I vårat hus bor det ju asylsökande människor. En familj som har bott här länge ska imorgon bli hemskickade till Tjetjenien... Mamman i denna familj har diabetes och pappan blev dödad i kriget (tillsammans med en av hennes söner)... Vissa får stanna och vissa får inte stanna. Vad jag inte förstår är vad de går efter när de skickar hem folk. Mina före detta grannar fick stanna, de var oxå från Tjetjenien. Tycker bara det är mycket märkligt...
Kerstin ställde sig och gjorde våfflor och vi satte oss och drack kaffe och pratade. Här är Adam och hans mamma (som jag tyvärr inte vet vad hon heter). Adams tvillingsyster satt brevid mig och henne missade visst kameran!
Det var sorgligt att säga farväl... Vi har blivit så vana vid att Adam har kommit och pratat med oss om vi har varit ute. Jag håller tummarna för att det går bra för dom i Tjetjenien!
12 kommentarer:
Ja, visst är det så ibland!
Nu är jag nyfiken: beställde du garn från Yarn Paradise? Jag fick mitt idag, snabbt, och är väldigt nöjd!
:)
Ja du, man undrar ibland vad de fattar besluten på för underlag. Hoppas att det går bra för dem
Ja det är svårt att förstå vad mynd. grundar sig på när folk skickas tillbaka till hemlandet igen och också svårt för oss, som har det så bra, att förstå dom asylsökandes utsatthet.
Ibland fattar man inte vad Migrationsverket går på...Lotteri kanske? Kramiz
Det blir svårt när man känner dem som ska skickas tillbaka... Bra i alla fall att ni inte bara vände bort blicken utan sa hejdå så gott det går!
Ja ibland kan man ju undra!!!!Kramiz på dig!:)
Vad underbart ändå att ni bjöd på våfflor och fikade med dem. Tror nog att det betyder jättemycket för dem. Inte så många som gör sådana saker. Trist bara att ofta är det bra människor som får åka hem igen, människor som är fattiga och genomsnälla.
Usch, så mycket hemskt som kan möta en familj i Tjetjenen.
Tråkigt. Jobbigt med avsked.
Oj, tack söta du för ditt beröm! Man blir ju riktigt röd...
Ja-a, man undrar verkligen vad myndigheterna tänker!
Jassåå, det finns sådan kastrering nu förtiden. Tänk vad kloka hundarna är. När jag skulle föra vår hund för kastrering, fick jag ringa min man (som var på jobbet), för att hjälpa till att få hunden i bilen! Det var stört omöjligt att få den ur fläcken! Hur kunde den veta vart jag skulle ha den!??
Hälsa voffsen!
Kraaam/Pia
Vilken empati du visar för andra människor, men det var skönt för de här grannarna att kunna ätervända och känna att någon bryddesig om dem. Jag undrar bara hur Invandrarverket tänker. Den här pojken har ju gått i skola i Sverige o har väl ingenting att återvända till.
Du har ett gott hjärta!
kram
Usch...sorgligt. Vi har ju plats för dem!
Skicka en kommentar