Vill inte se skiten...

Menar den jäkla snön som bara hade mage att vräka ner här när det började se lite ljust ut... Har legat i soffan med en filt för ögonen så jag slipper se eländet. De kom dock på förmiddagen och snöröjde undan skiten så jag kunde gå lite längre med Gibson den andra gången.

Innan denna snön kom så hade jag precis fått lite vårkänslor. Jag kände hur önskan att göra fint hemma bara bubblade inom mig. Ville putsa fönster och röja bland all skit. Tänkte ta lite i taget så jag mäktar med det men nu känns det som det kvittar... Jag väntar tills jag hör takdropp och ser lite gräs innan jag kör igång "operation städ".

Några som hade det väldigt jobbigt idag var hemtjänsten. En del hade kört av vägen, inget var plogat vart de än åkte! Först hade de fått skotta fram sina bilar... De är beundransvärda våra små "flickor"!

GAAAAAH!

Kunde ni höra mig skrika imorse när jag drog upp persiennen i mitt sovrum? Jag som inte skulle ropa "HEJ" fick ropa som fasen! Pappa hade mätt imorse (typ kl sex) och då hade det kommit 24 cm... Det vräker ju ner fortfarande så snart kanske man inte kan se ut, vem vet?

Skulle ju då ta en liten runda med hunden imorse... Gick 3 steg sen fick jag stanna både på grund av att jag blev andfådd och att jag fick ont... Jag gick den minsta runda ni kan tänka er och den tog 20 minuter! Grannarna fastnade med sin bil och fick skotta och greja för att komma loss. En annan tjej som jobbar på frisersalongen här står just nu och skottar i korsningen då hennes bil oxå har fastnat! KAOS!

Det kanske inte ser så farligt ut men med tanke på att man igår kunde se gräs på marken så är det så enormt tragiskt...

Gibson var iallafall glad men han var nog oxå den enda...

Jag dånar!

Pappa kommer alltid klockan halv sex och går ut med min hund. Pappa gör något som jag tyvärr ALDRIG gör: han kollar på nyheterna.

"Vet du att det ska komma 10-15 cm snö i natt?" frågar han när vi sitter och pratar vid köksbordet.

"WHAT???" Nej, nej och åter nej... Solen som äntligen har lyckats ta bort lite snö... Du sol, du gjorde jobbet förgäves...

Jag är dock en optimist så jag tänker inte ropa "HEJ" förräns jag ser skiten vräka ner från skyn, så det så!

Lite sol på den bleka huden...

Idag har jag en vilodag. Nacken var inte på sitt bästa humör när jag vaknade... Tur då att man får ett sms från en kompis som vill komma på fika! Att dricka en kopp kaffe och snacka bort lite tid gör under. Min kompis hade sin hund i bilen så innan hon åkte hem så tog vi en liten sväng så de fick hälsa på varandra.

I somras när vi var i USA så var Gibson hos denna kompisen i två veckor. Roligt att se att de blir så glada när de ser varandra! Gibson blir sådär skuttig som en valp nästan! Skönt, då vet jag att Gibson mår bra... Det var så skönt med lite sol på den bleka huden... Solen gör nog underverk på både människor och djur!

Efter att Gibson fått lufta sig lite så var det Buddhas tur. Han spinner så fort selen åker på, han vet vad som väntar. Ute går han runt lite och nosar. Kommer det en fågel blir han genast vaksam, då måste man hålla koll! När han vill gå in brukar han sätta sig på mina fötter och titta upp lite bedjande. Då går vi in. Buddha går nästan "fot" hela vägen hem. Ser nog rätt roligt ut!

Nu ligger bägge djuren och snusar, jag tror jag ska göra detsamma!

Varför inte?

Eftersom det redan innan har varit strul så varför inte avsluta dagen med lite mera strul?

Skulle vara lite ordentlig och rensa lite avlopp. Mr muscle avloppsrens hittade jag i ett skåp. Hävde i och det bubblade och fräste (och luktade död kloak!). Väntade i en halvtimme innan jag kom med mitt univeralinstrument: SUGPROPPEN! Eller vad den nu heter, ni vet en sådan där sak som man använder till just avloppsrens.

"Nu jäklar" tänkte jag och skred till verket! Det luktade illa, det bubblade och framförallt: det kom upp en MASSA SKIT! Underbart! Samtidigt blev det blött vid mina fötter, hade jag skvätt så in i norden? Ack nej... Naturligtvis så gjorde mitt vilda sugande (inget snusk här inte!) så det läcker från röret under...

Varför inte liksom? Har redan messat vaktmästaren om problemet plus att jag har satt en plastpåse runt kranen. Hur lätt är det inte att gå dit annars? Har redan tänkt ta vatten där flera gånger.
Nu ska jag ta lite toalettvatten och dra något gammalt över mig...

WROOOOOM!

Ja... Ibland undrar man om det inte finns ett litet svart moln över en som spyr ut knäppa saker... Idag åkte jag iallafall in till stan för att "chippa" hunden med kastreringsinplantat. Hela resan in till stan var min medpassagerare en GALEN HUND!

Han skällde oavbrutet i en och en halv mil... Fattar att det är tålamodsprövande! Dock så kom vi fram och Gibson gick snällt in fast på darrande ben, han gillar INTE veterinären!

Där inne fick han sin spruta (han märkte INGET) och veterinären (hon var med och opererade Gibson när han blev biten) tyckte att han var så himla pigg! Roligt att höra.

Lite mer än en tusing fattigare gick jag till bilen och där mötte jag pappa. Han arbetade på andra sidan gatan. Pratade lite med honom och körde sedan iväg.

När jag backade ut så hörde jag något märkligt ljud, typ som något skrapande. Körde ut från parkeringen, svängde vänster och då:

WROOOOOOM!

Stannade genast på en parkering brevid vägen och ringde pappa som gick över vägen för att kolla vad som hade hänt. Man kan ju räkna ut att det var något med avgasröret, pappa kollade under och så var fallet.

Dock så var det så att detta avgassystem byttes för ett litet tag sedan så pappa sa att vi skulle åka till den firman så de fick fixa detta.

Gibson hade total-dille där bak. Skällde som en galning för nu ville han ju HEM!

Pappa satte sig bakom ratten och samtidigt som jag höll för öronen så åkte vi genom hela stan och till bil-fixarna.

Väl där fick jag gå ut med Gibson och vänta utanför medans de gjorde under med bilen.

Gibson var helt stissig, nu var vi helt plötsligt på främmande mark och han som ville hem! Vi gick där lite fram och tillbaka. När benen inte ville mer lutade jag mig mot en bil och vände ansiktet mot solen. Kallt som fasen var det men vad kan man göra?

Till slut ropade pappa att de var färdiga. Jag vågade knappt gasa när jag körde hem!

Nu är vi iallafall hemma och vi är så lyckliga!

Kan säga att Gibson fick ett ben som plåster på såren.

Nu ska jag inte köra bil på länge!

Slutet gott...

Jag stålsätter mig...

Sitter här och intar dagens första stora kopp kaffe. Idag måste jag stålsätta mig för vad som komma skall... Hunden ska till veterinären...

Gibson är världens snällaste och lydigaste hund. Det finns dock en svart fläck på hans karta och det är att åka bil. Han blir GALEN! Idag ska han få påfyllning på kastreringssprutan. Ett nödvändigt ont... Tack och lov så har ju Gibson blivit lite lugnare med åren så numera har jag inte helt spräckta trumhinnor när jag har kommit fram till stan.

Hemresan är alltid mycket lugnare. Iallafall tills han fattar att vi är hemma, då skäller han som en galning igen! Tror han är alltför hemmakär och vill inte åka till stan och allra minst till veterinären!

Nästa gång jag åker med något djur i bilen blir när jag ska kastrera Buddha. Ska beställa tid till det idag. Lillkillen börjar bli stor, snyft! Kulorna har redan åkt ner och det ser så gulligt ut. De är nämligen mörkbruna! Ska försöka få till ett kort så ni får se dom innan han "knipsas".

Nä, nu ska jag bälja i mig mer kaffe och försöka försätta Gibson i hypnos...