Bildkavalkad!

Buddhas uppfödare Monica har varit i det varma landet Thailand ett tag. Jag är inte avundsjuk det minsta... eller jo, det är jag... Men det var inte det som detta skulle handla om utan att Monica inte har sett Buddha på ett tag nu när hon har varit borta. Hon har säkerligen blivit påmind om honom flera gånger om dagen, där finns väl en och annan Buddha-figur kan jag tänka mig!

Tänkte att hon nu skulle få se honom ordentligt genom att sätta in massor med kort på honom. Lill-kissen har ju liksom blivit stor...

Att lägga leksakerna i maten har blivit någon sorts rutin!

Är inte detta ett väldans häftigt kort?

Så nu var bildkavalkaden tyvärr slut... Kan säga att ni behöver inte gråta för det, fler kort kommer ju titt som tätt. Nä nu lutar det åt sängdax. Imorgon är det städ och om inte min förkylning börjar bråka med mig mer än vad den gör nu så ska jag träffa min kära ledsagare Marie.

Det ska bli en tur på stan med fika och shopping hade jag tänkt.

Sov gott nu alla ni där ute!

Att tukta en katt

Vissa dagar är mer händelserika än andra. Morgonen bjöd på ett scenario där jag först höll på att göra i brallan men sedan andades jag ut...

Buddha kan vara lite kaxig ibland... Nu är han ju oftast lugnet själv så kaxig och kaxig, halvbusig kanske är ett bättre ord... men Gibson är en gammal hund och ibland blir det kaxiga alldeles för mycket för honom.

Jag ligger alltså och tittar på mina djur som är på golvet och jag har beslutsångest om jag ska gå upp eller inte (så är det VARJE dag...). Plötsligt far Buddha fram till Gibsons huvud och boxar honom med bägge tassarna som en galning! Tror att han gjorde detta för sista gången för vad hände? Jo detta:

VOVVVVOOOOVVVVOVOVOV!!!
Gissa vilken katt som sprang fortare än blixten?

Efter detta gick jag på toaletten och som alltid så ligger Gibson där oxå. Då kommer Buddha smygande... Han går sakta fram till Gibson och det ser faktiskt ut som han ger honom en puss på nosen! Allt är alltså frid och fröjd igen, tack och lov...

Jag har en manlig förkylning!

Så säger pappa iallafall när han är sjuk... Alltså mår han lika dåligt som om han skulle föda barn. Inte för att jag tror honom men lite synd om honom måste man ju va!

Manlig förkylning eller kvinnlig, hur som helst så är jag så jäkla sugen på jordnötsringar! Är inte gravid (i så fall är det jungfrufödsel kan jag meddela!) eller så men sugen är jag... Var länge sedan jag åt just detta men för att tag sedan köpte jag ju en påse och blev frälst...

När jag var ung (typ nedre tonåren) så gick vi till en fritidsgård på fredagskvällen (tror jag det var). På den tiden var Magnus Uggla oerhört poppis och "Fula gubbar" spelades så det skrölade. Det såldes lite godis oxå, bland annat småpåsar med chips och jordnötsringar. Visst var dessa mycket godare än att köpa chips i stora påsar?

Iallafall så tror jag att mitt begär har att göra med minnen från förr... En annan sak som jag minns är när vi var små och cyklade till grannsamhället för att köpa godis. De hade en liten kiosk där en go och glad gubbe satt. Han hällde på godis, man fick mycket mer än man hade pengar till. Då fanns det godis som såg ut som små röda fiskar, spigg hette de... Dessa har jag inte hittat sedan dess tyvärr...

Varför känns det som om ALLT var godare förr? Var det mer kemikalier i? Jag har ingen aning men det är skumt...

Kan oxå berätta (på tal om ketchup) att Sigge är hemma från djursjukhuset nu! Idag fick han åka hem, något smalare men vid liv. Jag andas ut...

Tur man har djur...

Himmlen ute är blå, det är kallt som attan men solens strålar kan nog snart värma upp det lite. Jag har dock bara varit ute en mini-runda... Vaknade med an knaster-torr, öm hals plus ett huvud som var fullt av gult snor... Där ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv medans jag febrilt försöker få fram saliv och svälja bort det värsta av torrheten...

Då känner jag något lite blött och kallt mot min hand. En Gibson-nos! Samtidigt hörs Buddhas "spinning" lång väg, han har hoppat upp i sängen och bägge djuren gör allt vad dom kan för att försöka göra mig på gott humör. Gibson tar nosen under min kropp och hjälper mig upp. Buddha kanske inte är så stark men hans värme och "knorrande" gör mig genast gladare!

Efter att jag har varit ute med Gibson och bägge djuren har ätit så sitter jag med min kopp kaffe vid köksbordet. Då hörs ett ljudligt MJAU............MJAAAAAUUUUU...MJAU...MJAU.

Börjar att smyga mot "mjauet"... Rör mig sakta mot sovrummet och nu ser han mig, han plan på att locka på mig lyckades! Öronen är bakåtstrukna och han försöker se var jag är över kansten på täcket.

Plötsligt far jag fram med handen och låtsas ta honom! Buddha hoppar upp på alla fyra och springer sedan mot soffan. Likadant där men nu tycker Gibson att jag inte ska jaga hans vän så han säger "VOFF"! Då får jag väl busa med Gibson då! Efter en liten bus med honom (här får man låtsas att jag försöker ta hans tassar, han blir hel-vild av detta!)så är det utdelningsdax. Godis alltså!!! Gibson vet minsann var godiset är, tack och lov så kan han inte öppna skåpet själv!

Bägge djuren är nöjda och glada och lugna efter lite bus. Vilken tur jag har som har sådana djur som Gibson och Buddha... Emmy är hos sin pappa och det är precis som om de vet att jag behöver uppmuntran! Vad skulle jag göra utan mina djur? Skrumpna ihop inombords tror jag...

Det var segt idag...

Att gå upp alltså. Att bara försöka vända sig från den ena sidan till den andra var smärtsamt värre, bara att konstatera att denna dagen inte blir en bra dag...

JAG ÄR JU FÖRKYLD! Detta leder till att den stackars kroppen blir som ett stort jäkla ömt blåmärke som lägger sig på den redan värkande kroppen, ja ni fattar va?

Dock så har jag ju en läkare som är helt outstanding, jag går ut i köket och tar en näve tabletter och hoppas på det bästa. Snälla doktorn har ju skrivit ut tabletter så jag inte ska må dåligt. Alla har ju inte samma tur som jag har. En del har läkare som tror att man kan tänka bort all värk. Dessa läkare har aldrig haft värk själva och de skulle troligtvis dö på fläcken om de fick känna hur jag har det i endast en liten minut eller så...

En del läkare tror jag tycker det är roligt att utöva sin makt på vissa patienter. Jag vet inte hur många gånger jag till exempel har blivit kallad "lilla gumman" när jag har varit hos doktorn... "Du är alldeles för ung för att ha värk" är en annan ramsa de drog för mig när jag gick dit som 18 åring... Istället för att utreda detta så sa de så här "du ska nog vara sådan". Ett problem mindre med andra ord för vem orkar utreda ordentligt?

Nu tackar jag gudarna för min doktor. En doktor som lyssnar och samarbetar med mig. Han anser att jag vet mer om min sjukdom än vad han gör så därför bestämmer vi IHOP vad som ska göras. Tänk om alla läkare kunde göra som min, se HELA människan...

Vad har ni för doktorer, är de bra eller dåliga?

Oj då...

Här sitter jag och säger till mig själv och andra att "jag KAN INTE äta godis för jag vill inte gå upp i vikt", Anledningen är att om kroppen väger mer och mer så orkar inte lederna hålla ihop det hela...
Iallafall så är en påse med jordnötsringar slut...

SLUT! Har inte ätit hela påsen idag i och för sig men ändå... Jag måste skärpa mig!!!

Fick ett trist besked från Emmys faster, hennes hund är fortfarande inlagd och  det är ovisst hur det går med honom. Tur att han är på ett bra ställe iallafall och jag håller tummar och tår att han ska bli frisk! Någon trodde jag skämtade om detta med vinterkräksjuka för hundar men det är alldeles sant. Det smittar visst väldigt fort så låt inte din hund gå nära varken en spya eller en lös bajja...

Nu till en fråga som riktar sig till alla stickare: Skiljer det något på de olika entrådiga ullgarnen eller kan man ta vilket som till ett mönster där det till exempel ska vara ett kilafors entrådigt ullgarn?

Jaha, det var dagens fråga det... Nu till kvällens konstaterande: Jag är trött så jag säger "HEJ DÅ"...

Ööööh...

Solen skiner och himlen är blå...
Varför är jag inte på topp då?

Jag är allt en aningens seg idag.
Huvudet värker och kroppen känns svag.

Jag tror jag tar en paus och vilar
medans ni andra är ute och ilar...

Jag lovar, jag är ingen poet
tänker så mycket så hjärnan känns som klet...

Nu är jag trött, jag orkar inte mer...
sänder en stor kram och ler!