Magvärk och vinster!

Rubriken säger väl kanske lite om hur mitt liv har varit nu. Som ni kanske vet så är alla morfinpreparat inte så snälla mot magen, de gör magen trögare än trög. Det är inte lätt att försöka skita ut asfalt eller något liknande, dessutom sitter det fast så man nästan vill hugga loss det...

Fölr oss människor med trög mage finns det ett medel som kan rädda den allra hårdaste mage, medlet heter Movicol (jag har samma innehåll men med apelsinsmak, då heter det Laxido Apelsin istället) och finns att köpa på apoteket. Man tar en dospåse och blandar det med vatten, jag brukar blanda i en c-vitamin brus oxå för då blandas det bättre. En sådan dospåse har jag tagit varje morgon i några veckors tid och nu jäklar har det börjat röra på sig ordentligt!

I natt så gick jag upp för att jag hade kramp i ena vaden (hur skönt är inte detta?) och tänkte att jag kunde ju gå på toa när jag ändå var uppe. KABOOM! Så sa det i magen och jag kan säga att det var en stor lättnad efteråt! Så nu kommer jag att ta denna lilla påse varenda dag, allt för att inte få stopp i systemet igen.

Just det, en vinst var det ju oxå. Igår fick jag ett mejl om att jag hade vunnit ett presentkort på hela 400 kr att spendera på Magasin Krantz, en webb-butik som säljer massor med fina saker. Jag blev så himla glad! Jag vet inte direkt vad jag ska köpa för när jag tittade igenom shopen igår så hittade jag massor med saker som jag skulle vilja ha! Vad skulle ni vilja köpa?

Nu blir det slappning för hela slanten, vädret är så där mulet så man vill ändå inte göra något... KRAM på er alla!

Dagen slitsamma " att göra"...

Det kan faktiskt vara slitsamt att göra ingenting, har ni tänkt på det? De flesta (som arbetar) tror att det är så bra att vara "ledig" för jämnan. Faktum är att för mig tar det sådan tid att leva så dagarna går i 110 km/h! Det känns så iallafall... Det är lite märkligt faktiskt tycker jag. Det känns som om jag är bestulen på flera timmar av min dag, vart tar timmarna vägen?

Jag tycker att jag precis gick upp och nu kanske man egentligen ska äta middag? Vad har jag gjort sedan jag gick upp? Jag har suttut lite vid datorn, hemtjänsten har varit här, jag har kammat katterna och jag har suttit på toa... Har detta tagit så himla lång tid? Kanske hamnar jag i koma utan att veta om det? Jag fattar ingenting, finns det någon där ute med svaret på tidsfrågan så hör av dig genast!

Nu ska jag försöka hitta på något att äta... Det tråkigaste på hela dagen... Jag har ätit havregrynsgröt i 3 dagar så idag tänkte jag variera mig. Om jag orkar... Emmy är inte hemma och då kan man äta som man vill. Kanske lite äggröra? Måste vara något smidigt! Synd att man inte har en man som älskar att laga mat... Jag får nog leta rätt på en sådan :-))

Tummen ur!

Halleluja säger jag bara, äntligen hoppade tummen ur. Den har suttit hårt vill jag lova men idag gick det. Nu ska ni alltså få se det jag har stickat under en rätt så lång tid:

Först ut är en helt vanlig rätstickad trekantssjal med virkad kant. Akryl-garn.

En lång och sjön sjal i merino/akryl-garn som värmer gott om axlarna.

Denna vita sjal är en "hittepå" av mig, oxå gjord i merino/akryl.

Denna sjal är gjord i mina färger, varannat varv merino/akryl och varannat drops delight. 

Här är ett av mina senaste alster, den är inte ens blockad än och trådarna är inte fästa... En alldeles underbar sjal som inte väger något, garnet är tunt akryl/ull.

Fyra mössor stickade i ull/akryl. Alla är "hittepå" av mig.

Till sist den där koftan som jag skulle sticka till Emmy. Den är numera färdig sånär på knapparna... Buddha håller för med tassarna så ni inte ska se att den är defekt ;-)

Sen ville han kloa på tröjan men då fick jag ta och lägga ifrån mig kameran och leka "kast med liten stor katt"! Det räcker att mattorna i hallen numera har förvandlats till klösbrädor...

Ändring... igen...

Det är då fasen vilket strul det kan bli när man byter medicin! Halva dosen blir för låg och dubbel dos blir för hög... Iallafall har jag fått prata med doktor Hejco igen och nu ska vi ta och öka dosen med 30 mg och se om detta hjälper. Jag blir lite frustrerad att ha såhär ont, man kan ju knappt tänka!

Stickningen har legat lite på is men imorgon kväll blir det stickning hos Anette. Då har jag hunnit ta en dos med den nya dosen så kanske blir min kropp lite mera "stickvänlig"! Sen MÅSTE jag väl ta mig i kragen och fota det jag har stickat... Jag ska verkligen försöka, jag lovar! Hur kan det vara jobbigt då? Ta lite kort liksom... Tala om att man är svag i kropp och själ...

Nu ska jag sbnart åka till apoteket och dollarstore. Jag ringde om dessa tuggummi som jag fått betala för mycket för så det var bara att komma in så fick jag pengarna tillbaka. Vilken tur, hon kunde ju likaväl ha sagt att jag inte kunde bevisa det. Så nu ska jag snart försöka linka mig fram med en kraft som man bara får av en sak: LÅGA PRISER! 

Jag känner suget i städ-tarmen!

Jag tror jag mår bättre, det borde jag göra när jag känner för att städa! Solen skiner in genom de oerhört skitiga fönsterna och man ser varenda dammkorn överallt. Visserligen har jag hemtjänst som städar men dom städar inte fönster eller lister... Ska man ha riktigt städat får man ringa en städfirma, så är det faktiskt!

Jag har tänkt att ta lite, lite varenda dag så det blir gjort. Innan min medicin började strula tog jag och rengjorde ett element varje dag. Fatta vad katthår som sitter bakom! Igår fick katterna en dust med super-kardan och jäklar vad hår en katt kan ha! Tussan har spytt upp några hårbollar sista dagarna så då är det väl bäst att borsta som fasen. Hellre borsta än hårbollar!

Buddha är inte så glad i detta med borstning som Tussan är. Tussan ligger och spinner och njuter medans Buddha tycker det är lite halvtrevligt i början bara. Efter ett tag (när man är halvfärdig) så tycker han att det får vara nog. Han morrar åt mig! Fast jag struntar faktiskt i detta, jag gör färdigt (tycker ni jag är elak för det?). De små liven vet att om man har blivit borstad så får man Whiskas-godis!

Jag har sänkt min medicin självmant eftersom jag hade enormt med biverkningar. Nu ligger jag på halva dosen jag hade innan och jag hoppas att det känns bättre. Jag mådde så jäkla illa och hade så ont i magen när jag tog dubbla dosen. Ville inte äta alls (fast det kunde ju varit bra ett tag ju...). Räcker det inte får jag väl slå Hejco en pling och be honom höja lite, lite. Jag vill absolut inte lägga mig för högt med smärtlindringen.

Hoppas ni alla har sol idag för det har jag! Ha det gött alla ni och sköt om er!

Rätt låt vann (tycker jag!)!

Jo faktiskt så är jag nöjd med resultatet från gårdagens melodifestival. Rätt låt vann men framför allt: RÄTT LÅT VANN INTE! Hade denna äckliga Ranelid vunnit så hade jag nog svimmat av chock, fy vilken dålig låt och fy vilken slemmig typ han är, brrrr. Nu får ni som gillade denna låt gärna göra detta, jag tycker om er ändå ;-)

Min kropp börjar att arta sig men ibland kommer det som vågor av illamående och aptitlöshet, äckligt värre. Är till råga på allt helt mosig i ögonen så jag ser riktigt drogad ut. Jag hoppas verkligen att detta ska lugna ner sig snart, jag vill vara som vanligt! Som det är nu så orkar jag knappt inte något, jag vill bara sova...

Nu ska jag försöka äta lite, usch och blä...

Det börjar arta sig...

Fy fasen rent ut sagt vad dålig jag var igår... Hämtade ju ut de nya tabletterna men jag kunde inte börja med dom förrän på kvällen på jag skulle ta morgon och kväll. Eftersom jag slet bort det sista plåstret på morgonen så började det ju bli lite jäkligt framåt kvällen när dosen gått ner en aning. Klockan sju på kvällen klarade jag inte att vara uppe längre, jag frågade Emmy om hon kunde tänka sig att tillbringa fredagskvällen ensam medan hennes mamma låg i sängen. För hennes del så gick det bra!

Vi ställde klockan så hon skulle veta när hon skulle börja göra sig i ordning för natten, jag somnade som en sten och kunde inte vara den mamma som man ska vara... Vaknade till en aning när Emmy skulle lägga sig men annars sov jag från lite efter 19:00 till 9:30 i morse... Är man lite trött då kanske?

Idag har jag börjat att bli "normal", jag tar nu den dos som är lika hög som den jag hade med mina plåster. Dock så tar det väl ett tag (gissar på ett par dagar kanske) innan dosen är som den ska. Nu vet jag iallafall att min medicin behövs, jag kan inte göra något om jag blir utan den! Tack gode Hejco för att du förstår att man behöver rätt smärtlindring om man ska orka vara en bra mamma, du är guld värd för alla oss som behöver din hjälp!