Lite trött är jag allt...

Det tar på krafterna at göra ingrepp, jag är helt slut i kroppen just nu! Fast samtidigt är jag så otroligt tacksam att skiten äntligen är över...

Kom in klockan 08:00 och fick sitta i väntrummet ett tag innan jag fick et eget rum där jag fick klä mig i långa strumpor, ursnygga trosor, blå sjukhusrock plus en hätta om håret. Jag lovar att jag var hur snygg som helst! Där låg jag och kollade i skvallertidningar en stund innan det kom in en sjuksköterska och pratade lite om vad som skulle hända härnäst. Eftersom jag redan har massor med medicin i kroppen så sket vi i lugnande innan, det hade varit en fis i rymden!

Sedan fick jag gå in i op-salen och lägga mig på en brits efter att de tagit fram en pall så jag kom upp! Blodtrycksmanchett på vänsterarmen och pulsmätare på höger pekfinger medan de skulle sätta en nål på höger hand.Första nålen misslyckades så de fick sätta den i armvecket istället. Sen fick jag smärtstillande via nålen (som jag inte kände, det var nog dålig styrka på det...) innan de sprutade in det berömda propofolet så jag somnade...

Vaknade fort och kände mig relativt pigg direkt. Hade inte ont i magen men ack vilka nervsmärtor jag hade i ändan, hade troligtvis legat lite fel eller nåt... Sen kom min gynläkare och pratade med mig. De hade tagit bort rätt mycket och skulle jag få tillbaka detta så brukar de vilja ta bort livmodern. Hon undrade om jag skulle ha fler barn men det ska jag ju INTE så då gör det ju inget.

Sen fick jag klä mig och gick ner till apoteket för att ta ut blodstillande medicin som jag ska äta i en vecka. Pappa kom och hämtade mig och det kändes verkligen skönt att få komma hem... Jag är sååå trött och längtar redan till sängen faktiskt. Det blir en tidig läggning ikväll misstänker jag.

Tack för alla hälsningar, det värmer. Jag orkar nog inte hälsa på er idag men jag ska försöka imorgon, KRAM!

Plötsligt var det söndag!

Jag har tillbringat helgen i Göteborg tillsammans med Emmy och faster Pia. Just nu håller vi på å landar lite, helgen har varit intensiv men lugn ändå. Imorgon ska jag in och göra en laserbehandling i underlivet så jag kommer skriva om allt sedan, just nu vill jag bara ta det lugnt!

Två sprutor i nacken!

Så fick det bli! Jag kan meddela att det gjorde ont som fasen och jag blev helt vimmelkantig efteråt men huvudvärken mildrades tack och lov. Dock så skulle jag ha tagit många fler sprutor för att bli av med huvudvärken men vi börjar med detta så får vi se vad detta leder till. Ett steg i rätt riktning!

Nu blir det lite packning och sen den sköna sängen, jag längtar till läggdax faktiskt!

Jag får hjälp!

Ringde till Nässjö Läkarhus i ren desperation och tala om att ha tur; Hejco hade en tid vid kvart i tre!!! Nu ska vi se vad han hittar på. Vi har pratat innan om bedövning av nerven men vi får väl se helt enkelt. Just nu skiter jag i vad som händer bara det blir bättre än detta.

Nu är paniken så nära...

Jag har sådan värk... Jag skulle kunna hänga mig eller vad som helst för nu är det illa! Har precis höjt min medicin plus fått ketogan som extramedicin men ack, ack... Saken är den att när jag var hos Hejco sist så pratade vi om att jag måste få igång blodcirkulationen i musklerna eftersom alla nerver i musklerna är så ikläm. Sagt och gjort, jag plockade fram min Tens-apparat...

My gadd, det var inte bra alls... Mina muskler orkar inte med ens en sådan behandling. Medicinen jag har kunde fasen klubba en häst men hjälper mig gör den INTE. Iallafall inte just nu. Nu funderar jag starkt att ringa och be att de bedövar nerven trots att jag är så spruträdd... Men jag orkar inte mer just nu, värken har börjat gå mig på nerverna (ja så är det ju faktiskt!). Just nu känns allt bara så in i helvete illa...

Det är säkert bättre imorgon... eller?

Propofol!

Faktiskt så går allt så fort så jag är helt i chock över detta med operationen på måndag. Fast allra mest är jag nog chockad över denna doktor som trots att det var mindre personal tog sig tid och pratade...

Vi diskuterade detta med operationen och sövning. För ett antal år sedan hände det som så att jag vaknade upp på operationsbordet precis när de var färdiga... Detta skrev han in i journalen och sa att troligtvis kommer jag att bli sövd med propofol... PROPOFOL! Det var ju det som Michael Jackson dog av!!! Jag började skratta hejdlöst över detta... Doktorn sa att han kunde garantera att ingen lämnas ensam när man får detta medel så jag kunde vara lugn! Men roligt var det allt!

Sen berättade jag om detta med sövning och EDS, det finns en viss risk eftersom allt blir så slappt och därför måste man vara försiktig med just nacken. Har man riktig otur så kan det hända saker som kotförskjutningar (det vill jag inte ha flera) eller så kan nacken gå av (det vill jag ABSOLUT undvika!)... Doktorn skrev OBS! med stora bokstäver och bad mig att även påminna narkospersonalen innan jag skulle sövas.

Jag känner mig lugn inför det som ska hända, jag får ju sova! Fast när vi läste min journal så hade jag fått det iallafall för de skulle inte ta bort det med slynga (som var sagt från början) utan med laser. Slynga använder dom om det sitter på livmodertappen men mitt sitter liksom baktill på livmodern och då måste de använda laser.

Nu ska jag göra ingenting, huvudvärken spränger så det blir lugnt och fridfullt fram till kvällens sticke-träff.

Oj vilken brådska!

Jag har väl berättat innan om mina cellförändringar i underlivet eller? Iallafall så finns de där och bort ska dom! Det har tagit lite tid att få en tid till operation, jag vill nämligen vara sövd. Idag besökte jag en alldeles underbar läkare som skulle skriva en op-remiss. Det första jag fick göra var att berätta min historia om min sjukdom, han var väldans intresserad, kul med sådana läkare(han var tysk så det kanske är så att tyska läkare är bättre eller?)!

Iallafall så fick jag en kallelse om operation på MÅNDAG!!! Vilken fart det blev helt plötsligt nu då, jag som hade tänkt mig om ett par veckor... Ja, ja, jag får väl bita i det sura äpplet och bara tycka att det är bra när det är över. Sen ska jag ringa på fredag om vilken tid jag ska få, lite märkligt men så funkar det visst nu för tiden.

Sen måste jag säga att vissa människor är så otroligt sura och egoistiska så det inte är klokt. Jag hoppas jag ALDRIG blir sådan själv!