Dottern hade på sig nya kläder idag, allt var nytt utan jackan! Hon stod framför spegeln och kollade så hatten satt bra och sedan skuttade hon iväg, lycklig som attan... Visst att det kostar pengar men ack vad kul det är när man ser att hon är så himmelens lycklig!
När jag var liten så fick jag inte några nya kläder... Min mamma jobbade inte och ekonomin var väl inte direkt på topp så att säga. På den tiden sydde folk mer kläder mot idag, på den tiden var det billigt att sy kläder oxå. Så hemmasytt eller ärvt, det var vad man fick ha på sig. Mamma sydde oftast om brorsans kläder så det blev tjej-kläder... Ett par manchesterbyxor blev en kjol...
Jag avskydde dessa kläder... Anledningen var att min bästa kompis alltid fick nya kläder, precis sådana som jag ville ha! Mina kläder var väl fina men omoderna, det var därför jag avskydde dom... Min mamma började jobba när jag var 12 år ungefär, då började man få köpta kläder. Fast sedan var jag ju så stor så jag fick mitt egna barnbidrag och det skulle gå till kläder oxå. Att man hade råd... Fast det hade man ju inte.
Därför vill jag att mitt egna barn inte ska känna så som jag gjorde. Visst att jag inte har så himla mycket pengar men hon ska inte behöva gå i kläder hon inte vill ha! Bättre att köpa sådant som hon använder än kläder som bara ligger i garderoben...
Detta inlägget blev visst en liten historia, hihi!
6 kommentarer:
Jo, det där känner man igen. Hemsytt och ärvt. Men när det gäller ärva så minns jag första gången jag fick ärva brorsans jeans. Vilken lycka! Första jeansen från att ha gått i någon sorts elastabralla. Det var glädje trots att dom var begagnade :)
Jo, men du har så rätt, så rätt. En liten flicka som är glad och fin går det lättare för i livet än en som är olycklig och känner sig ful, det är ju såna tider vi lever i, så är det bara. Och jag kan tänka mig att modershjärtat smälter när hon ser en lycklig Emmy!
Då blir hela dagen bra,
kramar
Agneta
Din historia liknar min. Min mor sydde också egna kläder och ärvda kläder var hennes refräng. Så länge man kombinerar det med vissa nya, så tycker jag inte att det är av ondo.
Ha det gott
Jag fick alltid ärva syrrans kläder, men jag minns inte att jag brydde mig nämnvärt. Jag var inte som andra barn. :)
Du har så rätt. Man behöver nog inte köpa kläder hela tiden utan köpa rätt då man gör det. En del barn verkar ju få allt dom vill, hela tiden och det tror inte jag leder till något gott.
Däremot att få kläder dom älskar är väl dom väl unt ;)
Så var det för mig också. Men min mamma jobbade, men var ensamstående. Man fick barnbidrag varje kvartal och det skulle räcka till ett par byxor, skor, jacka och nån tröja. Nej, bortskämd var man inte. Mina barn växte också upp med att ärva och snålt med inköp förutom Claudia då som fått lite mera fria tyglar.
Skicka en kommentar