Var är den denna gången då?

Finns det fler människor än jag som alltid tror att jag lägger laddaren till mobilen på samma ställe varje gång men sällan hittar den? Fattar inte hur svårt det kan vara att lägga ALLA laddare på SAMMA ställe! Blä så trött jag blir...

Ps. Har hittat laddare till 3 andra telefonmärken (det kan ju vara bra att ha, he he...)...

Hur gör jag?

En del kanske undrar hur jag kan sticka när jag inte mår bra? Mitt svar blir så här: Egentligen säger min kropp bestämt NEJ! till stickning. Så varför stickar jag då? Så här är det; jag kan inget annat och när jag får ont så MÅSTE jag göra något för att skingra tankarna. Skulle jag sitta helt stilla och bara tänka "EDS, EDS, EDS, EDS....." hela tiden skulle jag bli en galen yxmördare... Alltså stickar jag... Det är naturligtvis inte bra att jag gör det för det leder till att jag får ÄNNU mer ont men jag försöker ta det lite lugnt.

När jag var på smärtenheten i Eksjö så frågade doktorn hur pass smärtlindrad jag önskade bli. "Så jag kan sticka!" svarade jag. Jag fick min önskan uppfylld och även om jag får ont av det så är jag tacksam för att jag kan göra NÅGOT. Jag försöker att sitta så bekvämt som möjligt och jag stickar ALLTID med rundstickor annars kan jag inte sticka alls, det bli för tungt.

Jag är evigt tacksam att jag kan göra något, innan jag blev dålig så höll jag på hela tiden, är en människa som har varit pedant och varit på språng jämt och ständigt. Att helt plötsligt gå från fullt ös till lugna gatan är inte lätt men sticket, barnet och mina djur hjälpte mig. Så ni som mår dåligt med massor av värk eller annat som gjort att ni inte är som förr, hitta någonting som ni kan göra så ni känner att "jag KAN faktiskt ändå!". Man behöver inte göra saker varje dag men att få göra något är så viktigt för självförtroendet.

Sen vet jag att jag är så in i norden envis, kanske har det lite att göra med saken, eller vad tror ni?

Gårdagens vedermödor...

Först kom min granne in med dessa läckerheter:

Om ni tycker de ser lite annorlunda ut så är det för att grannen var konditor i forna Jugoslavien (Vilken del vet jag faktiskt inte). Han kommer lite då och då med godsaker till mig och även till de andra grannarna. En mycket trevlig man är han men ett problem finnes; vi pratar inte samma språk! Han pratar tyska förutom sitt modersmål och jag kan knappt ett ord tyska... Dock går teckenspråk rätt bra ibland, tack och lov...

Igår hade vi stickekväll. Jag skev i ett tidigare inlägg att jag höll på med en grej som jag inte kunde sluta sticka på! Här är den:

Visst är den så jäkla fin, jag är så stolt över den... Den är stickad i merinoull och mönstret finnes i den nyaste tidningen "Stickmagasinet".

Nu tänkte jag då börja på en till sådan sjal igår. Så här långt kom jag:

Uppläggning plus ett varv alltså... Kan säga att man börjar med att lägga upp 380 maskor... Hur många gånger måste man räkna så det stämmer tror ni? Till råga på allt blev jag störd hela tiden så Anette fick räkna åt mig.

Fler saker som jag har gjort utan att visa är dessa benvärmare i raggsocksgarn, stickade två räta, två aviga, ett nystan till varje tub.

Sedan har vi dessa knävärmare, stickade två räta två aviga halva vägen, sedan ökade jag till tre räta två aviga. Dessa är oxå stickade i raggsocksgarn.

Vädret är dock inte vinteraktigt här i småland, kanske får man strunta i att använda de stickade paltorna i år... Vi får väl se helt enkelt, hoppas det kommer lite lite snö på julafton iallafall...

Är jag utvilad?

Nja, det vore nog en överdrift att kalla det så... Snarare minimalt mindre trött, det är nog dom rätta orden. Jag har iallafall sovit som en gris och jag är så glad för detta.

Igår var jag ju som ni vet hos min käre läkare. Jag kan säga att jag blir glad bara av att se honom! Tänk vad en trevlig, kunnig och glad läkare kan göra... För mig gör han underverk bara genom att jag alltid får tid hos honom.

Jag tog fram min långa lilla lista och började.... Värken var en stor fråga och det bollades fram och tillbaka hur vi skulle göra. Hejco är lite sprut-galen och ville gärna spruta in bedövningsmedel vid nerven men jag är spruträdd så det tar vi i framtiden (eller aldrig!). Vi bestämde oss för att öka plåstret istället från 30 mikrogram till 40. Har idag bytt till 40 så nu får vi se hur detta blir...

Sen pratade vi om extramedicin vilket vi valde ketogan eftersom det funkar bättre på mig. Jag har ju haft oxynorm innan men när mina kotor flyttar sig gör det djävulsk ont och då måste man ha något som smäller lite bättre.

Min hud kom sen... Ni ska bara veta hur den har blivit... Jag har väl aldrig berättat eller visat hur den har varit nu under de senaste åren för att jag tycker att det har varit skämmit. På hela min överkropp har jag stora knölar som gör ont. Igår fick jag det svaret som jag själv visste, att talgproduktionen inte fungerar, kroppen kan inte få ut "skiten" utan det samlas i allt större knölar under huden. detta gör skitont och det enda som hjälper är att trycka ut det hela... Sen måste man "lura" huden att vilja göra sig av med "skiten". Man får smörja med det fetaste man har (typ vaselin) och sen bada varmt så porerna öppnar sig. När jag har badat är vattnet helt fullt av "skit", det är så äckligt men vad ska man göra... Nu har jag iallafall berättat hur det är...

Huden består ju av bindväv så detta fenomen är ju inte direkt konstigt när man har EDS. Dock har jag aldrig hört om det förut... Hejco skrev ut fet kräm så jag slipper bli ruinerad på all kräm jag får köpa. Jag smörjer in hela mig flera gånger om dagen, enda sättet att få huden att bli bra...

Sen pratade vi lite om alltmöjligt, t.ex om detta med naturläkemedel. Hejco tycker absolut att det är värt att testa och jag tycker att man defenitivt kan blanda både vanlig medicin och naturläkemedel. Om det fungerar så är det väl bra? Att använda medel som inte är syntetiska borde ju vara det bästa men räcker det inte så är det ju inget att göra...

Efter mycket prat var min tid hos min käre doktor slut och det var dax att åka till apoteket... Tänk vilken tur jag har som har den bästa doktorn i världen...

Så trött...

Klockan är bara halv åtta men nu ska jag faktiskt gå till sängs. Jag är så jäkla trött och har haft sprängande huvudvärk precis hela dagen... Läkarbesöket berättar jag om imorgon (om nu någon skulle vara intresserad), sov gott mina vänner!

Min slappar-katt!

Tittade in i Emmys rum igår och fick se detta:

Detta är min slappar-katt Tussan! Hur kan hon bara ligga sådär? Bland pennor och leksaker, borde det inte göra ont i kroppen? Tussan gillar att ligga bland bråte, ofta ligger hon i en hylla i Emmys skrivbord och där är det då banne mig inte fritt från grejer...

Söt är hon iallafall och idag var det hennes tur att få vara med här, Buddha brukar ju vara med så det var hennes tur idag!

 Tack för era kommentarer! Det räcker att man skriver några ord om ens smärta så skriver ni genast ord som lugnar och gör mig på bättre humör. Utan bloggen vore jag nog helt depp-deppad! Ibland så gör livet att man känner sig totalt nere men livet kan inte vara spikrakt alltid, då vore det inget liv! Å hur skulle man veta när man har roligt om man inte har tråkigt ibland?

Idag ska jag (på tal om ketchup) till doktorn. Först ska jag göra mig vacker (ehrmm?) och sen ska jag kontrollera min lista och se så allt är med. Har så mycket att ventilera så jag skulle nog ha behövt hela dagen. Jag får nog prata i överljudsfart!

WÄHÄÄÄÄäääää.....

Rubriken blev som den blev bara för att mitt liv känns just så just nu... Jag är just nu nere i ett gyttjigt dike och försöker med all kraft att komma upp. Känner mig helt off alltså. Måste vara detta höstväder som har gett mig en smocka, vädret är helt grått och ruggit. Min kropp sparkar bakut helt och hållet...

Hoppas ni mår lite bättre än vad jag gör... Fast jag kommer nog snart igång igen, det är bara en liten höst-depp-grej som har dimpt ner i skallen på mig.