Blå boll har blivit blå mus...

Har idag varit på en mycket högljudd resa till Nässjö... Den älskade hunden skällde nästan hela vägen och när han skäller så slår han alltid nosen i biltaket vilket leder till en aningens skadad nos:

Själva besöket hos veterinären gick bra, Gibson ska sluta med antibiotikan och såret ser fint ut. Det kommer säkert att ta ett par veckor till innan det har läkt helt men jag ska bara tvätta det och se så det inte kommer en massa skräp i såren. Skönt att han blev godkänd, nu slipper vi flera veterinärbesök!

Jag var ju tvungen att ta en tripp till djuraffären oxå. Gibson skällde hela resan genom stan... Han fick dock följa med in och lukta på allt gott där inne. Jag hittade en massa bollar med skrammel i, köpte en rejäl laddning så Buddha inte blir utan!

När jag åkte hem så fick jag ett sms om att mitt paket från Grand-prix hade kommit! Detta betydde fler leksaker till Buddha! Fast i början tyckte han nog att plasten var mycket roligare än leksakerna!

Sedan fick han syn så sin nya kärlek; en blå skrammel-mus...

Han leker och leker och leker... Jösses vilken lycka... Nu är han precis slut men ändå så måste man ju ha koll på musen!

Jag hade beställt en elementsäng oxå:

Det enda negativa med denna var att den bara passade elementet i mitt sovrum, de andra var för smala... Dock vore det ju passande om han sover i den för över honom i fönstret står en annan Buddha och vakar över honom...

Om ni undrar så fick Gibson en hel hög med godsaker han oxå, det var han värd!

Mera snö...

Naturligtvis så har detta jäkla vita, blöta ramlat ned från himmelen inatt igen... Varför? Det började ju se så himla bra ut...

Jag ska ju in till staden idag för ett (hoppas jag) sista besök hos veterinären. Min hund gillar att åka bil, han gillar det så mycket så vid varenda kurva så skäller han. Ni kan ju tänka er hur man som förare blir med en skällande hund där bak... Jag minns en gång när jag åkte till Jönköping med honom och han skällde så mycket så jag höll på att få ett psykbryt! Tänk er nästan en timmes konstant skällande...

Numera har han blivit lite lugnare, kanske är det åldern... Numera klarar jag att åka själv med honom, visst är han jobbig men jag får inte längre stora psykbrytet!

Jag måste iallafall åka till djurmagasinet och köpa blåa bollar till Buddha. Idag var den borta IGEN! Att bara ha EN sådan boll är en aningens påfrestande, han "gömmer" den någonstans och sedan kommer han och vill att man ska leta efter den... Förstår inte varför han inte tycker att något annat är roligt... Tänkte kolla om de har laserpekare, det gillar iallafall syrrans katter! Man får helt enkelt testa sig fram...

Ska ni göra något roligt idag då?

Sista gången!

Hoppas jag alltså... Imorgon ska jag nämligen åka och visa upp Gibsons sår i Nässjö på djursjukhusets filial. Om bara det villa växa ihop så man slapp greja med detta... På grund av att det är tre öppna hår så får jag hela tiden kolla så det inte kommer in skit i dom... Och jag kan säga att det gör det hela tiden...

Detta kort är taget idag. Ser ni vad håret har växt sedan han blev rakad? Dock så kommer bett-stället att förbli hårlöst. Det rinner rätt mycket klar sårvätska från såren så jag får tvätta rätt ofta.

Jag har faktiskt hunnit sticka lite även att jag har haft en kisse som har behandlat garnet som en levande mus... En mössa gjord på frihand blidde det! Ser väl kanske lite knasig ut men den var snygg på. Avslutade med att göra en liten "plutt" i slutet.

Sen måste jag ju sätta in en bild på min fotomodell Buddha...

Idag på morgonen skulle Emmy ta på sig sina vinter-kängor men något var ivägen... I kängan låg Buddhas blåa boll... Imorgon ska jag ju till veterinären men jag ska även ta en sväng till djurmagasinet och där ska handlas pinglande pälsbollar kan jag lova! Han leker inte med något annat... Igår kastade jag bollen och han kom tillbaka med den varenda gång, kissen kan ju apportera!

Även Gibson ska få något gott. Det värsta med honom är att han inte njuter av det han får utan det tar slut på 5 sekunder... Fast det gör inget, han är värd varenda godisbit i världen... 

En trött elev...

Tala om att barnet var en aning trött när hon kom hem. Idag var första skoldagen efter jullovet och den dagen brukar ju alltid vara jobbig. Hon stöp i soffan när hon kom hem!

Själv har jag haft en ytterst jobbig dag... Först var jag arbetslefare när de städade och sedan har jag tvättat... Låter väl hel-jobbigt eller hur? Iallafall blev jag så trött så jag somnade och blev väckt av barnet när hon kom hem...

Jag har beställt en stor laddning garn igår från Vartofta. Fast det mesta var till Anna-Britt. Hon beställde en stor laddning med strumpgarn så nu klarar hon sig... LÄNGE! Själv beställde jag bara 6 nystan, två naturvita, två ljusgrå och två mörkgrå... Det ska bli mössor är tänkt. Stickningen har ju dock blivit en aningens mer komplicerat... Nu sover dock "problemet" som en gris i köket så nu skulle jag kunna sticka. Vi får väl se om jag hinner, jag har ju så mycket att göra (not)...

Min hjärna krisar...

Total stiltje råder i huvudet... Hur gör man för att starta en död hjärna?

Tala om halt!

Jag kan säga att igår när hunden skulle bajsa så var det så halt så bakbenen gick ut i spagat!!! Inte lätt att skita då...

Isgata...

Ingen rolig syn som möter en när man ska ut med hunden... Is, is och åter is så långt ögat når... Det var så halt så till och med bussen, som skulle upp för en backe, hade kanat bakåt och ställt sig på tvären över hela vägen! Inte ens bärgningsbilen kunde rädda bussen utan räddningstjänsten plus en stol grävmaskin fick hjälpa till.

Vi två kvinnor (Anna-Britt och jag) såg alltihop och vi kom på den smarta idén att det kanske hade varit bättre att backa bussen och köra en annan väg som inte var så hal... Hade nog gått fortare iallafall... Men de kämpade på dessa män med grus runt hjulen och en busschaufför som slirade på kopplingen så det stod härliga till. Dock så lyckades de till slut!

Lille Buddha är ju så kär i sin blåa boll som ni vet men att han skulle gå så här långt trodde jag inte:

Tycker den lille sudden växer så det knakar... Fast kanske känns det så för att han visar mer och mer av sin underbara personlighet. Bara detta att han går fram till matte och berättar varenda gång som hans blåa boll är borta. Idag har han vågat att gå under Gibsons mage, det var inte dåligt! Hoppas att han ska våga sig på att leka med Gibson snart... Fast det har varit skönt att han har låtit Gibson va iofs, tänk om han hade börjat riva honom i såren...

Nä lille Buddha är världens bästa kisse! Fast jag har ju världens bästa hund oxå... Inte dåligt att få två så underbara djur eller hur ;-)