Katter, katter och åter katter...

Kattutställning i Eksjö dagen till ära och Emmy, jag och papsen var där och tittade. Tänk vad söta små och stora katter det finns... Denna skönheten är en brittisk korthår och kolla in ögonen:

Oxå en brittisk korthår:

Maine Coon:

Helig Birma:

Kan det vara en ragdoll?

Ragdoll eller Birma:

Ingen aning:

Ragdoll:

Cool katt!

Ragdoll?

Detta är iallafall en Perser:

Anledningen att jag ville till utställningen var att jag har hört att man ibland kan hitta grejer till bra pris. Har kollat runt efter en stor kattlåda men inte hittat någon direkt billig, de har legat runt femhundra sådär. Här hittade jag en stor låda till en billig peng, 259 kostade denna:

Nu ska vi se om de små liven vill kissa i den oxå, de har aldrig haft lucka på sin låda förr... Det kanske blir så att mamma får ta bort den helt enkelt, vem vet? Ja, ja... Den som lever får se...

Nu är jag så jäkla trött men först ska jag ta en runda med hunden innan jag däckar någonstans i solen hade jag tänkt. Hej svejs på er!

Imorgon...

Då jäklar ska jag ha lite roligare kan jag säga! I grannstaden är det kattutställning och dit ska vi och kolla in alla möjliga kattraser. Ska bli så kul, vill se om det finns någon "Buddha" i vuxen ålder så jag kan se på ett ungefär hur han blir. Annars har jag förgyllt min kväll med att borsta djur... Tala om att när den ena slutar fälla så börjar den andre, nu är det visst Gibsons tur...

En helt vanlig trist dag...

Ja, så är det ibland... Trist alltså. Vissa dagar bara är sådana. Man kan nästan känna det när man öppnar ögonen på morgonen. Kanske måste man ha trist ibland för att veta när man inte har trist! Helst skulle jag bara vilja lägga mig under täcket och bara vara så supertrist men det går ju inte... Barnet kommer ju hem sedan och då är det väl bäst att vara lite på hugget!

Inte ens djuren rör på sig, de ligger som utslagna sillar alla tre... Äh, jag lägger mig en liten, liten stund på soffan...

Buddha är glad!

Varför? Jo, hans älskling har vaknat upp ur sin koma! Hela förmiddagen låg hon bakom sängen och ville inte bli störd. Jag förstår henne, hade jag gjort samma operation så hade jag nog legat som en pannkaka i två veckor, MINST! I eftermiddags vaknade kissen till liv och Buddha blev så lycklig över att hon ville busa med honom! Dock visade hon att hon hade ont, fräste åt Buddha gjorde hon! Fast det skulle jag oxå göra om det kom en katt som var dubbelt så tjock som jag själv, farandes som en projektil rätt emot en och krocka hejdlöst... Sådan är han lille Buddha!

Ute är det rått och kallt... Vantar hade jag på mig nyss på hund-rundan... Måtte det bli lite varmare snart...

Ny från topp till tå...

Dottern hade på sig nya kläder idag, allt var nytt utan jackan! Hon stod framför spegeln och kollade så hatten satt bra och sedan skuttade hon iväg, lycklig som attan... Visst att det kostar pengar men ack vad kul det är när man ser att hon är så himmelens lycklig!

När jag var liten så fick jag inte några nya kläder... Min mamma jobbade inte och ekonomin var väl inte direkt på topp så att säga. På den tiden sydde folk mer kläder mot idag, på den tiden var det billigt att sy kläder oxå. Så hemmasytt eller ärvt, det var vad man fick ha på sig. Mamma sydde oftast om brorsans kläder så det blev tjej-kläder... Ett par manchesterbyxor blev en kjol...

Jag avskydde dessa kläder... Anledningen var att min bästa kompis alltid fick nya kläder, precis sådana som jag ville ha! Mina kläder var väl fina men omoderna, det var därför jag avskydde dom... Min mamma började jobba när jag var 12 år ungefär, då började man få köpta kläder. Fast sedan var jag ju så stor så jag fick mitt egna barnbidrag och det skulle gå till kläder oxå. Att man hade råd... Fast det hade man ju inte.

Därför vill jag att mitt egna barn inte ska känna så som jag gjorde. Visst att jag inte har så himla mycket pengar men hon ska inte behöva gå i kläder hon inte vill ha! Bättre att köpa sådant som hon använder än kläder som bara ligger i garderoben...

Detta inlägget blev visst en liten historia, hihi!

Äntligen överstökat...

Idag var det alltså Tufsans tur att bli några gram lättare genom kastration. Kan säga att det var ju någon som tyckte att det var trist att inte få någon mat... Resan in var "pratsam", Tufsan snackade på som bara den om hur det var att åka bil. Försökte gräva sig ut ur buren men ack, ack...

Lämnade en mycket rädd liten kisse som satt och skakade i sin bur. Emmy började nästan att gråta... Sen bar det iväg till Lindex och fy fasen vad dyrt det är att ha barn som växer... Det är väl därför en annan kommer i sista hand... Jag köpte nämligen...INGENTING! Inte dåligt va!

Emmy fick en hel del kläder plus ett par skor, en hatt och en ny skolväska. Hon var mycket nöjd kan jag säga! Efter att ha köpt hundmat på granngården så for vi tillbaka för att hämta den stackars lilla kissen... Dock så var hon vaken och det var bara att betala och se glad ut. Passade på att märka henne i örat oxå så hon inte kan springa bort. Eller rättare sagt: hon kan springa bort men folk kan ju se att hon ägs av någon. Fick faktiskt oxå mat från Royal Canin, provpåsar alltså. Aldrig fel med gratis-saker (speciellt inte när allt annat kostar skjortan!)!

Väl hemma sprang kissen direkt och la sig under Emmys säng och sov ett tag. Sen kom hon fram och fick en stor portion mat som hon åt upp. Sedan la hon sig i fönstret och där ligger hon än... Buddha har hoppat upp och kollat till henne, kanske undrar han varför hon är så stilla, det brukar ju vara fullt ös kvällstid!

Nu är vi alla så jäkla trötta så det blir sängen BUMS!

"MJAAAAUUUU! Jag vill ha mat!!!"

Det är nog inte lätt att vara katt... I vanliga fall serveras maten när kissen antingen ber om det eller genom en skål med torrfoder som fylls på jämt och ständigt.

Då är det inte lätt när matte kommer upp på morgonen och vägrar ge sina älsklingar något alls! Fy så elak man kan va eller hur! Anledningen till att jag är så taskig är att Tufsan ska kastreras idag. Dum tid var det, klockan halv 3 ska jag vara där. Så sista måltiden fick lilla Tufsan vid midnatt då matte var uppe på toa. En hel portionspåse med mumsig mat slafsade hon i sig. Skönt att hon åt vid den tiden, annars hade jag haft dåligt samvete idag...

Buddha, eller "Tjocke-Lasse" som vi har börjat kalla honom, behövde väl kanske inte svälta... En liten tjockis är han ju men han skulle ju inte till doktorn idag så jag tog och stängde in mig med honom i Emmys rum så han fick lite mat. Först ville han inte äta, hans kompis var ju inte där! Fast maten såg väl allt för god ut så till sist mumsade han i sig.

Jag är så glad över att jag fick Tufsan... Så som de två leker och har roligt ihop! Buddha kanske blir en stor katt men utan Tufsan hade han nog blivit en riktig Buddha med fläskiga valkar över hela kroppen. Nu motionerar han flera timmar om dagen genom att leka kurragömma med sin kompis. De springer som galningar fram och tillbaka i lägenheten. Buddha är ju rätt så klumpig så när han dundrar fram låter det, han hinner liksom inte stanna utan rusar rätt in i möblerna!

Djur är verkligen underbara...