Jag är rörd!

Ja faktiskt, här skriver jag ett litet inlägg och får sådana fina kommentarer tillbaka. Blir man inte rörd då så blir nog ens hjärta förvandlat till en stenig staty på Nässjös torg...

Faktum är att efter att jag skrivit det inlägget så kände jag mig så glad och upprymd, det måste ju betyda att jag behöver bloggen, jag behöver ER! Jag är dock lite förvirrad (mer än vanligt eller?) eftersom jag har bytt till det nya "blogger" och då måste jag gå ut på internet med google crome för annars vill det inte alls som jag vill. Jag hoppas dock att hjärncellerna snart hamnar rätt, lite övning så borde det nog ordna sig!

Idag ska vi göra något så roligt som ha en stor födelsedagsfest! Eller en födelsedagssammankomst blir det nog, fest låter så "hyra lokal och dansa järnet" liksom. Eftersom alla i våran familj fyller nu på våren så samlar vi ihop alla födelsedagar och har som en liten julafton. Inte för att jag vill bli firad längre men att träffas allihopa är guld värt. Jag träffar mina föräldrar nästan varje dag men min syster bor i Jönköping och min bror i Borås så dessa två träffar jag faktiskt inte så ofta.

Idag ska vi träffas hos syrran (vi alternerar det hela) och äta smörgåstårta och efteråt blåbärspaj. En dag då man får tänja ut magsäcken med andra ord! Älskar smörgåstårta...

Jag återkommer när jag har smält all mat!

Hej alla söta, NU ÄR JAG TILLBAKA!!!

Just det, jag är tillbaka, kanske inte i samma "toppform" som jag var i innan men jag ska göra mitt bästa. En anledning till att jag skriver är att jag har fått massor med kommentarer om hur jag mår och även en hel del mejl. Jag känner mig hedrad över att ni snälla människor där ute tänker på mig! En stor kram till er ALLA!

Så hur mår jag då? Njaaa... Jag vet inte riktigt egentligen. Anledningen att jag slutade skriva var bland annat för att sorgen efter Gibson blev så stark. Inte för att jag saknade honom, han var gammal och det var dax för hans vila... Nej, jag saknade min identitet som hundägare. Låter det märkligt? Helt plötsligt var jag ingen... Jag satt här inne och gjorde inget. Innan var jag ute varenda dag, jag pratade med massor med folk och jag mådde bra.

Nu har den värsta sorgen över detta försvunnit. Visst, jag vill jättegärna ha en hund men jag är på det klara med att det inte finns en chans i världen att jag orkar med detta. Sista tiden med Gibson var krävande för mig, jag kände att jag inte riktigt orkade... Hurdan är jag om fem år? Vem vet... Man kan inte lasta över problem (eller hund) på någon annan, katterna klarar jag av och dessa gose-kissar nöjer jag mig med!

Mycket har hänt men tror ni att jag kommer ihåg allt? Svaret är NEJ (naturligtvis, ni trodde väl inget annat eller?)! Iallafall kanske ni märker att de där ORDEN som jag innan saknade, dessa ORD har kommit tillbaka! Jag kommer kanske inte att vara så flitig med skrivandet, vad vet jag men jag ska försöka. Jag tror att jag behöver skriva för att läka min sargade själ (nu överdrev jag lite...).

Jag tänker iallafall börja lite lugnt och inte stressa, jag skriver när jag har lust så att säga. Huvudsaken är ju att jag är tillbaks! Tack alla som har tänkt på mig och skrivit till mig, ni får varsin stjärna på himlen!

Jag är tom...

Tyvärr får jag väl säga... Jag är tom på ord, de ord som skulle stått just HÄR... Orden finns inte, de har försvunnit bort i fjärran där de har semester och försöker bygga upp kraft för att någon gång kunna skapa nya ord...

Jag tänker ta lite semester oxå... Jag har ingen lust längre... Ska man blogga så måste det finnas lust att skriva. Jag skriver ju för min skull och därför kan jag inte skriva ord när orden har fastnat någonstans på vägen.

Jag funderar så mycket... Det finns massor som jag vill göra men allt har på något sätt hamnat i något slags tomrum där allt ligger huller om buller. Jag måste hitta tillbaka till mina ord... Ni som har varit så snälla och kommenterat här, ni är värda guld för mig. Jag hoppas att ni finns där den dagen då orden har kommit tillbaka, när lusten finns där igen.

Just nu räcker lusten bara åt att ta hand om mig, om mitt barn och om mina katter. Det blir nog så när man vill så mycket men det finns ingen ork bara en kropp som inte vill något alls...

Jag sänder ut en stor kram till er alla och säger "Vi ses snart igen!". Jag finns ju på mejl om någon vill veta något eller bara vill säga "hej"...

(Jag kanske är tillbaks om en vecka eller två, vem vet?)

Det var nära en KATASTROF!!!

Som vanligt så här innan jul så väntar man ju på posten i dessa tider, man vill ju kolla alla julkort! Idag var det samma sak, lådan full med kort men oxå med en massa annat och då menar jag räkningar... Inget att föredra men man tackar och tar emot för vad annars kan man göra?

Jag sliter upp ett brev från trafikförsäkringsverket och tänker att det är väl bara reklam eller nåt. Gissa hur snopen jag är när jag ser att det är en räkning på 5300 spänn!!! Men vad i hela friden, vad är nu detta? En räkning på en bil som jag hade när jag bodde i min etta, jag tror det är 17 år sedan den såldes... Tala om att jag började få stickningar i hjärttrakten nu...

Ringer pappa "ögonaböj" (antagligen småländska och betyder genast för er som inte fattar) och nästan skriker ut att jag har fått en räkning för min Fiat jag hade och varför kommer det NU???

Pappa är lugn som en filbunke, det är han alltid, så han säger bara "men det är ju omöjligt?" och blir tyst (troligtvis funderar han om jag har varit så klantig och inte betalat något...). Jag sitter där och funderar febrilt, hur ska jag nu lösa detta? En räkning NU, jag har ju precis betalat allt och det finns inte några pengar kvar, de som finns ska gå till mat...

Tar och tittar lite extra noga och helt plötsligt ser jag, helt plötsligt blir jag så jäkla glad så jag knappt kan prata; DET ÄR INTE EN RÄKNING TILL MIG! Det finns en här i samhället som heter precis samma som jag fast han har några bokstäver mindre än mig. Han bor i huset brevid... Hoppas han inte blir sur för att jag öppnade hans post men det är faktiskt brevbärarens fel.

Hur kan det nu då komma sig att en person, som faktiskt är en man ifrån ett land där René (med bara ett E alltså) är ett mans-namn, har nästan samma efternamn som jag plus äger en bil som jag oxå har ägt en gång i tiden... Hur är det möjligt? Iallafall så ska ni veta att jag kommer att lägga mig snart för jösses vad jag fick ont i skallen...

Jag önskar er alla en fröjdefull jul och var snälla mot varandra! KRAM!

Sagan om en viss ring...

Ja inte är det MIN ring inte jag pratar om, det är naturligtvis J.R.R Tolkiens "Sagan om ringen" som jag just nu tittar på. Det är faktiskt den filmatisering av en bok som jag gillar allra mest, den gör mig så lycklig samtidigt som den är djupt sorglig oxå. Jag bara måste se den, förr hade jag den på video men vem har video nu för tiden? Jag kan säga att till och med min dvd-spelare har lagt av...

Jag mår idag lite bättre faktiskt, att bli spetsad massor med gånger hjälpte alltså! Min käre doktor kommer att få göra detta flera gånger fast jag akn ärligt erkänna att detta med att han stack mig flera gånger och inte så djupt är inte lika effektivt som när de kör ner sprutan i nervrötterna. Dock måsr man ju lite mer pest efteråt så vi får väl se vad vi gör i framtiden.

Nä nu ska jag fortsätta titta, även att jag har sett den flera gånger så är det fortfarande lika spännande!

Nu jäklar har jag blivit stucken...

Min läkare är en riktig snäll en som tänker på patientens bästa för jämnan. Nu hade han tänkt ändra lite på mina sprutor. Sist han sprutade mig så var han nere vid nervrötterna, jag fick 2 stick och mådde riktigt pyton efteråt.

Denna gången hade han tänkt sticka mig med en liten, lite, tunn nål på massor med ställen. Okej, sa jag, gör som du vill! Han stack mig nog på 16 ställen tror jag, längst med hela halskotpelaren och neråt plus några stick i axelmusklerna oxå. Kände mig som ett såll efteråt!

Fick en reaktion även denna gången men den blev inte lika stark, var iallafall inte på väg att kräkas! Kände mig bara så olustig, det går inte ens att förklara. Nu ska jag iväg och sticka och hoppas att detta hjälper mig i några veckor. Annars är det bara att bli stucken igen!

Jag har legat nere...

Ja, alltså jag har inte varit så synlig här. Igår sket jag i datorn fullkomligt, behövde vila mitt huvud helt enkelt. Imorgon ska jag ÄNTLIGEN ta nya sprutor och då kommer skall-banket att lugna sig en aning.

När man har denna jäkla nervsmärta så går det knappast inte att vara trevlig överhuvudtaget. Jag får anstänga mig till max alltså! Idag är jag ett monster, imorgon är jag len och go igen ;-)