkt detta, man ser nämligen väldigt dubbelt med mitt brytningsfel...

Innan vi testade synen så var jag och röntgade nacken. Det gick bra och jag hoppas att de ser något. Alla gånger de har röntgat mig har de sagt att "du är sne och vind men du ska säkert vara sådan". Är det konstigt om man har värk då eller? Jag hoppas verkligen att de ska se ett stort jäkla fel denna gången. Inte för att det är så kul men just för att få bekräftelse på varför jag har sådan värk just nu.

Nu ska jag slappa lite, att åka runt och kolla kroppen gör min hjärna trött och sliten. Måste vila lite med andra ord!

Fröken Fin!

Flickebarnet skulle äntligen bli klippt idag... Tror det var ett halvår sedan... Så blir det när pengarna ska gå till så mycket, vissa saker prioriteras bort helt enkelt. Nu var det iallafall dax och faktiskt så blev hon snygg som attan, en liten "Victoria Beckham" kanske? Fast blond...

Två lila slingor (som tvättas bort vid nästa hårtvätt) blev pricken över I:et. Barnet blev så nöjd och modern tycker likaså... Vad tycker ni?

Städdag...

Idag ska det städas... Som alltid så förbereder jag lite innan hemtjänsten kommer. Det ska tas fram dammsugare och dammtrasor bland annat. Visst kan de göra det själva men lite delaktig kan man ju vara tycker jag!

Idag upptäckte jag att jag måste städa bort vissa saker. Gibsons matskålar... Hans godis-burk...Det känns så konstigt att ta bort sådana saker faktiskt... Hans bia-bädd får faktiskt vara kvar, den använder katterna. Gibsons mat står kvar i mat-tunnan. Säkert 15 kilo, det slänger man bara inte sådär rätt uppåner tycker jag så en som jobbar i hemtjänsten (vars tik var så kär i Gibson) ska köpa det för en billig peng... Då äts det ju upp och kommer till nytta...

Fjorton år städar man inte bort på en gång... Hade jag inte haft katthår som döljer alla Gibsons hår så lovar jag att jag säkert skulle hitta hårstrå efter ett år eller så. Jag märker iallafall att det numera är mindre hår i min lägenhet. Rätt skönt faktiskt...

Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att han är borta. Missförstå mig inte nu, jag sörjer honom, det gör jag absolut men jag inser att det var så rätt att han skulle sluta sina dagar... Jag inser att han var så jäkla gammal och att han levt på lånad tid i minst ett år iallafall. Sista året fick han ju inte vara "hund" på det sättet som han skulle, en hund ska få springa lös i skogen och ha det roligt, det sista var han för gammal för att springa...

Jag minns min käre Gibson med glädje....

Ny ska jag se bättre!

Jag har inte bytt glasögon på säkert 4 år... Om jag ser bra? Nja... Nu är det ju så att jag är bland annat närsynt. Dock så händer det med åldern att detta blir bättre eftersom man börjar se dåligt åt andra hållet. Alltså håller jag på att bli gammal! Illa, riktigt illa...

En välkänd glasögonkedja hade nu ett så jäkla lågt pris för ett par kompletta glasögon så jag kände mig tvingad att beställa tid. Var inne i affären idag och hittade direklt ett par glasögon som passade som handen i handsken (eller glasögon på näsan?). På onsdag ska synen kollas och samma dag ska jag röntga min halskotpelare. Lika bra att slå flera flugor i en smäll eller hur!

Annars är allt som vanligt. Jag börjar vänja mig på något sätt vid mitt nya liv, mitt liv utan att behöva gå ut, mitt trista liv... Jag hoppas att vädret kunde bli en aningens bättre så jag kunde göra mig själv glad genom att ta en tur i skogen. Jag behöver känna doften av mossa...

Dax för nästa katt...

Idag går Buddha och jamar och ser ut att inte vara tillfreds med livet... Även om han inte var så himla tjenis med Gibson så känner han nog att det fattas något.

Igår låg Emmy och jag och pratade om Gibson. Tror det är viktigt, speciellt för henne som inte var med när han dog, att prata om honom så man kan bearbeta sorgen. Hon tycker, som jag, att det är så fruktansvärt tomt i våran lägenhet. Sen sa hon en annan sak: "Jag känner mig inte riktigt trygg nu när Gibson är borta...". Själv känner jag precis samma sak... Våran personliga väktare är ju numera borta, vem ska skydda oss nu då? Kanske Buddha??

Känns ändå så skönt att vi båda kan prata om Gibson, vi tillåter oss både att vara ledsna och glada när vi minns alla saker som hänt genom åren. För Emmy är det nog extra konstigt, hon har ju haft Gibson i hela sitt liv... Jag minns när vi kom hem med Emmy ifrån BB. Vi satte ner Emmy i bilstolen och Gibson gick fram, nosade lite på henne och tittade på oss precis som om han visste att det var hon som hade funnits i min mage...

Många fina minnen, tack och lov att man har dessa som man kan plocka fram och prata om när saknaden blir stor... Tack för att ni delar med er av era sorgliga minnen, alla ni som läser och alla som kommenterar är värda en stor kram!

Att sakna en vän...

Att vi människor sörjer en hund som varit en trogen vän under så många år är ju inte så konstigt men jag tror även att djur saknar djur när de går bort... Buddha har väl inte brytt sig om Gibson så mycket men för Tussan har nog Gibsons bortgång blivit en stor saknad...

Nu efteråt så har hon väckt oss på nätterna och vill kela så man tror hon ska kela ihjäl sig! Man är inte direkt sugen på katt-gos klockan 03:14 mitt i natten, då vill man hellre sova!

Jag tror att Tussan har haft Gibson som sin stora trygghet, nu finns inte den tryggheten kvar...

Tur att vi kan trösta varandra och det är ju just det som är så himla skönt med att ha ett husdjur...

Alla de gånger som Gibson har funnits där när ingen annan har kunnat ge en tröst. Alla gånger man har velat prata med någon men ingen har funnits, ingen förutom Gibson... 

När Emmys pappa och jag särade på oss så hade jag en utmattningsdepression (vilket jäkla långt ord!) och då var han min kurator... 

Alla gånger jag har varit ledsen över min värk så har han kommit och buffat på mig precis som om han sa "kom igen nu!"...

Nu är det Buddha och Tussan som får ta över den rollen... Jag tror de klarar det galant faktiskt. Det enda jag saknar är någon att gå ut och gå med. Igår gick (med rullen då alltså) jag själv och det gick ju bra men det känns så tomt att inte hålla i ett koppel...

Idag har vi varit och handlat och även där blev jag påmind om att jag numera är hund-lös... Var på vippen att köpa hund-godis på ÖB som jag alltid brukade göra. 

Ja,ja... Man vänjer sig väl någon gång fast jag antar att det tar tid... 

Tack alla ni snälla där ute...

Era kommentarer har hjälpt otroligt mycket, att veta att så många tänker på en i en sådan här situation värmer hela min själ! Sen är det så många som har varit med om liknande och delar med sig av sin sorg... Känns skönt när man vet att man inte är ensam om att sakna sin djur...

Här hemma är det tyst och tomt... Emmy fick reda på det när hon kom hem ifrån skolan. Hon grät i min famn men sedan kunde vi sitta och titta på bilder av Gibson och prata minnen.

Jag har gjort som ett litet altare med bild på Gibson, ett tänt ljus och i glasflaskan ligger det en hårtuss från honom...

Detta kortet tycker jag är så fint, de två "syskonen" som vi skämtsamt sa om dessa två.

Min kära syster skickade blommor till mig dagen efter, så fina, jag blev så himla glad...

Jag är inte världens bästa just nu... Att läsa era bloggar blir liksom inte av, jag orkar inte helt enkelt. Huvudet känns helt tomt... Antar att det får ta tid att bli "normal" igen, han har ju varit min käreste vän i hela 14 år och det kan man inte ta med en nypa salt direkt. 

Gibson kommer att kremeras ihop med andra, en så kallad gruppkremering... Jag kände att det kvittade om han kremerades själv eller ihop med andra. Det är ju bara själva skalet av honom som finns kvar... Stoftet kommer att spridas i en minneslund i Rimforsa (ligger någonstans vid Linköping).

Jag tror inte att jag kommer att åka dit och titta. För min del finns Gibson i mitt hjärta varenda minut i resten av mitt liv. Att ha en grav/minneslund att gå till kvittar mig.

Nu ska jag försöka gå ut och gå en sväng. Frisk luft är ju aldrig fel!

Många kramar till er ALLA!