söndag 18 september 2011

Dax för nästa katt...

Idag går Buddha och jamar och ser ut att inte vara tillfreds med livet... Även om han inte var så himla tjenis med Gibson så känner han nog att det fattas något.

Igår låg Emmy och jag och pratade om Gibson. Tror det är viktigt, speciellt för henne som inte var med när han dog, att prata om honom så man kan bearbeta sorgen. Hon tycker, som jag, att det är så fruktansvärt tomt i våran lägenhet. Sen sa hon en annan sak: "Jag känner mig inte riktigt trygg nu när Gibson är borta...". Själv känner jag precis samma sak... Våran personliga väktare är ju numera borta, vem ska skydda oss nu då? Kanske Buddha??

Känns ändå så skönt att vi båda kan prata om Gibson, vi tillåter oss både att vara ledsna och glada när vi minns alla saker som hänt genom åren. För Emmy är det nog extra konstigt, hon har ju haft Gibson i hela sitt liv... Jag minns när vi kom hem med Emmy ifrån BB. Vi satte ner Emmy i bilstolen och Gibson gick fram, nosade lite på henne och tittade på oss precis som om han visste att det var hon som hade funnits i min mage...

Många fina minnen, tack och lov att man har dessa som man kan plocka fram och prata om när saknaden blir stor... Tack för att ni delar med er av era sorgliga minnen, alla ni som läser och alla som kommenterar är värda en stor kram!

4 kommentarer:

Hamrånge slöjdare sa...

Min dotter ringde just att hon ringt veterinären och måste åka dit med en av sina katter som inte mår bra. Hon har tre. Antagligen måste den få en spruta och somna in. Hon är också så ledsen. Man vet inte alla gånger hur man ska trösta, hoppas det räcker att man finns där.
Hoppas du och din dotter får stöd av någon närstående!
Kramar!

monica sa...

Hejsan! Usch så ledsamt med gamle Gibson, jag träffade ju honom aldrig men det känns ändå som om man kände honom lite genom det både du och Pilan berättat om honom, fina fina killen.... Tillåt er att sörja ordentligt, men det gör såå ont, vi fick ju ta bort vår gamla hund Sunny för snart 1 år sedan, hon var då 15 år och 2 månader, det var så hemskt. Men vi vet ju att de ej blir så gamla som oss, tyvärr... Krama om Buddha från gammelmatte och sedan skickar jag en stor varm kram till dig och Emmy oxå!

miaring sa...

kram Mia

ime sa...

Jag tror det är jättebra och viktigt att man pratar, pratar och minns och tittar på foton. Jag och mina barn pratar fortfarande om vår fina Svea som fick somna in för tre år sen snart. Tack vare Svea har jag idag mina tre katter, men hon har en alldeles egen plats i mitt hjärta.
Kram