torsdag 10 november 2011

Hur gör jag?

En del kanske undrar hur jag kan sticka när jag inte mår bra? Mitt svar blir så här: Egentligen säger min kropp bestämt NEJ! till stickning. Så varför stickar jag då? Så här är det; jag kan inget annat och när jag får ont så MÅSTE jag göra något för att skingra tankarna. Skulle jag sitta helt stilla och bara tänka "EDS, EDS, EDS, EDS....." hela tiden skulle jag bli en galen yxmördare... Alltså stickar jag... Det är naturligtvis inte bra att jag gör det för det leder till att jag får ÄNNU mer ont men jag försöker ta det lite lugnt.

När jag var på smärtenheten i Eksjö så frågade doktorn hur pass smärtlindrad jag önskade bli. "Så jag kan sticka!" svarade jag. Jag fick min önskan uppfylld och även om jag får ont av det så är jag tacksam för att jag kan göra NÅGOT. Jag försöker att sitta så bekvämt som möjligt och jag stickar ALLTID med rundstickor annars kan jag inte sticka alls, det bli för tungt.

Jag är evigt tacksam att jag kan göra något, innan jag blev dålig så höll jag på hela tiden, är en människa som har varit pedant och varit på språng jämt och ständigt. Att helt plötsligt gå från fullt ös till lugna gatan är inte lätt men sticket, barnet och mina djur hjälpte mig. Så ni som mår dåligt med massor av värk eller annat som gjort att ni inte är som förr, hitta någonting som ni kan göra så ni känner att "jag KAN faktiskt ändå!". Man behöver inte göra saker varje dag men att få göra något är så viktigt för självförtroendet.

Sen vet jag att jag är så in i norden envis, kanske har det lite att göra med saken, eller vad tror ni?

9 kommentarer:

Cecilia sa...

Ja, du är nog envis och det är ju som sagt tur det!

Lisbeth sa...

Beundrar dig för din vilja att leva mitt i livet. jag försöker också tänka så men jag faller alltför lätt och ger upp. När jag läser ditt inlägg ska jag tänka på det när det är motigt. Jag vill också inte sticka men något annat som jag väljer
Bra jobbat
Kram

Lisbeth sa...

Fel av mig i förra inlägget. Det är sambon som heter diktumetfaktim inte jag

Hamrånge slöjdare sa...

Det är väl bra att något kan göra att man glömmer värken en stund!
Blir det sedan nåt vackert av det är ju det ett plus. ;-) Kram

Lejonkvinnan sa...

Jag kan inte sticka, är värdelös på det helt enkelt. Men jag kan göra annat ibland, det måste man få göra annars blir man ju tokig. Men tyvärr är jag en sådan som vill så mycket, som påbörjar saker som jag tycker verkar kul, men sedan så blir det inte så mycket med det...så jag har en del hobbysaker liggande här hemma ;)

Kramis

UllaJohanna sa...

Du har så rätt!!!
Och att göra något man tycker är roligt kan ju få en att, om inte helt glömma, så åtminstone få värken att verka lite mindre "värkig" en stund. Och det är guld värt!!!

Att vara vansinnigt envis är nog en förutsättning för att orka överleva, tror jag...

Kramen på sig!!!

Rosenvante sa...

Jag förstår dig faktiskt. Det är viktigt att man kan få göra nått när man vill o orkar.

Anonym sa...

Hej på dig jag köper gärna den grå svarta halsduken:))tack för kaffet

Ulrika sa...

Jag hade också gärna stickat om händerna tillåtit. Den enda jag vågar tillåta mig själv och som jag inte kan vara utan är att skriva (på datorn). Har gett upp allt annat. Folk undrar varför jag gör det när jag har så ont? Precis som du, jag kommer bli galen om jag inte får göra något. Jag måste för att överleva.

Hoppas du kan fortsätta sticka länge länge :)