Buddha är glad!

Varför? Jo, hans älskling har vaknat upp ur sin koma! Hela förmiddagen låg hon bakom sängen och ville inte bli störd. Jag förstår henne, hade jag gjort samma operation så hade jag nog legat som en pannkaka i två veckor, MINST! I eftermiddags vaknade kissen till liv och Buddha blev så lycklig över att hon ville busa med honom! Dock visade hon att hon hade ont, fräste åt Buddha gjorde hon! Fast det skulle jag oxå göra om det kom en katt som var dubbelt så tjock som jag själv, farandes som en projektil rätt emot en och krocka hejdlöst... Sådan är han lille Buddha!

Ute är det rått och kallt... Vantar hade jag på mig nyss på hund-rundan... Måtte det bli lite varmare snart...

Ny från topp till tå...

Dottern hade på sig nya kläder idag, allt var nytt utan jackan! Hon stod framför spegeln och kollade så hatten satt bra och sedan skuttade hon iväg, lycklig som attan... Visst att det kostar pengar men ack vad kul det är när man ser att hon är så himmelens lycklig!

När jag var liten så fick jag inte några nya kläder... Min mamma jobbade inte och ekonomin var väl inte direkt på topp så att säga. På den tiden sydde folk mer kläder mot idag, på den tiden var det billigt att sy kläder oxå. Så hemmasytt eller ärvt, det var vad man fick ha på sig. Mamma sydde oftast om brorsans kläder så det blev tjej-kläder... Ett par manchesterbyxor blev en kjol...

Jag avskydde dessa kläder... Anledningen var att min bästa kompis alltid fick nya kläder, precis sådana som jag ville ha! Mina kläder var väl fina men omoderna, det var därför jag avskydde dom... Min mamma började jobba när jag var 12 år ungefär, då började man få köpta kläder. Fast sedan var jag ju så stor så jag fick mitt egna barnbidrag och det skulle gå till kläder oxå. Att man hade råd... Fast det hade man ju inte.

Därför vill jag att mitt egna barn inte ska känna så som jag gjorde. Visst att jag inte har så himla mycket pengar men hon ska inte behöva gå i kläder hon inte vill ha! Bättre att köpa sådant som hon använder än kläder som bara ligger i garderoben...

Detta inlägget blev visst en liten historia, hihi!

Äntligen överstökat...

Idag var det alltså Tufsans tur att bli några gram lättare genom kastration. Kan säga att det var ju någon som tyckte att det var trist att inte få någon mat... Resan in var "pratsam", Tufsan snackade på som bara den om hur det var att åka bil. Försökte gräva sig ut ur buren men ack, ack...

Lämnade en mycket rädd liten kisse som satt och skakade i sin bur. Emmy började nästan att gråta... Sen bar det iväg till Lindex och fy fasen vad dyrt det är att ha barn som växer... Det är väl därför en annan kommer i sista hand... Jag köpte nämligen...INGENTING! Inte dåligt va!

Emmy fick en hel del kläder plus ett par skor, en hatt och en ny skolväska. Hon var mycket nöjd kan jag säga! Efter att ha köpt hundmat på granngården så for vi tillbaka för att hämta den stackars lilla kissen... Dock så var hon vaken och det var bara att betala och se glad ut. Passade på att märka henne i örat oxå så hon inte kan springa bort. Eller rättare sagt: hon kan springa bort men folk kan ju se att hon ägs av någon. Fick faktiskt oxå mat från Royal Canin, provpåsar alltså. Aldrig fel med gratis-saker (speciellt inte när allt annat kostar skjortan!)!

Väl hemma sprang kissen direkt och la sig under Emmys säng och sov ett tag. Sen kom hon fram och fick en stor portion mat som hon åt upp. Sedan la hon sig i fönstret och där ligger hon än... Buddha har hoppat upp och kollat till henne, kanske undrar han varför hon är så stilla, det brukar ju vara fullt ös kvällstid!

Nu är vi alla så jäkla trötta så det blir sängen BUMS!

"MJAAAAUUUU! Jag vill ha mat!!!"

Det är nog inte lätt att vara katt... I vanliga fall serveras maten när kissen antingen ber om det eller genom en skål med torrfoder som fylls på jämt och ständigt.

Då är det inte lätt när matte kommer upp på morgonen och vägrar ge sina älsklingar något alls! Fy så elak man kan va eller hur! Anledningen till att jag är så taskig är att Tufsan ska kastreras idag. Dum tid var det, klockan halv 3 ska jag vara där. Så sista måltiden fick lilla Tufsan vid midnatt då matte var uppe på toa. En hel portionspåse med mumsig mat slafsade hon i sig. Skönt att hon åt vid den tiden, annars hade jag haft dåligt samvete idag...

Buddha, eller "Tjocke-Lasse" som vi har börjat kalla honom, behövde väl kanske inte svälta... En liten tjockis är han ju men han skulle ju inte till doktorn idag så jag tog och stängde in mig med honom i Emmys rum så han fick lite mat. Först ville han inte äta, hans kompis var ju inte där! Fast maten såg väl allt för god ut så till sist mumsade han i sig.

Jag är så glad över att jag fick Tufsan... Så som de två leker och har roligt ihop! Buddha kanske blir en stor katt men utan Tufsan hade han nog blivit en riktig Buddha med fläskiga valkar över hela kroppen. Nu motionerar han flera timmar om dagen genom att leka kurragömma med sin kompis. De springer som galningar fram och tillbaka i lägenheten. Buddha är ju rätt så klumpig så när han dundrar fram låter det, han hinner liksom inte stanna utan rusar rätt in i möblerna!

Djur är verkligen underbara...

Jag är i chock...

Vet ni vad som händer utanför mitt fönster?

DET SNÖAR!

Vad är detta för fasoner? Här har vissa träd fått blommor och så börjar det snöa... Tänk om allt fryser bort nu? Inga körsbär, inga blåbär... Jäkla skit säger jag bara...

Det kommer säkerligen inte att lägga sig på marken men ändå. Man vill liksom ha vår nu. Sen har naturen börjat visa sin somriga sida för oss alla, inte ska det snöa då! Ja, ja... Jag har världens huvudvärk, troligtvis av chocken (hmm...), så jag ska ta en filt och dra den över skallen så jag slipper se eländet...

Nu blev det ett eländes-inlägg... Sorry säger jag, man måste få spy galla ibland!

"Det bidde ingenting..."

Skulle ju på akupunktur idag. Förr i världen var jag slavisk och missade inte en tid även om jag gick på knäna av värk. Nu för tiden så är jag mer rädd om min stackars kropp, jag ringde faktiskt och avbokade det hela... Tänkte att om jag har huvudvärk innan, vad har jag då inte EFTER fem nålar i varje öra?

Imorgon har barna studiedag vilket betyder att man inte behöver gå upp i ottan, krypandes ur sängen som en zombie. Fast då är det ju iofs städ imorgon så någon "långliggning" blir det nog inte... Sedan har jag en levande väckarklocka, jag har flera stycken faktiskt men speciellt en brukar väcka mig nu för tiden. Gibson heter han och det är väl åldern som gör att han har svårt för att hålla sig längre tider. Inte för att han kissar inne eller så men innan kunde man ju ligga och dra sig rätt länge, det går inte längre...

Tack för alla kramar jag har fått idag, tänk vad glad man blir av lite vänlighet! Ni är ju så snälla ni där ute... Det vore roligt om ALLA som läser här kunde skriva lite vilka ni är, jag har besökare från massor av länder numera, det är så kul! Jag har haft besökare från alla världsdelar utan Australien tror jag. Svenskarna leder ännu ligan följt av Finland, Norge, Tyskland och USA. Efter detta är det en rolig och brokig skara med länder, vore kul om man fick veta vilka dessa människor är, är ni utflyttade svenskar kanske?

Även om jag aldrig får veta vilka alla NI är så är det så roligt att ni vill komma hit och läsa, jag blir så glad! Nu säger jag godnatt och sov gott!

Total glömska...

Jag börjar verkligen undra hur det står till i min egen knopp ibland... Igår glömde jag skriva på bloggen, skulle göra det innan jag gick och la mig men idag på morgonen ser jag att inte ens datorn var avstängd... Det måste vara akut förvirring eller nåt...

Kanske är det våren... Igår när jag gick på promenad med hunden fick jag nämligen en chock när jag tittade runt i naturen. Såg blommande hägg... Är inte det ALLDELES förtidigt? Sedan såg jag syrén-blomknoppar och då nästa svimmade jag! ALLT bara exploderar fullständigt i naturen, till midsommar kommer det att vara helt kalt med blommor... Fast vad gör väl det, inte kan man stoppa tiden iallafall...

Idag ska jag försöka greja ite här hemma innan jag ger mig iväg till akupunkturen. Detta med rehabilitering är så himla jobbigt, plus att jag börjar förstå att jag är mycket sämre mot vad jag tror att jag är. Det skrämmer mig inte men förvånad blir jag...

Hoppas ni alla snälla människor där ute har en alldeles underbar dag idag... Ta en god kaka eller bulle till kaffet och njut en liten stund, sätt dig i solen och låt strålarna göra lite fräknar på näsan din. Le mot dina medmänniskor och ge en vän en glad komplimang, du får massor tillbaka! Jag ger er alla en STOR kram idag och ler mot er för allt vad jag är värd :-)